Sanningen är absolut! Det är just därför Jesus kunde säga: ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet”. Hans ord kan förstås av den enklaste. De som går förlorade är de som inte har kärlek till sanningen. När kärlek till sanningen inte finns…sänder Gud över dem villfarelsens makt (eng. stark villfarelse) så att de sätter tro till lögnen. Villfarelsen uppfattas i Bibelstället som att ”avlägsna sig från renlärighet”.

Den bibliska inställningen till sanning, eller ”sund lära”, håller sakta på att undermineras genom en önskan att bygga ett jordiskt politiskt rike, självcentrerade tjänster och att sälja ut smörjelsen. Som en tredje generationens pingstvän, är det sorgligt att skåda intrången New-Age gör i våra led. Ännu sorgligare är att Herdarna är alltför upptagna med att haka på den senaste trenden och att de samtidigt säljer ut Sanningen. Ordspråksboken 23:23 säger till oss att sök förvärva sanning och avhänd dig henne icke,sök vishet, tukt och förstånd….Din muns lag (eng. Guds sanning) är mig bättre än tusentals stycken guld och silver! (Ps 119:72).

Idag är människor så ”upplevelse”-orienterade och så ivriga att spana in ”ny smörjelse” och ”nya kickar” att de är villiga att hoppa på vad som helst! En evangelist från Sydafrika (Rodney Howard-Browne) drar massor med folk p g a ett ovanligt fenomen. Människor rullar på golvet och tjuter av skratt. När man ser på videoband från hans möten, var det konstigt att se hur skrattet bröt ut, fnittrande och till åtlöje, under läsningen av Guds Ord. Övertonerna i kommentarerna om de som skrattade var sexuella och mycket köttsliga ( d v s de jämförde sin ”upplevelse” med de som dricker alkohol i mycket målande termer). Mitt i lustigheterna försökte de hitta en skriftenlig grund.

Det är mycket intressant att notera att New-Age författarna hänvisar till skratt som ”helande, terapeutiskt och ett sätt att bryta ned tillbakadragenhet”. Det var ingen trevlig syn att se pastorer, ledare för fåren falla för denna fullkomliga villfarelse! Att lyssna till ”dårskapen” var som att höra alla demonerna lössläppta på en gång. Detta är den blinde som leder de blinda! Först var det ”fallandet” som var smörjelsen. Alla svimmar och faller och tror att de har en ”ny smörjelse”. Nu är det att bli galen medan de rullar på golvet och tror att ”smörjelsen” är att bli full! Vad ska hända nästa gång? Det måste bli en höjdare. Kommer det att bli levitering? Rodney Howard-Browne måste bli skarp tillrättavisad och få lära sig Guds Ord!

Vad är det som har ställt så många av de nya förkunnarna över Guds Ord? I Apg 18:24-28 omnämns en jude, Apollos, som var mycket brinnande, en vältalig man och mycket erfaren i Skrifterna! Han talade mycket ivrigt om Herren och saker i samband med Honom — men hans lära var inte riktig! Helt klart var han mycket betydelsefull, för när Akvila och Priscilla hörde honom, tog de honom avsides och utlade Guds väg grundligare för honom! Idag skulle Akvila och Priscilla bli kallade villfarelsejägare. Ja, det var de! De älskade Guds Ord! De nitälskade med Guds nitälskan för sanningen! Som ett resultat av detta lämnade Apollos Efesus och övertygade judarna genom Skrifterna! Det är kraft i sanningen! Den övertygar själen om rättfärdighet och en rätt ställning inför Gud.

Gnostiska tankar och tillämpningar

När man sätter högt värde på personliga upplevelser eller uppenbarelser, ändras och tolkas Skriftens ord efter behag. Vi känner till dem som tro att känslorna i en församling måste trissas upp för att man ska ”känna Herrens närvaro,och om inte, så tror man att församlingen är död”. I stället för att musik används för att tillbedja och ära Gud, används den som ett medel för att ”koppla in” eller ”känna in” Guds närvaro. Om Guds närvaro inte känns eller erfars, sägs Anden inte vara närvarande eller vara bunden. För att möta detta passiva läge intensifieras lovsången, djävulen ”binds” och vissa uttryck för sinnesrörelse uppmuntras till dess att ”Guds närvaro upplevs.”

Många gånger används musiken som kanal för ”känslan”. Ett populärt uttryck för att göra reklam för en speciell musikgrupp är: ”upplev Guds närvaro”. Församlingen har blivit smekt medhårs så länge att man jämställer Guds närvaro med vissa känslor som man uppnår genom att göra vissa saker. ”Gåshuden” eller ”ståpälsen” eller tårar som lättar hjärtat, är det sätt på vilket man ”erfar” att Gud är närvarande.

Så var detta tänkande mynnar ut i är helt enkelt: ”För att erfara Guds närvaro, måste man känslomässigt uppleva Honom.” I själva verket är detta ren gnosticism. Om att lära känna Gud beror på känslor, då har gnosticism och panteism en plats inom kristet tänkande.

Panteism (från två grekiska ord som betyder ”allt är Gud”) är det tankesystem som identifierar Gud med universum. Träd och stenar, fåglar och djur, land och vatten, ormar och människan — allt förklaras vara en del av Gud, och Gud lever och uttrycker sig själv genom denna materia och dess krafter, liksom själen uttrycker sig genom kroppen ( Knowing the doctrines of the Bible by Myer Perlman, Gospel publishing house, Springfield MO s 53).

Gnosticism är sammanlänkat med Panteism i det att den stöder och delvis sammanfaller med tanken att själen (jaget) bringas i samklang med naturen och universum som medel för att förnimma Gud. Vad som sammanlänkar gnosticism och panteism är att båda uppger sig finna ”Gud” i skapelsen som helhet. De två sammansmälter i det att de båda tillber och tjänar skapelsen mer än Skaparen. Den gnostiske guden finns i en subjektiv upplevelse, en själisk känsla av att vara i förening med skapelsen och Gud. Den förkastar relationen med Skaparen baserad på tro på Hans skrivna Ord vad än känslorna säger. Ett mycket beskt piller att svälja för upplevelsecentrerade kristna.

Sann tillbedjan kontra gnostisk tillbedjan

Tillbedjan är en viktig del av den kristna Tron. Ibland upplevs känslor av hänryckning. Guds närvaro erkänns fullt ut genom sann tillbedjan. Men när känslomässiga intryck blir till en lära angående Guds närvaro, då har Gud blivit förminskad till en ”gnosis” form av närvaro. Många söker doktrinen ”att erfara Guds närvaro” i en subjektiv upplevelse. En känslomässig upplevelse, särskilt en upprepad sådan under en lovsångsgudstjänst kan, om den inte hålls i rimligt perspektiv eller kontroll, leda till en ändrad form av medvetenhet där din kritiska förmåga att hålla isär vad som är sant eller falskt suddas ut. Vid denna punkten är församlingen öppen för villfarelse och kan lätt vilseledas. I många karismatiska grupper förklaras ett ändrat sinnestillstånd som att ”komma i anden” eller som en manifestation av Guds närvaro. Okontrollerade andliga känslor överskrider sund Biblisk realism och ger upphov till läran om ”Guds närvaro” byggd på upplevelse.

Den allvarliga gnostiska villfarelsen

En mycket allvarlig list som ger villfarelseandar möjlighet till bedrägeri är åsikten att Gud är begränsad till att vara i dem (medvetet upplevd) eller runt omkring dem (medvetet upplevd). Önskan hos vissa är att ”känna” Guds närvaro genom bön, tillbedjan eller på annat sätt som bevis för Hans närvaro. De är besvikna om de lämnar gudstjänsten och inte tycker att de har ”känt” Gud. De kommer att springa från kyrka till kyrka och söka efter denna ”känsla”.

Att ha en förnimmelse av Gud är vördnadsvärt. Gud har gjort oss till känslomässiga varelser. Men när upplevelsen blir beviset på vår relation med Gud, då är vi i farozonen och det hela kan visa sig vara andligt motverkande. ”Den rättfärdige skall leva av tro” är fortfarande den enda principen som den rättfärdige lever efter och relaterar till Gud.

En del troende lever så inåtvänt i gemenskap, tillbedjan och svärmiskhet, att de blir andligt introverta, inskränkta och snäva i sitt sätt att se. Som ett resultat blir deras andliga kapacitet och mentala kraft förminskad och kraftlös. Andra blir offer för den ”inre rösten”. De går omkring och förklarar att ”Gud har sagt si och Gud har sagt så”. Många gånger får det förödande följder när man följer det som tros vara Guds röst.

Att vända sig inåt till en subjektiv plats där Gud bor och talar, meddelar sig och ger ledning genom en kroppslig eller medveten känsla, är att öppna upp sig för största fara; som en följd av denna tankegång och tro som uppmuntras av mörkrets makter, har de allvarligaste villfarelserna från villoandar ägt rum. (War on the saints, av Jesse Penn-Lewis, The christian literature crusade, 1977).

”New-Age”-tankar med dess starka betoning på det övernaturliga, känslor och hedendom är så förhärskande i dagens samhälle, att det inte är att undra på att den nuvarande generationen kristna blir mer och mer gnostiska i sitt tänkesätt.

Hur gnostikern ser på Bibeln

Gnostikern anser att det är fel att använda endast Bibeln för att tolka Bibeln. (Skrift förklarar Skrift). Förutom Bibeln anser de att det finns ytterligare manuskript och böcker som är inspirerade och jämställda med Bibeln och att man kan höra Guds Röst utanför Bibeln. En Rosenkreutz-författare uttrycker det välformulerat:

För att uppnå en tillfredsställande förståelse av Bibelns undervisning, är det väsentligt att noga beakta dess symboliska, allegoriska och mystiska element. Den som studerar och tolkar måste lära sig att rådfråga Legendens digra bibliotek, symboler och myter lika samvetsgrant och omsorgsfullt, som att anlita ett lexikon för hebreiska och grekiska termer och rötter. Dessa sätt: symboliskt, allegoriskt och mystiskt…är skickliga knep för att dölja och ändå delvis uppenbara den djupaste sanningen (The sons of God; A foreshadowing of the coming world of the messenger of the new age, R. Swinburne Clymer. The philosophical pub. co., Quakertown, PA, 1923).

Kristen förkunnelse idag är fylld med allegori . Symbolism har ersatt kärnan i innehållet och i dagens ”profetiska” rörelse är det uppenbarelse skild från Skriften som gäller. Ett häfte som gör reklam för ett nyhetsbrev (”Strömmar från Silo”, John Paul Jackson) visar på några ämnen som kommer att diskuteras i framtiden, t ex: ”Profeten och gåvan”, ”Sättet på vilket uppenbarelsen kommer är av avgörande betydelse” ”Betydelsen av drömmar, syner, extas, intryck, olika slags övernaturliga förflyttningar” kommer att diskuteras.

Ta fram vilken New-Age tidning som helst — vad är den full av? Drömmar, syner, extas, intryck, tröst, upptagande till himmelen och förflyttningar! Ändå tycker den ”profetiske” om att dölja sin villfarelse i sådana förandligade termer som: ”närhet med Kristus” och ”förnya Kristi kropp”. Inte undra på att Ordet
varnar oss alla för att

”den tid kommer, då de inte längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen (2 Tim 4:3).

John Paul Jackson fortsätter att säga:

”Tolkningsskickligheten behöver utvecklas för att kommunicera vad som menas med uppenbarelse. Betydelsen av färger, siffror, mönster och symboler, såväl som personliga symboler kommer att studeras. Sättet att tolka uppenbarelser kommer också att läras ut ”

Detta är att bejaka ockult aktivitet, att godkänna den och att uppmuntra den! Numerologi, auror, symbolism, astrologi, utomkroppsliga upplevelser och extas ges företräde. På bekostnad av vad? Guds Ord! Istället för att lära troende fruktan och tillrättavisning i Herren, ska ”uppenbarelse”skicklighet utvecklas. Det hela kan sluta i att du tror att du är David Koresh.

Det finns en stark strävan, särskilt inom psykologin, att framföra en mix av gammal visdom blandad med modern ”teknik”. Shamanism propagerar man för helt öppet. En av de gamla sätten är ”Huna” en esoterisk filosofi från Hawaii. Denna filosofi framhåller att vi har förmågan att utveckla intuition, bearbeta våra drömmar, göra shamanresor och söka visioner, höja vår personliga handlingskraft…Samtala med naturandarna för undervisning och helande i båda riktningarna och arbeta med synliga och osynliga energityper för att påverka det förflutna, det nuvarande och det framtida. När vi färdas genom andra dimensioner samlar vi information, utforskar det okända och det mystiska och frigör vår kraftfulla skaparkraft. (Omega, sommar 1993, s.76)

Vi kan inte skilja Kristus från Hans Ord. Han är Ordet och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Vi kan inte lära känna Kristus åtskiljd från Hans Ord. Joh 5:39, Rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; det är dessa, som vittna om mig. Det kommer aldrig att finnas någon uppenbarelse åtskiljd från Guds Ord. Uppenbarelsegåvor åtskiljda från Bibeln leder till fabler, myter och Gnostisism.

För att Bibeln ska kunna förstås på ett rätt sätt, påstår gnostikerna att den måste tolkas symboliskt, andligt och allegoriskt. Den bokstavliga tolkningen anses vara förmäten och oandlig. Det mesta av den teologiska striden som delar Församlingen har sitt upphov i ett avståndstagande från en bokstavlig tolkning av Bibeln. Under det andra och tredje århundradet kom Församlingen att föredra den allegoriska tolkningen framför den bokstavliga. Det var denna förändring som öppnade upp för Gnostisismen inom Församlingen. Inte undra på att Gnostisism på ett så djupgående sätt har influerat kristen teologi. Så länge som den allegoriska tolkningsmetoden används, kommer Gnostisism att påverka det kristna tänkandet.

Det är ganska vanligt att finna kristna som tolkar Bibeln allegoriskt. I själva verket är det mesta av predikoverksamheten idag allegorisk. Den bokstavliga metoden försvinner alltmer och företräde ges för den förandligade/allegoriska metoden. I allmänhet är kristna så vana vid att utsätta sina öron för allegoriskt predikande att de automatiskt faller för gnosticism. Det är inte överraskande att denna nya våg av gnosticism väller in i församlingen och att de gnostiska profeterna har ett så stort inflytande på kristna.

Ett varningstecken till församlingarna

Den församling som avlägsnar sig från den bokstavliga tolkningsmetoden och som inte låter Skrift förklara Skrift är i fara att uppgå i gnosticism eller mysticism. Den församling som faller in i gnostiska tankebanor kommer snabbt att avlägsna sig från Bibelns auktoritet och snart upphöra att vara en kristen församling. Det mesta av den nya och egendomliga undervisningen kan spåras till den allegoriska tolkningsmetoden. Det enda sättet att gardera sig mot denna gnostiska metod är att stå fast i den bokstavliga tolkningsmetoden.

Den inneboende gudomen/auktoriteten

Gnostikern tror att den verkliga andliga födelsen kommer från en medvetenhet om den gudomliga anden som bor i varje människa. Genom denna upplevelse uppfattas närvaron av ”anden”, ”kunskapen” om Gud erfars och andlig mognad uppnås. Vad man åberopar sig på är inte Bibeln, fastän de ibland tillämpar Bibeln på ett felaktigt sätt som stöd för sin uppfattning. Vad man hänvisar till är en subjektiv upplevelse, baserad på föreställningen om att ”Gud” bor i varje människa och att vetskapen om detta är början på det andliga livet och mognad till gudomlighet. På övertygelsen att detta är sanning bygger man sina andliga liv. Det är från denna synvinkel man betonar ”helighet”, ”närhet med Gud” e t c.

Denna form av gnosticism sprids i undervisning och predikande. Med den moderna betoningen på den helige Ande binds kristna till att tänka, ibland omedvetet att Bibeln inte är tillräcklig för att vara en total effektiv auktoritet. De upplever därför att Bibeln borde kompletteras och ersättas med någon inre auktoritet som känslor, upplevelser, samvete, ingivelse, inre röst e t c. Det allt ökande problemet med denna form av auktoritet är att den klassas högre än Bibeln i den helige Andes namn. Kristna uppmuntras att ge större uppmärksamhet till sin självmedvetna inre auktoritet än till sin tro på det skrivna Ordets röst.

När en Röst, vare sig det är samvetet, en ingivelse eller ett subjektivt intryck, ersätter Bibelns auktoritet och får företräde framför Guds Ord, då är den kultisk. Kulterna har alltid sökt gudomlig auktoritet i människan, medan kristna söker gudomlig auktoritet i Guds Ord. Kulterna, liksom många av dagens kristna, placerar den inre rösten över allt annat. De undervisar att den verkligt ledande rösten eller ljuset kommer inifrån. Betoningen och innehållet i deras religion beror ytterst på en inre röst eller upplevelse som de hävdar är Guds ljus.

Ta en titt på följande uttalande av R. Swinburne Clymer, en rosenkreuzare:

Detta ljus finns, i mindre eller högre grad, i alla människor. Det är detta som filosoferna och de invigda genom alla tider har kallat den Gudomliga Gnistan, samvetets röst, som i förhållande till dess tillväxt och utveckling, talar till alla människor. Den som äger endast lite av detta ljus och använder det visligt, skall förnimma (utveckla) ett större ljus och denna process kommer att fortsätta till dess att hon har allt ljus som är nödvändigt för hennes odödlighet…

Samvetets röst talar till alla människor mer eller mindre tydligt om inte den har blivit totalt förstörd genom fortlöpande onda handlingar. Det är viktigt att människan lyssnar på och bryr sig om denna röst som är hennes ljus. Om hon gör detta kommer gradvis ljuset som leder till vägen – Rösten – att bli stark och slutligen för alltid att vara med henne…

Detta är det ljus som är i människan och som är Rösten som måste bli åtlydd…Ljuset som är LIVET, leder till Kristus. Den som följer ljuset följer Kristus, och med varje god gärning, vänlig handling, kärleksfull tanke och medlidsam tjänst, växer sig Kristus – barnet i krubban (kroppen) starkare, så att till sist manlig mognad uppnås och människan har blivit (förhärligad) Guds son (The sons of God av R. Swinburne Clymer, The philosophical publishing company, Quakertown, Pennsylvania.)

Varje auktoritet som är oberoende av Bibeln kommer att leda till avfall. När Bibelns röst blir kvävd till förmån för en personlig inre auktoritet så tappar människan fotfästet.

Som ett resultat av en gnostisk betoning på den inre auktoriteten i människan som en ersättning för Bibelns auktoritet, har Församlingen blivit och blir alltmer, översvämmad med påvar – ”apostlar och profeter” – som utövar självcentrerade verksamheter och där var och en är en lag i sig själv. De gnostiska ”påvarna” uppfattar sin inre auktoritet som ett representantskap för den helige Andes närvaro och gudomlig inspiration. Det är här som villfarelse som New-Age och Satanism börjar. Tyvärr har många välmenande kristna en tro på en inre auktoritet på bekostnad av Guds skrivna Ord. Omedvetet bedrövar de den helige Ande och kan få uppleva stark villfarelse från satan. Internationellt kända såkallade profeter och apostlar är kända för sina anspråk på inre auktoritet och erfarenhet jämställd med Bibeln.

En av dessa profeterna uttryckte något till en pastor och hans fru angående deras personliga angelägenheter. Som ett resultat av detta lämnade de sin dåvarande tjänst och tog till sig orden från profeten om att flytta till en annan stad. När de tillfrågades ”Hur visste ni att det var Guds ledning?”, blev svaret ”Vi kände det, vi bara visste att det var från Gud. Profeten berättade saker för oss som ingen annan kan veta något om.” Den som frågade framhärdade ”Men hur visste ni att det var Gud? Vad stöder ni det på?” Samtalet kunde inte föras längre än till den springande punkten om inre känslor.

En kort tid efter detta fick den som frågade veta att den inblandade profeten utövade obiblisk tjänst, ibland profeterade han de mest bisarra tankar och uppfattningar man kan tänka sig. Hans överdrivna profetior har blivit väl dokumenterade. Hur som helst, poängen här är att paret följde sina egna känslomässiga eller inre maningar utan hänsyn taget till om situationen de försatte sig själva i stämde med Bibeln eller inte. Om de bara hade vänt sig till Ordets auktoritet, hade de insett att profeten såväl som församlingen i vilken han tjänstgjorde levde i stark villfarelse. Tyvärr föredrog de att hålla fast vid sina inre tankar och känslor istället för Ordets auktoritet.

Den hemliga rösten

Följande citat visar på ett typiskt ”kristet gnostiskt” tänkande.

Vi kände oss helt ovärdiga och överväldigade genom detta under (undret att de kunde höra direkt från Gud utan Bibeln) och kunde knappast fatta att vi undervisades, fostrades och uppmuntrades dag för dag av Honom personligen, när millioner själar, mycket mer värdiga, måste vara nöjda med ledning från Bibeln, predikningar, sina församlingar, böcker och andra källor. (God calling by two listeners).

Till sitt väsen är ovanstående citat ett gnostiskt vittnesbörd därför att källan till deras erfarenhet pekar till en personlig subjektiv upplevelse som tros vara Guds röst. Deras upplevelse ger dem en särställning som andliga elitister. Det finns tillräckligt med surdeg i detta korta citat för att uttrycka en helt ny lära som understöd för gnostisism.

Enligt den nya gnostiska betoningen kommer andlig mognad genom att man bringas i samklang med den helige Andes inre röst. Om inte Anden hörs subjektivt i en eller annan form fortlöpande, har inte mogen andlighet uppnåtts. Med andra ord, andlig mognad kommer genom att man hör Gud utöver vad som står skrivet (Bibeln).

Kristna som insisterar på endast Skriften som deras enda pålitliga källa till andlig kunskap anses vara avgudadyrkare och i fångenskap. Därför att kristna håller Skriften som Rösten från Gud, anklagas de för att tillbe en bok och att känna för mycket vördnad för Bibeln. De följande citaten är typiska exempel:

De flesta av människorna som håller sig till endast Skriften har försatt sig själva i fångenskap i det skrivna Gudsordet och tycks vara benägna att släpa alla till fängelset tillsammans med dem. De har låtit deras respekt för Bibeln dra dem överbord och sänkt dem ned i avgudadyrkan. (Restoration, James Robison evangelistic association, Forth Worth, TX).

Vi ser det idag i människors vördnad för Bibeln. Jag kommer ihåg den dag när jag stod i talarstolen och spelade rollen som bildstormare. Jag fördömde ”Bibelavguderi” – tillbedjan av Bibeln. Jag ville kalla människor till Bibelns Gud därför att många hade gjort Bibeln till en Gud…Så jag tog en gammal Bibel och började riva ut sidorna ur den, kastade den till marken för att demonstrera att den bara var en bok – inte en helig avgud. En del av människorna blev chockade, kränkta och rasande, Jag hade störtat omkull deras avgud. (James Buckingham ministries today, Buckingham report, jan/feb 1989, s. 19).

Alla kristna med rätt sinne tillber inte en bok, bindning, sidor eller tryck. Men förvisso vördar de i högsta grad Guds inspirerade heliga Skrifter. Det är omöjligt att känna för mycket vördnad för det skrivna Ordet på samma sätt som det är omöjligt att känna för mycket vördnad för Gud i syfte att göra Honom till en avgud – befängt! Till och med Gud visar ytterst vördnad för Sitt Ord när Han säger…för du har upphöjt ditt Ord över allt vad ditt namn är (Ps 138:2 eng. övers.)

Risken med den gnostiska rösten

Den ”kristna gnostiska” religionen är en mystisk form av gudaktighet som upplevs känslomässigt och som alltför ofta tolkas som en representant för den helige Andes närvaro eller röst. Faran med detta tänkesätt är att det hänvisar Bibelns inspiration och auktoritet till en underordnad position, till förmån för personliga ”ingivelser” eller ”egen tolkning” av Bibeln.

Det är mycket vanligt att man får läsa eller höra budskap, ibland från populära predikanter, som säger ”hör från Gud”. Problemet med denna välljudande fras är att den alltid nedsätter det skrivna Ordet och ger jaget företräde framför Guds Ord. Kristna som är fångade i att ”höra från Gud” utan att pröva mot Skriften öppnar sig för stark villfarelse och förförelse. Detta kan leda till en självcentrerad ”kultlik” religion på bekostnad av Guds dyrbara skrivna Ord.

Om en människa verkligen hör från Gud kommer hon att visa vördnad för och ära det skrivna Gudsordet mer än någonsin och över allt annat. Många kristna är i en form av Gnosticism som är farlig för dem själva och för andra. De har verkliga problem med att urskilja Guds röst från deras egna tankar, känslor och föreställningar. Orsaken är att de inte inrättar sina sinnen efter det skrivna Gudsordet. Man har aldrig lärt sig att förstå sina upplevelser i ljuset av Skriften.

Hur kan någon förstå Guds röst eller vilja åtskiljt från Bibeln och hur kan någon veta sanningen om Gud om han allegoriserar Bibeln eller tar en text ur sammanhanget som stöd för sina egna föreställningar, tankar och önskningar? Alla andra sätt att göra anspråk på att få erfara Guds röst än genom Bibeln är farliga. Hur än Gud väljer att hjälpa sina barn, så kommer det alltid att bekräftas och överensstämma med Skriften.
Den gnostiska tankebyggnaden skiljer på ett listigt sätt den helige Andes tjänst från Skriften. Denna inställning minskar förtroendet för Bibeln och sätter upp Församlingen mot Guds slutliga auktoritetsröst. Den förändrade betoningen på den helige Ande på bekostnad av Bibeln uppfattas av vissa som ”Det som Gud gör idag” , i den troende och i världen. Detta är kraftig villfarelse.

Den stilla ”inre” rösten

Därför att Gud vid ett tillfälle valde att tala till Elias profeten genom en stilla ”inre” röst och vid ett annat tillfälle till Balaam profeten genom en åsna, förpliktar det inte på något sätt Gud att upprepa det handlandet i våra dagar. Det skulle vara fel för en kristen att vända sig inåt till jaget med förhoppning om att få höra en stilla ”inre” röst, på samma sätt som det skulle vara att gå till en åsna ute på landsbygden med förhoppning om att få höra Gud tala.

Det ”stilla-inre-röst-konceptet” är så stark i vissa delar av församlingen att det inte är överraskande att bisarra budskap och förmätna straffdomar och beslut görs i Herrens namn. Konceptet har sått ut mer förvirring i Församlingen än något annat övermod. Om kristna bara kunde lära sig att inrikta sina tankar och ingivelser efter Bibeln skulle vi ha mer Ande och mindre kött.

Guds suveräna röst till församlingen

Gud gav i sin suveränitet människan Skriften . Allt vi behöver veta om Gud, försoningen, helighet, evigt liv och oss själva är upptecknat i det skrivna Gudsordet. Den helige Ande försåg oss med Bibeln så att genom predikandet av Kristi Evangelium, världen skulle kunna lära känna Herren Jesus Kristus. Genom predikandet av Evangelium om Kristus enligt det skrivna Ordet talar den helige Ande till syndare och heliga på samma sätt. Skriften förblir Guds slutliga Röst vare sig världen tror det eller inte. Den helige Ande använder det skrivna Gudsordet till att frälsa, uppehålla och göra den troende mogen. Varje annan källa utanför Bibeln som används för att bestämma andlig tillväxt är falsk.

Det är fel av en människa att förutsätta att hon känner Guds sinne om det inte är enligt Bibeln. Att göra så är att vara starkt förmäten. Gud är suverän. Han talar när det behagar honom och på det sätt Han önskar. Men om, och när Han talar, så kommer det att vara en suverän handling. Guds suveränitet är inte till salu. Den kan inte läggas beslag på eller manipuleras genom våra önskningar, böner, rop , meditationer eller ens genom vår gemenskap med Honom. Det är omöjligt för människan att kontrollera Guds suveränitet. När Gud talar eller handlar motsäger Han aldrig Sitt skrivna Ord.

Kristendom kontra gnosticism

Den kristne ser inte inåt för sin förlossning. Han ser uppåt till Gud som har sin tron i Himmelen högt över väldigheter och makter. Hans förlossning köptes och åstadkoms genom Jesu Kristi blod. Den kristnes närmande till Gud är genom tro på Kristi fullbordade försoningsverk på korset. Förlossning är inte en upplevelse, den är Guds frälsning köpt genom Lammets dyrbara blod och är en fri gåva.

Kristna vet att de är frälsta, inte genom någon upplevelse de kan ha haft under vägen, utan därför att de tror på Herren Jesus Kristus enligt Skriften. T.o.m. deras tro från hjärtat är den helige Andes vittnesbörd om Guds fria gåva. Ibland har kristna stora andliga upplevelser, men vägrar att ta åt sig någon ära, deras ära är endast i Herren.

Den enda sättet som den kristne bygger sitt liv på är inte ” självmedvetenhet”, utan Guds skrivna Ord. Den enda Gud som den kristne känner och önskar lära känna är Skriftens Gud. Föreställningens gud och jagets gud blev uttalat krossad och besegrad på Golgata för ungefär tvåtusen år sedan.

Den kristnes känslor och tankar vänds inte inåt, utan uppåt mot Himlen varifrån han väntar den personliga och efterlängtade ankomsten av Herrarnas Herre och Konungarnas Konung. För vid basunens ljud och ärkeängelns röst skall de heliga i Kristus, både levande och döda, ikläda sig odödlighet, oförgänglighet och möta Jesus Kristus ansikte mot ansikte och bli Honom lika. Amen!

Den ”gnostiske profetens” tjänst är alltid karaktäriserad av mystiska upplevelser som sägs vara från Gud, med fokus på jaget. Det är svårt för honom att utöva en tjänst med Bibelns uppenbarelser som ramar. Den Gnostiske Uppenbararen har frihet att bidra med vad han vill, vare sig det är skriftenligt eller inte. När vi hör deras ord skakar vi på våra huvuden i häpenhet och misstro och undrar hur det är möjligt att häva ur sig påståenden som

…Doften av rökelse fyllde mötet under cirka femton minuter. Den var så intensiv att man inte kunde låta bli att känna den. Jag menar, det var inte ett av de tillfällen när du ”tyckte att du kunde få en puff”, men Han gav den som ett vittnesbörd om att Han tog emot förbönen från dessa människorna — bönerna och deras förböner. Han hade sagt att Han skulle komma med ett tecken: att vi skulle känna rökelsen. Den kom så kraftfullt att tro knappast behövdes. (Fulness, The unfolding of a prophet, Rick Joyner, s. 13).

Gud kan fylla en plats med sötluktande rökelse. Inget är omöjligt för Gud. Men förmätenheten att säga att tro knappast behövdes visar att dessa ”nya” dimensioner verkligen är ”av ett annat slag”. En ”andlighet” av bedrägeri. Bibeln säger att utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ändå upphöjs denne profet, och andra och deras budskap förs fram i ledande kristna tidskrifter.

Rätt många Gnostiska ”profeter” uppträder som Guds sanna profeter och gör anspråk på att ha en speciell smörjelse och gemenskap med Anden. Deras tjänster uppskattas av alltför många och de respekteras och fruktas. Personliga profetior och förutsägande av framtida händelser ges med visst mått av riktighet. De får människor att tro att de har stor makt med Gud och att i dem bor en ande som gör dem ”Guda-lika”. Kontroll av andras tankar och liv uppnås genom deras hycklande andlighet och deras anspråk på ”Guda-lik” auktoritet.

För att få makt har det för dem ingen betydelse att man förvänder Bibeln och missbrukar auktoritet. En vanlig metod som används för att skapa fruktan i dem som vågar kritisera eller ifrågasätta deras tjänster är att utdela skarpa domar mot dem. Ibland innehåller dessa domar även dödshot! De är definitivt inte Ordets profeter, och de kan inte heller vara det därför att de inte sätter någon tilltro till det skrivna Ordet och dess domar.

Den ”nya andlighetens” arroganta apostlar och profeter är kända för att utöva makt och auktoritet över Guds folk. Det rapporteras att de får Församlingen att passera under vad de kallar ”herdens stav”. Det är ännu en splittrande teknik för att kontrollera Guds folk. De säger att ”herdens stav” är Kristi domstol på Jorden, genom vilken de såkallade profeterna dömer Församlingen. Ideèn är lånad från en GT-text där man åberopar ”Herdens stav” och ”Domar”. Detta är ett exempel på en felaktig, godtycklig och subjektiv tolkning av en biblisk text som man använder för att leda kristna vilse.

Följande citat från en av de så kallade ”profeterna” talar för sig själv:

Så när han (profeten) gick under Herdestaven, såg vi fler människor lämna oss än vi såg smorda. De blev avsatta från ledarskapet, därför att de hade synd i sig. Du förstår att det som ska vara heligt för Herren kan inte ha någon synd i sig…det finns alltihop i Bibeln. När du går under den så vänder Han upp och ned på dig och Han ser på alla ställen på din Kropp. Och om du blir funnen O.K sätter Han sin stämpel på dig att offras som ett levande, heligt offer till Honom. En av tio får stämpeln ”helt” för Herren. Detta är en herdestav…Han utvärderar var och en som känner Herren Jesus Kristus som Frälsare…När jag gick under den här gången sa Han: ”Det finns några saker som fortfarande är fel i dig. Det kommer att bli sju månaders fördröjning innan du blir smord” (The Sheperd`s rod, Bob Jones tape . Grace min. Okt. 1989).

Bibeln varnar för falska profeter

Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl bland eder falska lärare skola komma att finnas (2 Petr 2:1)

Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror(1Tim 4:1)

Jag vet, att sedan jag har skilts från eder, svåra ulvar skola komma in bland eder och att de icke skola skona hjorden (Apg 20:29)

Många falska profeter

Många skola på den dagen säga till mig: ‘Herre, Herre har vi inte profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då ska jag betyga för dem: ‘Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän! (Matt 7:22,23).

Vi måste utmana de falska profeterna

(Hes 13) Du människobarn, profetera emot Israels profeterande profeter …som profetera efter sina egna hjärtans ingivelser: Hören Herrens ord (v2).

Och min hand skall drabba profeterna, som skapa falska syner och spå lögnaktiga spådomar. De skola icke få en plats i mitt folks Församling…(v9).

Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot dina landsmaninnor som profetera efter sina egna hjärtans ingivelser; profetera mot dem…(v17).

Därför skolen I icke få fortsätta att skåda falska syner och att utöva spådom; utan Jag skall rädda mitt folk ur eder hand, och I skolen förnimma, att Jag är HERREN. (v23)

Jeremia 23

I kommande dagar skolen I förvisso förnimma det. Jag sände icke dessa profeter, utan själva lupo de åstad; Jag talade icke till dem, utan själva profeterade…(v20,21).

Jag har hört, vad profeterna säga, de som profetera lögn i mitt namn; de säga: ”Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm …” (v 25).

Ja, Jag skall komma över profeterna, säger Herren, dessa som frambära sin egen tungas ord, men säga:”så säger Herren.” Ja, jag skall komma över dem som profetera lögndrömmar, säger Herren, och som förtälja dem…Ni förvänder den levande Gudens Ord. (v 31, 32, 36).

En profets inspiration och prövningen av honom
En falsk profet hämtar vanligtvis sin inspiration från känslor, fantasier och tankegångar från det mänskliga psyket. Ibland kommer inspirationen från apokryfiska eller gnostiska skrifter. I motsats till musikerna, artisterna och författarna som hämtar inspiration från naturliga, medfödda talanger (inte att förväxlas med inspiration från Gud), så hämtar de falska profeterna inspiration från demoniska källor eller fallen natur.

Det är stor villfarelse att tillskriva Guds inspiration till en subjektiv upplevelse (passiv eller känslomässig) eller till skrifter utanför Skriften. Gudomlig auktoritet eller inspiration har inte sitt upphov i 1) det naturliga eller det onaturliga, 2) det högre jaget eller det lägre jaget, 3) det medvetna eller det omedvetna. Den kommer från Guds ofelbara Ord. ”Ordet” förblir Guds eviga inspiration. Gudagiven inspiration måste ha sitt ursprung i Guds Ord. Inspirationen från den helige Ande kommer genom Skriften – ”Andens svärd”.

All skrift är ingiven av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet (2 Tim 3:16).

Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något Skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas. Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade, vad som gavs dem från Gud (2 Petr 1:20,21).

En del av de såkallade ”profeterna”, som är uppbackade av kristna tidningar och massmedia, hälsas som Guds Profeter. De åberopar sina extraordinära gåvor att förutsäga händelser, uppenbara situationer, utföra tecken och under och klanderfria liv som bevis för sina Gudagivna profetiska tjänster. Därför att dessa profeter gör anspråk på att ha hört änglar sjunga, känna doften av rökelse som fyllt ett möte och ser Andens vind blåsa så att de kunde se människors hår blåsa, har många fått uppfattningen att Gud har godkänt deras tjänster med tecken och under, och att Gud ger budskap genom dem när Han försöker säga något till Församlingen.

Ett annat knep som av många församlingsledare ses som ett tecken på en ”sann” profet av idag är hans förmåga att allegorisera aktuella händelser och därigenom bestämma vad Gud specifikt säger till Församlingen idag. Denna nya trend är både demonisk och ett bedrägeri för att förföra människor bort från den Sanne Guden och Hans Ord.

Den profetiska vågen av tecken och under

”Det kommer också att ske nya under i Församlingen. Vi fick uppleva en del av dessa nyligen, när Bob Jones och jag (Rick Joyner) hörde änglar sjunga två gånger under ett möte. Det krävdes ingen tro för detta, det var så högt och så tydligt; det var som en kör som sjöng.”

”En annan gång fyllde doften av rökelse ett möte under cirka femton minuter. Det var så intensivt att man inte kunde låta bli att känna det. Jag menar, det var inte ett av de tillfällen när du ”tyckte att du kunde få en puff”, men Han gav den som ett vittnesbörd om att han tog emot förbönen från dessa människor – bönerna och deras förböner. Han hade sagt att Han skulle komma med ett tecken; att vi skulle känna rökelsen. Den kom så kraftfullt att tro knappast behövdes och vi såg Andens vind blåsa så kraftigt att man kunde se människors hår blåsa!”

”Så Han kommer alltmer dramatiskt. Som en broder sa: ”Det behövs knappast någon tro, det hela är så tydligt.” Men när Han kommer på detta sätt, är det alltid för att ge ett budskap. Han försöker inte bara kittla din nyfikenhet eller ditt intresse för det övernaturliga, Han försöker säga någonting till oss.”

”Tecknet att bli slagen i Anden är för att få oss att helt vila i Honom. Och miraklet med benförlängning som gick genom Kristi kropp under så många år, förklarade vår obalanserade ståndpunkt om de två benen nåd och sanning. Det behövdes få ordning i kroppen”. (Fullness, jan-feb 1990, The unfolding of a prophet, Rick Joyner, s.13).

Från ovanstående citat framstår två budskap klart och tydligt:

Församlingen behöver knappast Guds ord för att fullkomna en
Gudsmänniska och grundligt rusta henne för goda gärningar
Kristna behöver knappast tro i denna nya tid.

Profeternas, såväl som deras efterföljares ståndpunkt är att en profet inte får bedömas efter vad han säger, utan istället efter hans frukt. Med andra ord, vad en profet säger spelar i själva verket ingen roll. Denna ståndpunkt är både obegriplig och satanisk för att uttrycka sig försiktigt. Vad händer om profeten förnekar att Jesus har kommit kroppsligen (Hans inkarnation vid födelsen)? Vad händer om han inte talar enligt Guds skrivna Ord? Kan han då betecknas som en falsk profet eller en sann profet?

Guds svar finns tydligt skrivet:” Han är anti-krist!” Trots ett till skenet gudaktigt liv hos en profet, eller de tecken och under som skett genom honom, varnar Guds Ord strängt för att när människornas hjärtan påverkas i riktning bort ifrån Gud och Hans skrivna Ord emot rösten från en annan gud, är han en falsk profet i Guds ögon.

Därför, när vi älska Gud och hålla Hans bud, då veta vi, att vi älska Guds barn. Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla Hans bud; och Hans bud är icke tunga (1 Joh 5:2-3).

Vad säger Skriften om falska profeter och apostlar?

Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig och han utlovar åt dig något tecken eller under, och sedan det tecken eller under verkligen inträffar, varom han talade med dig, i det att han sade: ”Låt oss efterfölja och tjäna andra gudar, som I icke kännen”, så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty Herren, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov för att förnimma, om I älsken Herren, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ. Herren, eder Gud, skolen I efterfölja, Honom skolen I frukta, Hans bud skolen I hålla, Hans röst skolen I höra, Honom skolen I tjäna och till Honom skolen I hålla eder. Men den profeten eller drömmaren skall dödas, ty han predikade avfall från Herren, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land och förlossat dig ur träldomshuset; och han ville förföra dig till att övergiva den väg, som Herren, din Gud, har bjudit dig att vandra. Du skall skaffa bort från dig, vad ont är. (5 Mos 13:1-5).

Ty de männen är ‘falska apostlar ‘, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. Det är så icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare (2 Kor 11:13-15).

Skriv till Efesus Församling:…har prövat dem som säga sig vara apostlar, men icke äro det, och har funnit dem vara lögnare (Upp2:2).

Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen. Därpå skolen I känna igen Guds Ande: Var och en ande, som bekänner, att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; Men var och en ande, som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört, att den skulle komma, och som redan nu är i världen (1 Joh 4:1-3).

Falska profeter fångar listigt in uppriktiga, okunniga kristna i ett nät av religiösa tankar om Gud. De använder samma trick som satan använde mot Eva i Edens lustgård den stora lögnen, ”ni ska bli som Gud”. Innehållet i deras tilltal, fastän det ser ut att ära Kristus, är alltid självcentrerat. Det väsentliga i deras gnostiskinspirerade tjänster innehåller följande säd av nya-vågen tankar som plågar Församlingen:

En del av de tankar som den troende får från villoandar idag kan vara:

”Du är ett speciellt redskap för Gud”, vilket när egenkärleken.

”Du har kommit längre än andra”, vilket förblindar själen för nykter självkännedom.

”Du är annorlundare än andra”, vilket får honom att tro att Gud nödvändigtvis behandlar honom på ett speciellt sätt.

”Du måste gå en speciell väg”, ett antagande gjort för att nära den oberoende anden.

”Du måste säga upp din anställning och leva i tro”, vilket siktar på att få den troende att sväva ut i falsk ledning, vilket kan resultera i ruin av hans hem, och ibland av det arbete för Gud i vilket han är engagerad.
(War on the saints, Jessie Penn-Lewis, The christian literature crusade, 1977, s.73).

Gud hjälpe Församlingen att avslöja dessa falska profeter innan oskyldiga själar och fina kristna församlingar dras ännu mer in i det villfarelsens nät som den bedräglige fienden breder ut.

Frälsningsvisshet

Angående människans förlossning, hävdar gnostikern att Skriften inte är Guds hela uppenbarelse. Han framhåller att verklig förlossning endast kan erfaras fullt ut genom en inre gnosis (självkännedom) som upplevs i människans själv-medvetande. Den verkliga kunskapen som har betydelse i förlossningen kommer inifrån. Förnuft, tro, nåd och Guds blodsförbund (fri gåva) är inte tillräckligt för att frälsa utan någon form av inre upplysning. Upplevelsen ses som en första invigning till ett större uppenbarande av det gudomliga i jaget. Detta är huvudsakligen deras frälsningskoncept.

Den inre uppenbarelsekunskapen om förlossningen försäkrar en ”kristen gnostiker” om följande,

En kristen:

är en liten gud,

är en Guds uppenbarade son jämställd med Kristus,

är medlem av Melkisedeks andliga stånd, d v s präst i klass med Jesus Kristus

är medlem av det elitistiska människosläktet.

Kärnan i vad den ”kristne” gnostikern säger är:
”Gud är i dig. Upptäck Honom och du kommer att uppleva Hans närhet och få veta att du är frälst och att även du är en liten gud”. I huvudsak håller detta gnostiska tankesätt att snabbt inta en stor del av det kristna tänkandet och predikandet.

Enligt innehållet i mycket av dagens predikande, uppfattas frälsning i termer av subjektiv upplevelse. Detta betonas i så hög grad att ett stort antal kristna har kommit att tro att den verkliga erfarenheten av frälsningen ligger i en personlig, andlig upplevelse i stället för i den enda auktoriteten, som är Guds skrivna Ord. För just denna orsaks skull, övergår många kristna till gnostiska tankar. Massor lämnar ”sund lära” och ”sunt sinne” för upplevelsecentrerad erfarenhet inom dagens gnosticism.

Enligt den ”kristne gnostikern” befattar sig Bibeln i grunden med människans teologi. Enligt detta tänkande är människan centrum för uppmärksamheten på Jorden. Hon tror att Guds yttersta syfte på Jorden är att ge ära åt människan genom att upphöja ”kristus” i varje människa. Av denna orsak skall människan hållas i vördnad och helighet. När Kristus blir tydlig i människan antas detta vara fulländningen och uppenbarelsen av Guds härlighet. Slutsatsen som dras är att människan är i grunden gudomlig, jämställd med Kristus och på väg upp mot samma auktoritet och makt som Gud Själv.

När detta tänkande tar över tillämpas verser i Bibeln, som normalt anses syfta på Jesu Kristi person, istället på ”Kristi kropp” eller Guds Uppenbarade Söner, jämställda med Jesus Kristus. Profetiorna som talar om Herren Jesu Kristi personliga uppenbarelse i härlighet från himmelen, tillämpas nu på skapelsens (människans) makttagande.

Den skapade istället för Skaparen mottar ära, härlighet och tillbedjan. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, Honom som är högtlovad i evighet, amen(Rom 1:25).

Den ”kristne gnostikern” har ingen önskan att se Guds härlighet i personen Jesus Kristus, vilket förutsades av profeterna från förr. Deras bön är att bli upphöjda till en upplevelse som ska fokusera hela Guds härlighet på dem själva. Medan den sanna Församlingen ser fram emot Jesu Kristi personliga återkomst i härlighet, är de ”kristna gnostikerna” upptagna med sin narcissistiska (överdriven kärlek eller beundran av jaget) teologi. Deras liv är som bikupans aktivitet när de samlar krafter för att återupprätta jorden och ta makten med syfte att upprätta människans ursprungliga härlighet. Ordspråket: ”All ära till människan, stora ting har hon utfört.” besannas här.

Att lära känna Gud

”Gnostikern” lär: Sättet att lära känna Gud på är genom upplevelser av mystiskt eller känslomässigt slag, istället för genom tro på personen Jesus Kristus enligt Skriften. Gnostikern bygger sin tro på subjektiva upplevelser, medan den sanne kristne bygger sin tro på Guds skrivna Ord, den enda förmedlaren av sann Tro. Precis som i de österländska religionerna söks uppfattningen om Gud subjektivt i stället för i Gud själv och det skrivna Ordet. Det finns en önskan att lära känna Gud genom känslor, mystiska tankar, röster, visioner och drömmar. En ”känsla av Guds närvaro” får tilltro så länge som de andliga upplevelserna varar. När dessa upplevelser avtar eller upphör, falnar den andliga glöden för att återupplivas när upprepade meningslösa kraftansträngningar inleder en ny ”andlig” period.

Gnostiska profeter är kända för att ha en form av gudaktighet baserat på andliga berg- och dalbaneupplevelser. Deras filosofi om att känna Gud är beroende av att nå fram till Gud upplevelsemässigt. Tro åstadkommes subjektivt genom upplevelser och inåtvändhet mot jaget tills en känsla av ”att erfara Gud” eller ”att äga Gud” uppstår. Guds Ord och budorden tros inte på som Guds slutliga vilja, eller som den enda källan genom vilken Han erfars.

Ett av kännetecknen på en falsk profet, trots att det ibland är svårt att upptäcka, är bristen på kärlek till Guds bud (1 Joh 4:6 ; Joh 3:23,24 ; Joh 14:15). Varning: Om en profet försöker att dra någon närmare Gud antingen genom mystiska eller subjektiva upplevelser utan hänsyn till Bibeln som det enda pålitliga sättet att lära känna Gud är han falsk och måste undvikas!

Genom förandligandet av Bibeln för de fram fantastiska idéer för att visa hur djupt de ”känner” och ”tänker” om Gud. Det är på sin plats att säga att andliga upplevelser inte nödvändigtvis är fel. Men om de strider mot den Heliga Skriften, drar en troende bort från Guds Ord eller ersätter Guds Ord, som de gnostiska upplevelserna gör, då är de sataniska.

”Gnostiska” profeter sänder på ett listigt sätt ut budskap om att deras insikt i Gud överträffar det som finns i det nedtecknade Gudsordet. De uppträder som om de visste någonting om Gud som andra måste söka efter genom dem. Det är som om de har nycklar som låser upp hemligheterna till det gudomliga livet.
Till kristna sägs att de ska se inåt för att finna Gud. Faran i denna hedniska tro är att kristna öppnar upp sig för påverkan från det övernaturliga mer än från Guds skrivna Ord.

Att hävda att man känner Gud på något annat sätt än genom Jesu Kristi Evangelium är religiös spekulation. Historien visar att det leder till demoniska läror. Gud gav i sin vishet människan Bibeln. I denna dyrbara Bok kan hon lära känna Gud utan mänsklig religiös visdom. Allt utom Bibeln missar den återlösande kunskapen om Gud. Alla upplevelser som söks för att lära känna Gud på ett djupare plan leder till både köttsliga och demoniska handlingar.

Hur lär du känna Gud? Svaret är så enkelt. Du lär känna Honom genom Hans Skrivna Ord! Den helige Ande leder och undervisar dig inte på något annat sätt!

En djupare relation
Gnostikerna lär sålunda: Genom en Gnostisk ”nyfödelse” blir människan en Guds son, d v s en gud, och som sådan har hon en upplevelse – relation med Gud och tillträde till en djupare kunskap om Gud. Den ”gnostiska ny-födelsen” är början på en gudomlig resa in i djupheterna. Man går förbi Herren Jesu Kristi kors och Ordet.

Gnostikern tror att han är Guds Son, fylld med Anden och har därför en Gudagiven rättighet till kunskapen om Gud förvarad inom honom själv. Genom att helt enkelt vända sina tankar inåt till anden mottar han uppenbarelsekunskap. När han mediterar, tömmer han sitt sinne med liten eller ingen hänvisning till Bibeln. I meditationen förväntar han sig en mystisk uppenbarelse eller en personlig upplevelse. Som han ser det, ligger verkligheten av den nya födelsen, såväl som verkligt andligt djup, i en subjektiv upplevelse. Utan en passiv eller känslomässig upplevelse har han stora svårigheter med att ta emot Bibelns kunskap. Han finner ingen vila i den nedtecknade uppenbarelsen i Bibeln. Han föredrar en djupare och bättre uppenbarelse som kommer genom invärtes tankar i anden.

Mycket av de villfarelser vi ser idag framställs i precis tillräckligt renlärig dräkt för att de ska se acceptabla ut. Så länge som terminologin tycks låta rätt, är många rädda för att varna andra för alla de villfarelser som håller på att dränka de kristna församlingarna. Vi måste vara på vår vakt och inse att många som omfattar dessa ”främmande läror” är uppriktiga och känner att de uppnått nya andliga djupheter. De är fångade i sina upplevelser av ”nya uppenbarelser” och är ivriga att dela med sig av sina erfarenheter till andra.

Vi har alla olika sätt att mäta andlighet på. Detta är troligen orsaken till att vi blir så besvikna när någon vi anser ”andlig” faller. Det tycks vara normalt att fästa våra ögon på människan men allt för ofta upphöjs människor i sådan grad att avguderi uppstår

Den ”gnostiska” uppfattningen av andlighet härleds från en inre gnosis (upplevd mystisk kunskap) som går utöver förnuft, logik och mest av allt, de heliga Skrifterna. För många uppfattas andlighet såsom något som har med känslan att göra i motsats till biblisk tro, d v s enkelt tro och lydnad till Jesu Kristi evangelium. Andlighet upplevd på mystiskt sätt anses vara ett vittnesbörd om en inre förening med Gud, vars grund är självmedvetenhet, vilket betyder att det inte längre är en fråga om förnuft, tro och nåd. En inre självmedveten känsla av helighet tycks ha största betydelse. För att uppnå en hög andlig nivå måste all objektiv medvetenhet av den yttre världen lösas upp.

Personerna i Treenigheten, de heliga Skrifterna, lärosatser och moral blir obetydliga. Idealet man söker är en högre medvetenhet av förening med det gudomliga inre jaget, kallat ”kristus”. Vid denna förening upplevs en känsla av andlig värdighet såväl som en känsla av att vara en ”Guds son”, jämställd med Jesus Kristus. Denna subjektiva upplevelse ses som ett dop in i Kristus och en medvetenhet om ens egen värdighet. En fara inom ”gnostisk andlighet” är att den skapar en uppmärksamhet på jaget som ersätter Ordets betydelse och behovet av tro.

Falska profeter har faktiskt hörts säga att deras andliga upplevelser har varit så stora att dom inte har något behov av tro. De skryter om att ha en djup gemenskap med den helige Ande, vars djup motsvarar omfattningen av deras känslor. Det sätt som de känner och förnimmer sin upplevelse på, bestämmer graden av deras gemenskap med Gud.
Den ”kristne gnostikern”, speciellt dagens falska profeter har problem med att acceptera de heliga Skrifterna som Guds enda säkra länk mellan Församlingen och den helige Ande. Dagens gnostiska ”gnostisk-teosofiska” uppfattning kommer, som alltid, att förbli i konflikt med den helige Ande och Bibelns standard på andlighet.

Gnostikerna anser att antingen en passiv eller känslomässig subjektivitet är kärnan i sann andlighet. Den har beskrivits som ”En passionerad subjektivitet” . Församlingens historia uppenbarar att denna form av andlighet, eller vad som än liknar den, undantagslöst leder till andlig dualism (två extrema motsatser), nämligen ”asketism” eller ”tygellöshet”.

Asketen anser att kärleken till kroppen (philosomatia) är en förhatlig ondska, och att den som omhuldar kroppen och längtar efter sinnlighet lever i erotisk villfarelse, vandrar vidare i mörkret, och får plikta med döden. Den tygellöse å andra sidan omhuldar kroppen, vårdar den natt och dag, tvättar och smörjer in sig, festar med stärkande mat för att kroppen ska bli stark, så att han kan hänge sig åt otukt, och kunna åtnjuta dess frukter närhelst han begär det. (Gnostisism, It’s history and influence, Benjamin Walter, The Borgo press, s. 126).

Det är betydelsefullt att notera i Kristendomens historia igenom fram till dags dato, att varhelst och närhelst Kristendomen går över i en form av mysticism går ”kristendomen” in på en av de förutnämnda extrema vägarna. Det är detta element av gnostisk mysticism som orsakar uppkomsten av kultisk extremism.

Det faktum att ”gnosis inte är intresserat av ett moraliskt liv, utan av mystiskt upplysande och frihet från skapelsens slaveri ”(Gnostisism, It’s history ) gör det till en teosofi, fri att följa i vilken andlig riktning den önskar. Den innersta naturen i gnosis-andligheten är dess mystiska erfarenhet, inte bara i ”Guds djupheter”, utan också i ”satans djupheter”.

”Det kommer genom gudomlig nåd genom uppenbarelsen av ”Frälsaren”, säger Benjamin Walker, men sedan avslöjar han villfarelsen i sitt tänkesätt när han tillägger, ”Den som når gnosis, säger Filippusevangeliet, blir inte längre kristen, utan Kristus”. (Gnostisism, It’s history ) Detta är typiskt för mycket av nutida förkunnelse.

Det andliga paradigmskiftet
”Kristna” gnostiska författare har observerat följande:

I Kristendomen finns det en hel del mystiskt tänkande som fortsätter nästan obemärkt inom de mest konservativa delarna av Församlingen…Ett annat slags kristen andlighet, om inte exakt mysticism, är den karismatiska rörelsen som fått ett uppsving under de senaste åren. Men en mer allmän kristen hunger efter mystisk upplevelse som uttryck för andlighet har levandegjorts inom kristna grupperingar. Kristendomen tillför i rask takt till sin skattkammare för lekmännen att delta i sådana vågstycken som tysta retreater, ekumeniska meditationsgrupper och utövar kombinerade buddistiska och yogatekniker med kristen bön och meditation. När man utövar sådant här kommer det otvivelaktigt att gottgöra en del av den brist som församlingarna har och som de har förlorat genom avsaknaden av direkt religiös upplevelse hos medlemmarna. Påminnelsen om bristen kommer ytterligare att minska när kristendomen anpassar sig till science-fiction kulturen. Men trots dessa relativt ytliga kända brister måste Kristendomen spela en väsentlig roll i mysticismens mission som här avfattas. (The mission of mysticism by Rickard Kirby, s. 114-115, SPCK London).

Teosofiska koncept om den nya födelsen och andlighet håller snabbt på att få en mycket stor del i det kristna tänkandet. Många former av andlighet som upplevs och uttrycks är gnostiska till naturen och falska till karaktären.

Lärosatsen ”den rättfärdige skall leva genom tro” , för vilken de stora reformatorerna betalade ett enormt pris, en del med sina egna liv, är nu under New-Age inflytande och håller på att förkastas i utbyte mot en form av andlighet som bestyrks genom själv-gnosis. Inflytandet från New-Age gnostiska tankar har på ett förrädiskt sätt ändrat den bibliska innebörden av tro till en modern gnostisk version som i verkligheten är ett återkallande av den ”mörka tidens” mysticism och vidskepelse.

Församlingen är på en andlig väg av mysticism som kan beskrivas som kultisk. Det är bara en fråga om tid när den faller för demoniska krafter — det värsta avfallet helvetet kan erbjuda. Redan har Församlingens attityd mot synd, ånger, moral och Gud förändrats i sådan grad att man undrar varför de bryr sig om att använda Bibeln. Till exempel: ”synd – överträdelse av lagen” har nu fått betydelsen feljustering eller rätt och slätt en psykologisk oreda.

Sann ånger, som är ett medgivande av skuld, syndabekännelse, uppvaknande över synd och kapitulation för Gud har nu kommit att betyda rätt och slätt en attitydförändring gentemot Gud. Moral och hållandet av Guds bud har blivit irrelevant. Gud, den första personen i Gudomen, har blivit förlagd inom människans fysiska ramar som nu är av samma substans som Gud.

Från new age andlighetens koncept måste av nödvändighet demoniska tankebyggnader och tillämpningar uppstå. Denna förvända form av andlighet tar över församlingarna, splittrar kristna familjer och orsakar missämja utan motstycke.

Kristna gnostiska former av andlighet blir uppenbara på en eller flera av följande sätt :

Ett sken av ödmjukhet med djup fromhet kännetecknad av mysticism.

Andligheten är sammansatt av subjektiva upplevelser med liten hänsyn tagen till Bibeln.

Överlägsen kunskap, nya upptäckter och nya uppenbarelser är tecken på andligt djup och mognad.

Andligheten är centrerad kring en subjektiv kristusmedvetenhet istället för tro på personen Jesus Kristus.

Fortsatt sökande efter en fördjupad andlig upplevelse istället för en fördjupad tro på Guds Ord.

Förandligande av Guds Ord istället för att motta den bokstavliga betydelsen av Ordet.

Andlighet mäts genom upplevelser.

Väntan efter en inre röst (gnosis) för gudomlig ledning.

Älskar känslor och jaget mer än Gud.

Ser inåt för lösningar.

Andlighet söks i framgång, bedrifter och gärningar.

”Ha tro på dig själv” och ”Sättet att få kunskap om Gud är att uppleva Honom genom känslor”, anses vara det sanna kännetecknet på andlighet.

De skola ha ett sken av Gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft(2Tim 3:5).

En tunn gränslinje
Ibland är gränslinjen som delar den kristne från gnostikern så tunn att den knappast syns. Det enda sättet för en kristen att säkert urskilja gnosticism är i ljuset av Skriften. En ”kristen gnostiker” är lätt igenkänd på sitt sken av fromhet och särskilt genom sin ödmjuka framtoning. Ju mer mystisk han ser ut eller låter, desto mer andlig känner han sig. Han finner stort välbehag i att tro att han har uppnått en hög andlig nivå och ser sig själv som en medlem av ett speciellt människosläkte. Ibland kallas de ” Guds uppenbarade söner”, ”Melkisedeks andliga stånd”. Hans andliga indikation kommer från en mystisk källa, ibland beskriven som en ”stilla inre röst” som föreger sig vara den helige Andes röst. Förtröstan på den ”stilla inre rösten” kommer före Bibeln. Det skrivna Ordet används endast i den mån som det tycks stödja populära övertygelser och uppfattningar. Hela motivet bakom den ”kristne gnostikern” är att få honom själv och andra att tro att han är en gud. I själva verket är hans slutliga dröm att bevisa för världen att han har kraft och är en gud med obegränsad potential.

Varför vara så upprörd?
Frågan kan ställas ”varför bli så upprörd över gnostiska tankegångar som dyker upp i framställningen av evangeliet.” Gäller inte ordspråket ”enighet i olikhet” i det här fallet? Skulle inte vi som kristna visa tolerans mot kristna som inte tror exakt som vi? Är det inte sant att inom kristendomen borde det finnas rum för olikhet i tänkesätt och tro? När allt kommer omkring, är inte kärlek det förenande bandet mellan lärosatser som ofta visar sig vara så splittrande? Svaret på dessa frågor är tvåfaldigt. Ja, inom kristendomen finns det stort rum för olikheter och tolerans. Men det finns gränser för skapande olikhet.

När ett koncept, en undervisning eller ett agerande i Kristendomens namn överskrider de grundläggande lärosatserna i Tron, eller är fullständigt olikt den ”Tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga”, blir det en motsats till Kristendom. När den motsatsnivån har nåtts måste Församlingen, såväl som försvararna av Guds Ord, på ett aggressivt sätt strida för Tron. Försvaret för den ”heliga Tron” är av största betydelse för Församlingen, och förutan det förlorar Församlingen den sanning som skiljer henne från villfarelse. Om inte Församlingen allvarligt strider för Tron så förverkar den sin rätt att vara förmedlare av Guds Sanning.

Stå emot
De värsta tidpunkterna i Israels historia kom när Israel blev förförda av falska profeter att följa efter gudar som de själva skapat. Det var just av denna orsak som Jesus tillrättavisade farisèerna i egenskap av Guds fiender. Jesus varnade sina lärljungar för farisèernas religion. ”Tagen eder tillvara för farisèernas surdeg (som är hyckleri)”. Farisèerna gjorde anspråk på att förkroppsliga trons innersta väsen. Jesus kallade dem hycklare.

Undervisning och tillämpningar som är helt olikartade Jesu Kristi evangelium måste bekämpas, även om de kommer inifrån Kristi kropp. Gnosticism plågade den tidiga Församlingen. Några av Pauli och Johannes brev skrevs i själva verket emot gnosticismen som trängde sig in i Kristi evangelium. Kyrko- fädernas skrifter riktade sig emot och fördömde Gnostisismen i starka ordalag.

Det var på grund av Gnostisismen som den tidiga Församlingen fann det nödvändigt att formulera den ”apostoliska trosbekännelsen” och utforma ”Skrifternas kanonicitet”. Ett studium av kyrkohistorien utvisar att inom Församlingen har det alltid funnits en frestelse att anpassa sig till gnostiskt tänkesätt. Liksom i det förflutna, och ännu mera nu, utgör det en stor fara för Biblisk tro.

Gnosis och magi
Enligt den judiske filosofen Martin Buber är trons ständiga fiende inte ateism (påståendet att det inte finns någon Gud), utan istället gnosticism(påståendet
att Gud kan erfaras). Om en annan sak skrev Buber:

De två andliga krafterna inom gnosis och magi, dolda under religionens täckmantel, hotar mer än några andra krafter insikten i den religiösa verkligheten…Jakobs stammar kunde endast bli Israel genom att befria sig från både gnosis och magi… (Against the protestant gnostics, Philip J Lee, Oxford university press, 1987.

New-Age hot
En ”New-Age”författare skrev omkring år 1917 följande:

…kyrkorörelsen, liksom allt annat, är endast en temporär utväg och tjänar endast som en kortvarig viloplats för det framväxande livet. Till sist kommer den universiella Kyrkan att framträda, och dess fastställda grunddrag kommer att framträda mot slutet av detta århundrade…Denna kyrka kommer att uppfostras till verksamhet av Kristus och hans lärljungar när utgjutandet av Kristusprincipen, Kristi sanna återkomst har fullbordats…Den Kristna kyrkan i dess många förgreningar kan tjäna som ett centrum genom vilket världsuppslysning kan fullbordas…Kyrkan som förvaltare av undervisning borde ta de stora grundläggande lärosatserna och samtidigt förstöra de gamla formerna i vilka de uttrycks och hålles, visa deras sanna och inre andliga betydelse. Kyrkans viktigaste uppgift är att undervisa, oavbrutet undervisa, och bevara dess yttre utseende för att nå alla dem som är vana vid kyrkovanor. Lärare måste tränas; bibelkunskap måste spridas ; sakramenten måste uppfattas på ett mystiskt sätt och kyrkans makt att hela måste demonstreras (The externalisation of the hierarchy, Alice Bailey).

Enligt Alice Bailey är Församlingen användbar endast som en del i en övergripande målsättning att frambringa världsfred, världsstyre och för att etablera ”riket på jorden”. I Församlingen finns ”lärjungar till de Stora” (gnostiska eller New-Age-apostlar). De får allt större betydelse och inom kort kommer de att träda in i sina passande uppgifter. När det blir uppenbart hur långt den ”nya vågen” tar oss från absoluterna i Guds bokstavliga Ord, skulle det inte vara överraskande att inom kort få se församlingen och New-Age smälta samman till ”en kraft”.

Ända sedan Församlingens begynnelse har gnosticism varit ärkefienden. Nu, i denna sena tid, visar den sig vara en av de mest fruktansvärda hoten mot församlingen, mot den kristna tron och mot Guds skrivna Ord. Därför att en kristen av okunnighet omfattar en del av de gnostiska åsikterna betyder inte nödvändigtvis att han är en gnostiker eller inte är en kristen. Men det betyder att han är i allvarlig villfarelse och, i vissa hänseenden, främmande för enkelheten i Jesu evangelium. Gnostiska uppfattningar är i konflikt med Bibelns sunda läror och påverkar av den orsaken alltid en kristen emot Guds skrivna Ord.

”Mysticism är tanken att direkt erfarenhet av Gud eller den yttersta verkligheten uppnås genom personlig, subjektiv känsla eller upplevelse skild från, och t o m i motsats till, historiskt faktum eller objektiv Gudomlig uppenbarelse” När vi talar om en mystisk upplevelse syftar vi på en händelse som är helt och fullt inom människan. Den är fullständigt subjektiv….Fastän mystikern kan uppleva att den utlösts av händelser eller saker utanför honom själv (som en solnedgång, ett musikstycke, en religiös ceremoni eller t o m ett samlag), är den mystiska upplevelsen helt och fullt en inre händelse. Den innehåller inga väsentliga sidor som existerar utanför honom i den fysiska världen…en mystisk upplevelse är huvudsakligen en händelse som avser känslan, snarare än förståndet…Dess förhärskande kvaliteter har mer att göra med känslomässig intensitet eller ”förnimmelse” än med utvärderade fakta och rationell förståelse.

Fastän allt detta är sant, är det ändå en ofullständig beskrivning av den mystiska upplevelsen. Kraften i upplevelsen är ofta så överväldigande, att personen som får den erfar att hela hans liv förändras av den. Enbart känslor kan inte åstadkomma en sådan förvanding. Vidare är det från denna känslomässiga beskaffenhet som ett annat utmärkande drag härleder sig, nämligen dess ”självbestyrkande” väsen. Mystikern ifrågasätter sällan godheten i och värdet av sin upplevelse. Följaktligen, om han framställer den som att den givit honom kunskap, ifrågasätter han sällan sanningshalten i den ”kunskap” som han nyligen erfarit. Detta anspråk på att mystiska upplevelser är ”vägar till kunskap” om sanningen, är väsentligt för att förstå många religiösa rörelser som vi ser idag. (Arthur Johnson citerad i Our sufficiency in Christ, John McArthur, Jr, Word publishing, 1991).

Principen om den kosmiske Kristus = Panteism

…Det är inte de som förlitar sig på en personlig historisk Jesus för sin frälsning genom ”tro”, utan de verkliga kristna är de som har insett att den kosmiska Kristusprincipen i verkligheten är deras egna högre jag, och som eftersträvar ett ”framfödande” inom sig så att de kan handla här och nu i kraft av sin suveräna gudomliga natur, på samma sätt som den historiska människan Jesus anses ha gjort. Det är endast dessa som verkligen kan säga att deras ”liv är fördolt med Kristus i Gud” (Kol 3:3). ”Upptäckten av den Mystiske Kristus inom dig ”föds ovanifrån”: Denna erfarenhet är av största betydelse för mänsklig seger över det lägre jaget. Den odödliga hemligheten i mänskligt liv är den mystiske Kristus i alla människor, deras härlighetshopp.” (Archdeacon Wilberforce, Mystic immanence, s. 5).

Människan är naturligt gudomlig – en ”gud”

…Detta är sannerligen ett mysterium. Vi kan bara på ett dunkelt sätt uppfatta höjderna och djupen i detta. Vi kan endast följa, var och en på sitt sätt och efter sina omständigheter. Den Väg, den stig uppför vilken vi vandrar mot gudomlighet och som har blivit utpekad för oss av gårdagens och nutidens stora lärare…”Gå in på den raka vägen” som leder till evigt liv; det kommer bara att vara få som accepterar den underliggande betydelsen i den kristna Bibeln, vilken jag här har försökt förklara ligger i linje med vad den Gamla Visdomens Kloka Män och Invigda har lärt tiderna igenom, dvs den storslagna sanningen om människans inne- boende gudomliga natur, och den potential som varje individ besitter i insikten om den gudomliga naturens kraft att övervinna varje form av mänsklig svaghet – synd, sjukdom, död – och genom densamma uppnå, här och nu, ”den frid som övergår allt förstånd…”. Det är genom tro på eller igenkännandet av denna storslagna sanning och den inneboende ‘Kristus’ (inte den historiske Jesus) som individen kan påbörja sin återresa till sin ‘faders hus’, och steg för steg slutligen uppnå, här och nu, seger över synd, lidande och dö, just på det sätt människan Jesus framställs ha uppnått. (The gnosis or ancient wisdom in the chastian scriptures, Bradford and Dickens, London, 1936, s. 211-15).

Människans själ eller ande är gudomlighetens centrum – vilket gör subjektivitet och inte objektivitet i Guds Ord till den slutgiltiga auktoriteten

…Sanningen finns inom oss själva; den berörs inte av yttre ting, vilken din tro än är. Det finns ett innersta centrum i oss alla där sanningen finns i sin fullhet; men runt omkring är den omgiven av simpla köttet som stänger den inne. Vår varelses centrum finns i Själen, källan till all sanning, och Kristus, till vilken Fadern kommer. Mot detta centrum måste vi rikta vårt sökande. Men innan vi kan dricka av denna källa av liv och visdom, som är ett flöde av klart levande vatten, måste vi bryta igenom ”lager på lager” av det ”simpla köttet” som ”stänger det inne”. (The sons of God by R. Swinburne Clymer, published by the philosophical publishing company, 1925).

Från ovanstående tre citat kan vi dra följande slutsatser:
Rosencreutzaren och dagens ”New-Age” kristna tror på den ”Kosmiska Kristusprincipen”, dvs den gudomliga naturens inneboende i varje människa.

”Gudamänniskan”, ”Kristus” är den slumrande eller levande anden/inre själen i varje människa.

Sättet att besegra synd, lidande och död är genom den gudomliga anden (kraft eller gnista) i människan. Kraften till befrielse finns i själen eller anden och är därför oberoende av Kristi evangelium och försoning genom Kristi blod.

Följande citat från omfattande dokumenterat material, insamlat från dagens TV-evangelister, visar hur rådande kristna tankar anknyter till Rosen creutzordern (New-Age) och ”Manifested sons of God”. Det visar hur en mystisk mentalitet genomsyrar kristna tankar.

…Er ande mina damer och herrar, är gudomlig, han är gudomlig på alla sätt…I samma sekund som denna ande-människa kommer in i er varelse, dyker in i era kroppar, föds vi på nytt. Han är ande, det som är fött av ande är ande. Säg efter mig, inom mig finns en Guda-människa, Säg det igen, inom mig finns en Guda-människa. (församlingen upprepar). Låt oss nu säga det ännu bättre, låt oss säga, jag är en Guda-människa. När du säger att jag är en Guda-människa så talar du om din ande-människa. Bli en medveten ande-människa. Bli nyskapelse medveten…Denna andemänniska inom mig är en guda-människa. Säg efter mig, han är född från himmelen. Han är en super-varelse. Denna ande-människa inom mig gör aldrig ett misstag. Jag gör det, men inte han. Denna ande-människa inom mig syndar aldrig, jag gör det, men han gör det aldrig…Säg efter mig, min kropp är syndaren, min ande är den helige…

Säg jag är född från himmelen — Gudamänniska. Jag är en Gudamänniska. Jag är ett exempel på Jesus. Jag är en super-varelse? Jag vandrar i det övernaturliga riket. Säg det ! Vem vandrar i det över- naturliga riket?….Säg efter mig…Det här är vad jag vill att ni ska säga efter mig, ok?

Kol. 3:10 Inhämta kunskapen, låt förnya ande-människan. Låt honom bli stark, och när han är stark, kommer han att hålla borta sjukdom. Han kommer att hålla din kropp frisk, och broder, du kommer att ha framgång. Pengar kommer att falla över dig från vänster, höger och framifrån. Gud kommer att börja ge dig framgång, för pengar följer alltid rättfärdighet och rättfärdigt liv…

Säg efter mig; det är jag själv som bestämmer mitt öde…Orsaken till att många av oss ber och aldrig får är att vår ande-människa inte är stark nog att ge det till oss. Säg efter mig, allt jag någonsin önskar finns redan i mig. (Benny Hinn, aired on Saturday, october 20, 1990 on TBN).

Fastän Benny Hinn sedan har gjort ett allmänt uttalande som innebar att han har tagit tillbaka mycket av sin tidigare undervisning, är tänkesättet och mottagligheten bland Kristna för denna gnostiska filosofi mycket påtaglig. Vid den tid då dessa idèer sändes, var det få troende som reagerade som de kristna i Berea, genom att jämföra Hinns begreppsvärld med Bibeln. De som reagerade med rättfärdig kritik blev ofta bemötta med mot-kritik. Majoriteten av lyssnarna, som redan var mottagliga för föreställningen om ”nya djupare tankar”, satt passivt fastklistrade vid TV-apparaterna, tog in ännu en ”djup sanning” och blev allt mer fångade av gnostisk filosofi.

Ett exempel
Följande är ett utdrag från Frank B. Robinson, en beryktad kultledare inom ”psychiana movement”, år 1928 (Moscow, Idaho). Vid den tiden var han på sitt rum och ropade högt för att ”finna Gud”.

…Vid tillfället stod han stilla och väntade förhoppningsfullt, på vad visste han inte. Sedan knäböjde han, blundade och hörde sig själv säga, ”anden inom mig är Guds Ande, samma ande som har påverkat alla stora mäns liv. Jag har erkänt denna Ande i många år, men jag har också tryckt ner den. Jag vill ge uttryck för den från och med denna stund – starkt, helt, fullkomligt”.

Då han knäböjde där, kände han sitt sinne renat från varje tanke utom tanken på Guds närvaro. Hans ögon fylldes med tårar och han upplevde att han andades djupt och han upprepade med varje inandning ord som tycktes ha viskats till honom. ”Jag tror på den levande Gudens kraft!”

Han fick den klara känslan av att han inte var ensam i rummet. Han kunde erfara närvaron av någonting eller någon, fastän han inte kunde se någon eller höra något, utom orden som han ivrigt repeterade. Ändå var det som om något hade dragit bort ett täckelse djupt inom honom och han tycktes stå ansikte mot ansikte med den Kraft som är livet. Inte längre, sa han senare, kände han ett begränsat medvetande; han kände bara en enda särskild känsla av fullständig enhet med Gud. I denna stund av plötslig insikt, insåg han som aldrig tidigare att han var den inre motsvarigheten till gudomligt skapande kraft. Från den stunden var han övertygad om att han var verksamheten av kosmisk kraft per- sonifierad…Från den eftermiddagen var han en förvandlad människa. (Strange sects and curious cults: A study of their origin and influence, Larsen, Egon, New york: hart, 1972).

Frank B. Robinsons gnostiska antagande förkastade:

Kristi Gudom

Kristi blod

Syndabekännelse

Han trodde på:

Enhet med Gud genom universiellt medvetande

Framgångens evangelium och personliga uppenbarelser bortsett från och i motsats till Bibeln.

Guds röst utan hänsyn taget till Bibeln.

Människans ande har den avgörande rösten beträffande gudomliga ting.

Uppfattningen – att människans ande eller själ är det gudomliga i människan – är den form av mysticism som tävlar med biblisk kristendom om vad som är sann andlighet.

Hur vi än ser på Gnostisism, så är den alltid en elitistisk tro. Varje medlem anser sig själv stå högre än himlen (inte undra på att den ”gnostiske kristne” inte visar något större intresse för himlen eller Kristi personliga återkomst). Bara ”eliten” (de subjektivt upplysta) kan uppnå gudomlighet. Alla bevis från gnostikernas skrifter leder till en egocentrisk inriktning som är ett religiöst liv med jaget som föremål för dess fromhet. Det är en form av *narcissism med en flykt från den verkliga världen till en värld av myter och fantasier där inga absoluter, riktlinjer, eller bedömningar passar in. Det är därför som den ”andliga krigföring” som idag förkunnas tilltalar så många. Fantasin kittlas när ”andevärlden” avslöjas, och upprymda krigare finner att de kan strida mot varelser från den undre världen. Det väsentliga för en gnostiker är en livslång resa in i jaget. Hans (inbillade) strävan är fulländning, odödlighet, gudomlighet och en elitform av gudomlighet som gör honom fri från köttet och världen och tar honom in i det ”okända”.
*Narcissism : förälskelse i sig själv.

Elitism
Det finns vissa kristna grupperingar som utan svårighet kan placeras i kategorin ”elitism”. De använder samma infångade fraser : ”Kom ut ur ditt människobyggda system”, ”samfunds- gränser håller på att brytas ner” och ”kristna behöver bli ‘befriade’ från ‘religiösa system’ och sund lära”. De grupperingarna som har skuld i detta finns huvudsakligen inom karismatikerna. De har många namn och ibland inget namn alls. Vi känner igen dem genom de lärare som är inblandade och genom likheter i deras undervisning. Det kan finnas en del variationer bland de olika grupperingarna, men den gemensamma nämnaren som binder dem samman är ”elitism”-konceptet.

Detta fastställs enligt följande:
Gud håller på att utforma ett folk som vinner seger inom Kristi kropp, bland andra namn ”The Manchild company”, etc (Upp 12:5). The Manchild (gossebarnet) är den sanna Församlingen. De som är de sanna kristna är de som vinner seger (Upp 2 och 3) och som blir mer och mer fulländade så att de kommer att kunna driva ut satan från världen. Detta måste göras innan Jesus kan komma tillbaka. De tror att Församlingen inte är redo för Herrens återkomst. De ser inte fram mot Församlingens uppryckande. De tror att Kristus måste komma till sin Församling före det att Han kommer för att hämta sin Församling.

Alla använder inte nödvändigtvis denna terminologi, men förutsättningarna är desamma. Språket blir alltmer militant när ”Guds arme”, ”Gideons arme” eller ”Joels arme” tar form. En röd tråd är att de väntar en ”ny andlig ordning”

I alla revolutioner finns det tider av tumult och fara när den ”gamla ordningen” ersätts av den nya…När dammet har lagt sig, kan vi gå vidare med att bygga det storartade riket som Herren har avsett från världens grundläggning”, säger Vinson Synan, en av ledarna inom A.D 2000. (Fulness, jan-febr 1990, Vinson Synan, sid 24).

Gary North, en ledare, förkunnar:

Vi ser nu begynnelsen av ett sant paradigmskifte…Den kristna gemenskapen i USA har äntligen börjat ta till sig de intellektuella grunderna inom en ny världssyn, och detta är alltid det första steget när man ska ersätta en döende civilisation som är baserad på en döende världssyn…Det ruttna virket är klart för att brännas, och en ny civilisation görs redo att ersätta det. (Dominion and common grace, The Biblical basis of progress, Gary North.)

Alltihop låter mycket andligt. En av de aktuella profeterna idag, Paul Cain, kallar denna elitism den ”inre förgårdens upplevelse”. Han förkunnar med glädje att det finns en tom plats vid Jesu bröst för dem som kan ”stiga in”. Problemet med denna ”elitism” teori är att kristna ska stiga in i Guds ”förgård”, inte genom korsets väg, genom tro, utan genom en subjektiv upplevelse — en ”nirvana” upplevelse.

En ”profet” från Kansas city fellowship förkunnar i en intervju från 1988 att Herren såg på honom och sa, ”Jag har kallat de bästa från varje släktled på jorden till denna generation….Jag har utvalt dem för att ställa fram dem i denna generation (Bob Jones 1988 ).

Den främsta faran i elitism
Den främsta faran i dessa splittrande läror är att Jesus Kristus flyttas från sin plats som Guds Son till alla Guds söner (barns) nivå. Guds söner förflyttas upp till Kristi plats. Sanningen om Kristi mänsklighet uppfattas extremt. Detta är en av satans främsta sätt att misskreditera och slutligen förstöra Guds Ord – att lägga till Hans budskap genom att föra det till dess ytterlighet. Historien visar att de värsta farorna inom Gnostisism, särskilt inom elitism-konceptet, är dess inneboende benägenhet för extremism. Om det ges fria tyglar, leder det oundvikligen till moralisk, politisk och andlig extremism. Den sak som ligger närmast är dess extrema missbruk av Bibeln. Gnostisism har ett notoriskt rykte om att hänsynslöst behandla Bibeln genom att lägga till och dra ifrån i sin strävan efter extrema religiösa ideal. Upp 22:19 uppenbarar klart vad som händer med den som lägger till Guds Ord.

Och om någon tager bort något från de ord, som stå i denna profetias bok,så ska Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden om vilka är skrivet i denna bok.

Underminerar evangelisation
Den nya elitläran underminerar evangelisationens budskap. Rekryter till rörelsen vinns inte från de ofrälstas led, utan plockas en eller två åt gången från kristna grupper med fraser som ”Skulle inte du vilja lära dig nya, djupa sanningar?”, ”Har du kommit igenom?”, ”Kom in i den inre förgården” eller ”Visst vill du gå vidare med Gud?” .

Dessa fraser föder andligt högmod och elitism hos de flesta, såväl som en känsla av underlägsenhet eller känsla av att vara oandlig om vi inte förstår och vill delta. Alla andra tycks förstå, varför inte vi? Andligt högmod kommer till dem som tror att de förstår och är en del av det ”Gud gör idag” , därför att de har dessa ”nya djupa sanningar” och de övriga är bara stackars bebisar.

Elitism underminerar Guds Ord
Den nya och ändå gamla elitläran som plötsligt har slitit sönder Församlingen är i själva verket uttänkt av New-Age kristna gnostiker. Många av dem inser inte att de är ”gnostiker”. På bekostnad av Guds Ord förandligas Bibelns texter till att illustrera ”Församlingen” (som de definierar den) som en speciell ”ras” av Guds folk.

Bibeln uppfattas som en symbolisk bok. Som ett resultat av symboliska tolkningar, har förvända tankar och uppenbart kultiska läror utvecklat sig. Att förkasta den bokstavliga innebörden av Ordet banar väg för att tolka Bibelns texter omdömeslöst. T ex 2 Kor 3:6 (bokstaven dödar, men Anden gör levande) uttyds allegoriskt att mena att Bibeln är död bokstav utan Ande. Men det är inte vad aposteln Paulus säger. Paulus gör skillnad mellan Gamla Förbundet och Nya Förbundet. Det gamla medförde död medan det nya är en livgivande ande.

Gnostikerns uppfattning är att Bibelns sanna betydelse framträder endast när texterna uttyds allegoriskt eller förandligas. Om inte denna regel tillämpas förblir Bibelns texter död bokstav. Genom denna icke-bokstavliga uttolkningsmetod, har ny-gnostikerna förandligat sig själva till att bli ”Söner” jämställda med Kristus och delaktiga av ”elitklassen” i Församlingen.

Odödlighet för eliten
Denna undervisning håller på att bli mer utbredd. T ex förkunnar populära ”profeter” i Kansas city:

…det finns en tjänst utöver de femfaldiga som kallas fullkomningens tjänst — det Melkisediska Prästadömet…era barn kommer att växa in i fullkomningens Tjänster…komma in i Jesu Kristi Gudomliga Natur…de själva kommer att vara den generation som har rest sig upp för att lägga själva döden under sina fötter…därför att Herren Jesus är värdig att upphöjas genom en Församling som har uppnått Guds-Människans fulla mognad! (Bob Jones)

De som är övervinnare tror att de aldrig kommer att bli sjuka eller dö och de kommer att vara här när Kristus återvänder. De tror att de nu lever i den profetiska tid när Församlingen återställs och fullkomnas genom de femfaldiga tjänsterna (apostlar, profeter osv). Eliten (övervinnarna) håller nu på att få odödlighet, fullkomning och gudomlighet och ta jorden i besittning. Församlingen står i begrepp att föda fram the Man-child – Guds Söner, Kristi inkarnation och Kristi broderskap. Detta koncepts väsen är ren Gnostisism och stämmer överens med följande New Age-tankar:

Det verkliga målet med människans liv på jorden är huvudsakligen hennes självförbättring och hennes egna slutliga fullkomning. Denna fullkomningsprocess beror på uppnåendet av enighet inom henne själv, en överensstämmelse mellan hennes fysiska och psykiska krafter; föreningen av mänsklig och Gudomlig natur, vilket är hennes innersta väsen och, i andlig mening, den nya födelsen. Denna fullkomning, eller enighet, blir en Själens ställning, en grad av varande, ett medvetandeoch en känsla, snarare än bara en tro.

Detta tillstånd eller ställning möjliggörs endast genom att människans gudomliga natur framträder inifrån henne själv, och är ett resultat av en process genom vilken allt som är ont och ovärdigt omvandlas, dvs byts ut eller förädlas till ett högre eller andligare väsen. En förvandling från ”djur – mänskligt” till ”mänskligt – Gudomligt”. Det andra målet för människans liv på jorden är att leda andra människor in på samma väg, så att slutligen alla människor ska ha utvecklat, manifesterat och aktiverat denna natur och på så sätt kommer Guds Församling eller universella brödraskap att bli ett etablerat faktum. (The Sons of God by R. Swinburnbe Clymer, published by The philosophical publishing company)

Ny-gnostikern tror att Guds söners uppenbarelse kommer att ske genom en hemlig inre Kristi ankomst till en del kristna och som förvandlar dem till ”övervinnare”. ”Kristus kommer att besöka de heliga… och förmedla Sitt liv ”i hemlighet”, före det att Han visar sig öppet.” (The feast of tabernacle, George Warnock, Springfield, Mo – Bill Britton, 1951, s 108).

Bibeln ger oss mycket klart insikt i den övernaturliga sfären. Vi vet att den övernaturliga sfären fick lida av ett fruktansvärt uppror när Lucifer gjorde anspråk på gudomlighet. Gud blev människa, och denna människa var Jesus Kristus som föddes av fallen mänsklighet. Han överbryggade den övernaturliga klyftan mellan Gud och människa. Allting fungerar och framskrider enligt Guds plan och syften och de övernaturliga sfären fungerar inom de fasta ramar som Gud har fastställt, och som mänskliga varelser är vi förbjudna att ens försöka se in i dessa osynliga saker som Skriften hänvisar till.

Vi ska i nuläget vara sysselsatta med att ge Evangeliet till det naturliga sfären, skapelsen. Men ändå kommer det snart en tid, även änglarna vet att vid denna bestämda tid, när den sista basunen förkunnar Jesu Kristi återkomst, kommer de heliga att ikläda sig odödlighet, passera de övernaturliga gränserna och döma änglar (1 Kor 6:3).

Idag möter vi en underlig trend, när människan ännu en gång, genom sina egna ansträngningar (erfarenhetsmässigt och filosofiskt), ivrigt försöker relatera till den ”övernaturliga sfären” och vandra i ett gudomligt medvetande, vars väsen klart kan karaktäriseras som New-Age filosofi, i motsats till renlärig kristendom.

Tyvärr har en stor del av Församlingen hakat på denna trend. Kristna visar, medvetet eller omedvetet, tecken på att syssla med österländsk mysticism och andevärlden. Om man inte står emot denna frestelse, kommer man till sist att bli ett byte för satans kontroll. Djupare andlig insikt tycks vara motivationen bakom allt. Problemet är att kristna inte längre är nöjda med Guds bokstavliga ord. Man söker efter erfarenheter ”utöver vad som står skrivet” . Brödet från Himmelen har, enligt deras inre ”heliga känslor”, blivit gammalt och omodernt.

Bibeln påvisar att vi ska få ta del av den övernaturliga sfären, men inte före den föreskrivna bibliska tiden Jesu Kristi bokstavliga återkomst! Allt deltagande i de övernaturliga sfären vid sidan av detta är att träda in på samma väg som Lucifer vandrade i sitt sökande efter att överskrida sina begränsningar. Före den föreskrivna tiden, skall de heliga vara nöjda med att leva och vila i Guds Ord. De skall leva i tro, hålla Guds bud och med fasthet stå emot frestelsen att syssla med andevärlden.

Att tro eller inte tro
Med det utbud som finns tillgängligt på dagens ”evangelie-meny”, hur kan gemene man urskilja sanning och lögn? Vi får höra berättelser från de som predikar om ”andlig krigföring” som får håret att resa sig. Deras så kallade erfarenheter av och möten med andevärlden tar inte bara bort korsets kraft, utan visar också tydligt andlig villfarelse och avfall från Bibelns ord.

Vi har hört rapporterats om människor som, när de deltagit i det nya ”andliga krigföringsvansinnet”, har fått ta emot verkliga blåmärken och skador från möten med territoriella andar eller demoniska varelser. Nästan som en belöning i sig själv, är mottagarens reaktion på detta fenomen tacksamhet, som om han eller hon verkligen har trängt in i en högre andlig nivå. Profeter proklamerar att Gud nu ”föder fram” det övernaturliga och nya uppenbarelser, baserat på drömmar, visioner och personliga erfarenheter.

Mysticismen är på frammarsch. Nu får vi höra på fullaste allvar, ”det måste vara Gud”, därför att förespråkarna har ett intuitivt vittnesbörd om att det är sant, vare sig det överensstämmer med Bibeln eller inte. Var på din vakt när du hör detta försvar. Det är inte ett försvar, det är en ursäkt för villfarelse! Det är helt tydligt visat sig i mänsklighetens historia, att människan finner det lättare att tro på mysticism än att tvivla på den. Vetgiriga sinnen tenderar alltid att vilja veta eller uppleva någonting nytt. Speciellt inom religionen är detta sant. För mer än 2300 år sedan sa den grekiske filosofen Aristoteles, ”förmågan att tvivla på (mysticism) är sällsynt…” . Den alltför vanliga reaktionen från kristna när det gäller hedniska vanor och gnostiska läror visar att många är lättlurade och okunniga om Bibelns läror.

Mysticism
När man lyssnar på många av de röster som kommer från dagens ”profetiska rörelse”, är den underliggande strömningen mysticism. Funk & Wagnalls New encyclopedia definierar ”mysticism” som ”en omedelbar, direkt, intuitiv erfarenhet av Gud eller den yttersta verkligheten som uppnås genom personlig, religiös upplevelse.” Upplevelser framställs som sanningskriterium. Det finns många kristna som inte kan kommunicera andlig kunskap utan att använda denna term. Faran ligger i att när upplevelse är grunden för tron i stället för Guds Ord, uppstår felaktiga teologiska idéer. Detta banar väg för avvikelse i Guds Ord.

Intresset för mysticism växer starkt när Församlingarna blir allt tommare och de religiösa högtiderna endast blir tillfällen till återhämtning mitt i en larmande, obekymrad värld. Det är uppenbart att dagens samhälle, om det överhuvudtaget är intresserat av andliga ting, kräver direktupplevelse och inte endast undervisning som kommer från ”gamla texter”, inte heller är det imponerat av traditionella läror som saknar en levande kraft bakom. (The mission of mysticism, Richard Kirby, London SPCK, 1979).

En dam ringde till en lokalradiopratshow och förklarade översvallande sin tro på inre helande. När hon hänvisade till Ruth Carter Stapleton försvann hon helt in i de ”underbara upplevelser” hon erfarit som ett resultat av Ruths verksamhet. När hon tillfrågades om några av mrs. Stapletons underliga läror som inte överensstämmer med Bibeln, försäkrade hon som ringde att hon minnsann gått på Bibelskola. Ändå kunde hon inte fastställa någon annan grund för mrs. Stapletons undervisning än sina egna upplevelser.

De som har förbindelse med dagens ”profetrörelser” fäller ut taggarna när de hör att en del kallar dem New-Ageare. En New-Age bok slår fast att ”karismatiska församlingar inom stora kyrkor är ingångar till vattumannens gränsområde”. (Unfinished animal: The aquarian frontier and the evolution of conciousness by Theodore Rosak).

Varför skulle en New-Ageare ens försöka göra ett intrång hos någon som gör anspråk på att vara en del av Kristi blodtvagna kropp? Vi tror att istället för att dra uppmärksamheten till Kristi kors, riktas den på övernaturliga upplevelser som har blivit trons grund. Detta har orsakat en nästan omärklig övergång. Johanna Michaelsen uttryckte det hela välformulerat,

Vi har på något förrädiskt sätt tillåtit vår grund att ändras från Skriftens solida, objektiva grund och har istället kommit att placera vårt focus på upplevelser som norm för vår tro (Ministries magazine, spring 1985).

Den avfälliga församlingen är bärare av mysticism och de flesta kyrkorna blir på ett listigt sätt drabbade. Ända från början har mysticism varit en plåga för Församlingen. I denna sena tid ser vi detta alltmer tydligt. Detta borde inte överraska oss för Bibeln förutsa detta:

Ty den tid kommer, då de inte längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen (2Tim 4:3-4).

Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga över sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka den Herre, som har köpt dem (2Petr 2:1).

Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror…(1Tim 4:1).

Följande citat återspeglar hur en gnostiker ser på Församlingen idag,

kristendom har alltid varit moderliv och vagga för västvärldens mysticism, och den snarare välkomnar än fruktar modern mysticism (The mission of mysticism, Richard Kirby, London SPCK,1979).

Detta tar oss tillbaka till Gnostisism. Den var redan tydlig under Johannes tid. Den kallades ”lärorna om djupheterna i Gud”, när isjälva verket den var läran om satans djupheter (Upp 2:24). Faktum blir att människans försoning och rättfärdiggörelse inom Gnostisismen inte är genom tro på Gud enligt Bibeln, utan istället genom ”mystisk kunskap” som uppnås genom personlig upplevelse. Detta tema är sammanflätat inom alla kulter och all ockultism. Medan himlakropparna upplöses i en explosion av intensiv hetta och jorden utplånas, vad står kvar ? Din upplevelse eller Guds Ord?

Varning till alla herdar
Ni kanske inte håller med om varje punkt som är uppräknad nedan, men hur som helst för er hjords skull och för Jesu Kristi herradömes skull, urskilj varje form av mysticism som klart strider mot Bibeln och ta itu med den. På inget sätt förespråkar jag någon häxjakt men vid denna tid i Församlingens historia är yttersta vaksamhet av största betydelse.

Kännetecken på och ingångar till mysticism

Kristi kors är inte den enda grunden för försoning

Bibeln är inte den enda kompletta uppenbarelsen av Gud till människan

Upplevelse är vägen till fullkomning och kunskap

Upplevelse ges företräde framför Bibeln

Känsla ges företräde framför Bibeln och blir ibland en ersättning för Bibeln

Tro på Guds Ord ses som ofullständig i jämförelse med tro på kyrkan, människan, jaget, upplevelsen, etc

Transubstantiationen av nattvardens element blir Kristus i
dig. Brödet och vinet, förvandlas till Jesu kött och blod i bokstavlig mening

Andra medlare än Jesus Kristus erkänns och tros på

Jaget gudomliggörs

Den allegoriska tolkningsmetoden ersätter den bokstavliga

Frälsningen baseras på upplevelse och inte på Guds Ord

Kristi återkomst till Församlingen förandligas

Guds närvaro söks på ett mystiskt sätt

Församlingen är den fortlöpande inkarnationen av Kristi bokstavliga närvaro

Inre helande, frammanande av bilder, inre koncentration och ”psykologi” ersätter evangeliets kraft

Personliga uppenbarelser, drömmar och visioner ges prioritet framför Skrifen som sista hänvisning i fråga om bedömningar, beslut och ledning

Uppenbarelser söks hellre än Guds vilja och Hans rättfärdighet

En euforisk form av kärlek och enhet med ingen hänsyn till Bibelns lära.

Liksom Simon trollkarlen söks under och tecken istället för sann ånger och ett hjärta som är rätt inför Gud

Övertro, positivt tänkande, egen kraft och självförgudning lärs ut som evangeliska sanningar

Att finna och gestalta Kristus inom dig själv enligt österländsk mysticism eller New-Age filosofi

Meditation som upphäver Bibelns ord och verkligheten

Idéen om ”andlig krigföring” med snedvridning åt Gnostisism och New-Age med kampen i den övernaturliga sfären för att befria städer och områden från andevarelsers kontroll, innan evangeliet kan predikas effektivt och ha kraft att frälsa syndare i den naturliga världen.

Sann andlig krigföring
Den kristnes kamp (sann andlig krigföring) är inte ett rabblande, en ingivelse eller en inbillad upplevelse av den andliga sfären – hur verklig den än verkar se ut. Tvärtom, krigföringen är mot varje form av mysticism som binder upp känslorna, ingivelserna och föreställningarna om andevärlden vilket Gud strängt förbjuder (5Mos 18:10-12. Som kristna strider vi mot mysticismens fästen som för krig mot våra sinnen, känslor och ingivelser. Genom Kristi evangeliums kraft slår vi ner:

Tankegångar, hedniska filosofier, gnostiska läror som upphäver Guds Ord. Föreställningar, teorier, religion, fabler, teosofi och meditationsövningar som trotsar kunskapen om Gud. Varje tanke, form av gudaktighet och andlig föreställning och utövande som motsätter sig Kristi evangelium.

Våra stridsvapen är nämnligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad…(2Kor 10:4-5).

Efter att ha definierat och illustrerat den läromässiga kärnan inom gnostisismen, kan vi nu effektivt identifiera den gnostiska tanken när den dyker upp i Församlingen idag. Det finns ett växande nätverk som omfattar löst sammanlänkade grupper med ett gemensamt gnostiskt tema. De omnämner sig själva på många olika sätt. De använder namn som låter bibliska, som t ex *”Övervinnare”,”Förstlingsfrukten”, ”Guds uppenbarade söner”, ”De utvalda”, ”Ett nytt släkte”,…”Människosonens kompani” och till och med ”Gossebarnets kompani”. Dessa grupper kan vara involverade i ett brett undervisnings- spektrum från *Profeter och Apostlar , Återupprättelse, Riket-nu-teologi och i det mest ödesdigra av allt — New Age-filosofi.

*De engelska termerna är: Overcomers-The first fruits-The elect -A new breed-Son of man company-The manchild company.
*Prophets and Apostles-Restoration-Kingdom now theology

Trots att man skiljer sig åt i hur man verkar, har dessa grupper ett gemensamt ursprung i tre typer av undervisning: *The Latter-rain movement, the New Order och the Rosicrucian order (Rosencreuzordern). Vi ska detaljstudera dessa tre grupper, och när vi gör det, kommer den underliggande gnostiska filosofin att bli uppenbar. Kom ihåg, det väsentliga inom Gnostisismen är att finna din gudomlighet — guden inom dig, genom subjektiva upp- levelser.*Latter-rain (Särlaregn) rörelsen.

Latter-rain rörelsen
De flesta av pingströrelsens historieböcker daterar den historiska pingst- väckelsen Latter-rain rörelsen till 1948 och dess geografiska ursprung tillskrivs North Battleford, Canada. Dess begynnelse var explosiv bland pingstvännerna och som en löpeld spred den sig snabbt genom Nordamerika och många platser världen över (även i Sverige). Rörelsen kännetecknades av många helanden och mirakulösa fenomen…Det var en betoning på andliga gåvor som skulle tas emot genom handpåläggning (Dictionary of Pentecostal and charismatic movements, Zondervan publishing house).

Ledarna upplevde att Gud gav Församlingen i denna sista tid, stor insikt i Guds sinne genom profetiska uppenbarelser och manifestationer. Under väckelsens utbrott började man att praktisera apostel och profet tjänsterna. ”Tjänsterna var inte begränsade till att utforska Bibelns mysterier utan omfattade avslöjandet av människors liv och hjärtan”(Dictionary of Pentecostal and Nya uppenbarelser inom den andliga världen framträdde — samtal med änglar, gudomliga besök, och utomkroppsliga upplevelser.

Faror
Uppenbarelsen av ”ett någonting nytt” eller att man fick erfarenhet antingen genom att *allegorisera Bibeln eller genom personlig profetisk uppenbarelse överdrevs kraftigt och tog över vad som i början tycktes vara Guds verk. Vittnesbörden visar att väckelsen började bra. Tyvärr, i vissa avgörande hänseenden, slutade den i missbruk och avfall, och påvisade därmed ännu en gång behovet av undervisning i sanna Bibliska lärosatser.
*Allegorisera: finna en underliggande mening i en given text.

Latter-rain rörelsen hade ett allmänt känt rykte om att ha fört in ett antal underliga lärosatser. Ursprunget till dessa lärosatser, som inte har någon röd tråd grundad i Bibeln utom där Bibeln har tillämpats utom sammanhanget, kan utan någon som helst tvivel spåras tillbaka till det ockulta.

Denna undervisning är undantagslöst förknippad med vad som tycks vara övernaturliga manifestationer, vilka när de undersöks, är karaktäristiska beskrivningar av det ockulta. Det finns bevis för att tillsammans med Latter-rainväckelsen kom ett häftigt utbrott av subjektiv teologi som fokuserade på människan, hennes känslor, fantasi och ingivelse framför den objektiva och Skriftenliga erfarenheten av sanningen.

Denna nya betoning inledde ett nytt sätt att vara en kristen (paradigmskifte) . Den första (paradigmen), den bibliska synen på Kristus byttes ut eller förändrades, och medförde att kristna blev mottagliga för absurda subjektiva intryck av Kristus, upplevelser och egna idéer. För att hålla kvar efterföljarnas intresse fördes och förs ständigt nya idéer och uppenbarelser fram.

De flesta personer som på något sätt har haft sin bakgrund inom pingströrelsen har alla blivit påverkade vid något tillfälle i deras liv av Latter-rain rörelsen. Det har funnits många uppriktiga människor som har upplevt att de var delaktiga i Guds verk i den sista tiden och som ivrigt tog del av den frukt som erbjöds. Sedan 1948 har påverkan från Latter-rain spridit sig i Församlingar, Bibelskolor, evangelisation och kristen television. Omfattningen av dess influ- ens gör det så mycket svårare att varna för de inneboende faror som Latter-rain undervisningen medför.

Som ett resultat av Latter-rain undervisning i den kristna Församlingen finns två grundläggande tankeströmningar sida vid sida. Ibland är det svårt att urskilja den ena från den andra. Som ogräset och vetet har de växt upp tillsammans. Endast genom Guds skrivna ord kan en sann urskiljning ske. Den första strömningen är ”gnostisk” tankeinspiration från många falska apostlar och profeter. Den andra är ”biblisk kristen” – tankar från den Heliga Skriften. Det är den gnostiska tankeströmningen som delar den kristna Församlingen i två delar.

Avvikelser
Här är några av de förrädiska lärosatser som Latter rain-brödraskapet har populariserat:

Positiv bekännelse och framgångsbudskap
(Hagin, Copeland, Capps, Price)
Återupprättande – apostlar, profeter och ”den inre rösten”
Herdestyre/förbund (Simpson, Godwin, Mumford)
Riket nu-teologi (Paulk, Hamon)
Guds uppenbarade söner (Cerullo)

Det finns många mer namn och nya sätt på vilka dessa strömningar flyter samman. Trots denna falska undervisning har många över hela världen tagit emot Jesus Kristus som frälsare. Likväl, genom denna villfarande undervisning har många kristna blivit, eller riskerar att bli indragna i en form av religion som alltför ofta kan beskrivas som kultisk eller ockult.

Profeter och The New Order (Ny andlig utveckling)
Idag med uppkomsten av nya ”profeter” och ”apostlar”, hör vi terminologi som är klart oskriftenlig. Likväl används tillräckligt många Bibelcitat för att göra undervisningen välsmakande för den okunnige kristne.

Upphöjandet av profeter och apostlar blev helt klart en vägröjare för enskilda personer att missbruka Bibeln. Det tillät vissa att ge det ”talade ordet” jämlikhet med Bibeln.

”Det kan inte göras ett större misstag” varnade många…The Assembly of God’s generalsekreterare, J Roswell Flower varnade för ”förutsägande profetior som resulterat i outsäglig olycka varhelst dessa fått fritt utrymme”. Flower var välinformerad i pingströrelsens historia och erinrade sig otaliga profetior som inte uppfyllts. Latter-rains ”nya andliga utveckling” var i själva verket ingenting nytt. Grunden hade lagts tidigare med läxor som lärts genom dyrbara misstag. Nu tycktes en ny generation vilja upprepa alltsammans (The Assemblies of God, A chapter in the story of American Pentecostalism, vol 2, Edith Blumhofer).

Denna ”nya andliga utveckling” har överlevt och har påverkat pingströrelsens historiska inriktning. Hela tiden har det funnits växelverkan mellan frälsnings/helande väckelserna och den karismatiska rörelsen under de sista 40 åren. Nu, en generation senare, möter vi samma situation som våra förfäder mötte, men nu har den förvärrats pga massmedia, telekommunikation, stora konferenser och starka sammankopplade nätverk.
När termerna ”Upplysning” , ”Ny uppenbarelse” och ”ny andlig utveckling” används, blir omedelbart fantasin kittlad till att undra, ”Vad har Gud för något nytt att visa mig?”. Löften om ”ny smörjelse” och ”någonting nytt” fyller konferenserna och håller band- och bokförsäljningen igång!

När termen ”någonting nytt” används, är följande några av tankarna bakom termen:

Nya ”mysterier” uppenbarade
Ny ”erfarenhet” av Kristus inom dig — självmedvetenhet
Ny ”form av gudomlighet” som är ljuset i världen
Ny ”kraft” som kan utföra övernaturliga nya saker
Ny ”kärlekslag” utanför Bibeln
Ny ”inre röst” ställd över Bibeln att leda och styra
Nytt centrum för gudomen – själen
Nya tjänster som till och med överträffar forna dagars profeter och apostlar
Ny medvetenhet/självpotential – självaktning, självoändlighet och jaget – upplysningens tempel.

Dessa tankar är grunden för gnostisk erfarenhet, och deras mål är självförverk- ligande av guden inom dig med påföljande frukt av kärlek och gärningar (inte födda av den helige Ande utan genom att du har förbindelse med ditt inre jag).

Rosenkreutz-ordern
Det finns en klar förbindelse mellan moderna trender och ovanstående undervisning i vad som är känt som ”Rosenkreutz-ordern” (en gnostisk religion). Detta kan tyckas vara ett djärvt, drastiskt påstående. Hur som helst, 1925 skrevs en bok med titeln Guds söner . Den var ”en antydning om den kommande världens nya tidsålders budbärare” (R. Swinburne Clymer).

Lägg märke till likheterna från följande citat:

I varje liv finns en gnista, ett frö av den gudomliga naturen. Denna gnista är den potentiella Kristus eller den potentiella individuella Själen eller det ”ljus som upplyser människans hela andliga medvetenhet”. När en människa blir medveten om detta ljus inom henne och igenkänner och lyder dess ”stilla svaga röst”, har hon uppnått ett tillstånd av själens gränsöverskridande upplysning eller odödlighet. När hon har funnit inom sig själv det centrum , varifrån ljuset kommer, har hon uppnått självkännedom. Detta är begynnelsen av Invigningen , den första uppenbarelsen av de Gudomliga Mysterierna. Den gudomliga gnistan i varje individ kan utvecklas till ett centrum eller klot av ren vit eld; den kan bli en dynamisk kärna av levande eldar — kärlekens och odödlighetens eldar. Detta faktum ger nyckeln till innebörden av termen ” Upplysningens Tempel”. Människan i sin helhet är upplysningens boning, den levande, utstrålande Kristi tempel…. ”Gud i mig och Jag i eder”. Alltså, genom lydnad till den Gudomliga Lagen, uppnår människan Kristuslikhet, blir en Guds Son (s.15).

Från Gnostisismen utvecklade sig många religiösa kulter och ordnar, av vilka en var Druidismen som spred sig snabbt under medeltiden över Europa. Det blev en huvudorsak till hela den europeiska kultens, religionens och samhällets inriktning. Från Gnostisism och Druidism utvecklade sig vad som har blivit känt som Rosenkreutz-ordern, som öppet erkänner sitt ursprung i Gnostisism.

Vi kan datera Rosenkreutz-ordern till 1379. Enligt deras egna handlingar är en rosenkreutzare en som har lärt sig, eller håller på att lära sig, en livsfilosofi — en väg till ett liv i tillförsikt. Bland berömda personer som blev kända som rosenkreutzare kan nämnas några få: Gottfried Leibnitz 1646-1716, Francis Bacon 1561-1626 och Benjamin Franklin 1706-1790. Rosenkreutzarnas djärva motto är ”att bli förenade med upplysta sinnen överallt” . Tragedin är att människor som var stora tänkare och andliga ledare på sin tid blev påverkade av rosenkreutzarna, precis på samma sätt som samma tänkande påverkar Församlingen idag i varierande omfattning.

Som ett resultat av Rosenkreutz-filosofin på sjuttonhundra- talet, blev Frimurarna en av de starkaste influenserna i Europa och Nordamerika. Gnostisismen hjälpte således till med att forma mycket av den tidens kristna tankar, kultur och politik både i USA och andra delar av världen. Boken Ancient wisdom and secret sects (Gammal visdom och hemliga sekter) av Timelife books tycks inte bara bekräfta det faktum att frimureriet delvis har sitt ursprung hos rosenkreutzarna, utan ger också belägg för att Gnostisism är kärnan i frimureriet. Med hänvisning till den enormt stora påverkan som frimureriet har i Nordamerika, säger denna bok:

Idag är självfallet den kyrkliga brödraskapsföreningen, känd som Frimurarna, en viktig del i den utvecklade världens samhälle. Bara i USA välkomnar 16.000 loger flera millioner frimurare och de ledande invånarna i många städer ser det som en förmån att få delta. Men på vissa sätt – när man beaktar de dolda ritualerna, överflödet av symboler och hederstitlar och högtravande ceremonispråk – förblir Frimurarordern det hemliga sällskap det har varit i århundraden (sid 83).

Faktum är att en stor del av medlemmarna inom Frimureriet består av det kristna prästerskapet och detta förklarar till viss del det starka gnostiska inflytandet i Församlingen.
Rosenkreutz-orderns utbredning under sextonhundratalet i Tyskland kan ha fått sitt uppsving från en skomakare i Gorlitz som hette Jakob Boehme. Boehme rapporteras ha fått sin första andliga ”upplysning” år 1600 när han, vid 25 års ålder satt och betraktade ljuset som reflekterades från en tennskål. Uppenbarelsen ledde skomakaren att överge sitt yrke till förmån för studier i mysticism. Det var William Law’s bekantskap med Jakob Boehme som bringade ljus till Law och inspirerade honom att skriva The spirit of love and the spirit of prayer. Människor som älskar det som William Law skrivit och respekterar hans undervisning kan inte tro att han var influerad på något sätt av rosenkreutztankar som i grunden var gnostiska.

Grundaren av Inter-Varsity, Norman Grubb, talar i sin biografi om att,

….från Boehme, som är mycket svår att läsa därför att han inte på ett lättfattligt sätt kan få fram djupet av sina upplysningar i läsbar form, fick jag mitt svar, och intill denna dag vet jag ingen författare som kan matcha honom…Han är det sista ordet för mig…Jag påstår att allting är en form genom vilken Han manifesterar Sig själv, ungefär som min kropp inte är exakt jag, utan en yttre form av mitt inre. Detta faktum, hämtat från Boehme, bekräftat genom många andra skrifter, med grunderna i Bibeln, har givit mig mitt ankare. (Once caught, no escape, Norman Grubb, Inter- varsity press).

Norman Grubb erkänner att han fått mer från mysticism-litteratur än från att ha studerat Bibeln. Förutom Boehme och William Law visade sig följande mystiker vara till andlig hjälp för honom: S.t Teresa. Mäster Eckhart, Henry Suso, John Tauler, John of Rusbroeck, Walter Hilton, Plotinus, Angelus Silesius, Richard Rolle, Lady Julian of Norwich, Evelyn Underhill, William Kingsland och Rufus Jones.

Dessa namn är välkända för sina gnostiska och till och med teosofiska idéer. Med hänvisning till några av mysticism-författarna sa han, ”Dessa är på förbjuden mark när det gäller renlärighet, men jag har ofta fått mer av dem än från vanlig Bibeltolkning.” Enligt sitt eget vittnesbörd sökte han under en tid av svår misströstan och tvivel på Guds existens desperat efter svar i mysticism-litteratur. ”Mitt svar kom genom mystikerna och har vidgats ända sedan dess”, skriver han.

Norman Grubb är ett typexempel bland många andra, som av någon orsaks skull, kämpade med att vandra i tro och som olyckligtvis vände sig till gnostiska idéer (mysticism) för att uppleva ett slags andlighet och en känsla av att tillhöra Gud. Liksom Norman Grubb trasslar många kristna, trots all sin erfarenhet in sig i tvivel till följd av brist på tro på Guds Ord, och söker istället svaren i mysticism Gnostisismens ande. Inte undra på att massorna är mottagliga för de nutida gnostiska apostlarna och profeterna.

Själva ordet gnosticism frammanar tanken på halvt mystiska män sittande i dunkla rum fördjupande sig i forntida texter och skrivelser, och som söker sanningens innersta väsen i dammiga böcker. I själva verket fanns denna undervisning långt före kristendomens bildande. Idag finns den också bland de mest inflytelserika nya idéerna. Dess influenser är inte begränsade till de långa dammiga bokhyllorna i något gammalt glömt universitetsbibliotek, utan ses och hörs världen över.

En stor mängd information om gnosticism finns lätt tillgängligt. Många böcker och artiklar i ämnet har skrivits och kan fås på vilken kvalitetsbokhandel eller bibliotek som helst. Gamla manuskript som härleder till gnosticism från den tidiga Församlingens tid kan också fås, och som ger stor insikt i gnosticismens undervisning och influens i världen och speciellt i den kristna Församlingen.

W.H.C. Frend skriver att,

”under andra århundradet var gnosticismen en världsvid rörelse.”
Gnostiska sekter poppade upp över hela världen.

Jaques Laccariane säger,

”så snart den gnostiska tanken föddes, spreds den längs orientens stora vägar” (The early church, W.H.C Frend, Hodder & Stoughton, London, 1965).

Sedan den tiden har gnosticismen inkräktat på världens stora religioner och inte minst på kristendomen. Fastän gnosticismen verkar vara ett sammansatt tankesystem, är den i själva verket helt enkel och kan ganska lätt definieras och förstås. Följande försök att framställa och förklara några av de grundläggande gnostiska tankarna kommer att hjälpa en del kristna att vara på vakt emot ”läromässiga vindar” som blåser genom den kristna Församlingen. Församlingens största utmaning idag är att skilja mellan gnostiska tankar och kristna tankar.

Vad är gnosticism ? Enligt Webster är det:

”ett ockult frälsningssystem…som betonar (kunskap i andliga ting) som väsentligt… och som kombinerar idéer från speciellt mytologi, gammal grekisk filosofi, forntida religioner och slutligen kristendom”, (Webster’s new world dictionary, Simon & Schuster, inc, 1988, s.577).

Den läromässiga kärnan inom gnosticism är huvudsakligen en form av mystiskt religiösa eller filosofiska lärosatser som andra anhängare och en del tidiga kristna sekter spred och som den tidiga Församlingen starkt avvisade som villolära.

De som tror på gnosticism kallas gnostiker. Ordet ”gnostisk” kan härledas från det grekiska ordet gnostiko eller gnosis (inre mystisk kunskap). Gnostikerna tror att ”gnosis” är subjektiv (förnimbar i sinnet eller i känslorna) kunskap av den gudomliga del eller gnista i varje människa som behöver upptäckas för att erfaras. De tror att den gudomliga gnistan ursprungligen kom från ”ljusets rike” (totalt avskiljt från världen och den mänskliga naturen), och har sin boning i människans själ och hålls i fångenskap av den mänskliga naturen (demoners verk). Det enda sättet att frigöra den gudomliga gnistan är genom gudomlig ”uppenbarelse- kunskap”, som upplevs invärtes i anden. De tror också att endast när den omedvetna anden i människan väcks genom uppenbarelse från ”ljusets rike” kan hon få erfara sitt verkliga jag — guden inom sig.

Enkelt förklarat:
Gud är invärtes och väntar på att bli uppenbarad. All utvändig influens (materia) är ond. Endast via ditt sinne eller dina känslor kan du finna guden inom dig. Det finns inga yttre kontrollmöjligheter som du kan pröva mot, endast dem som anden i ditt inre bestämmer när du går vidare i din uppenbarelse.

GNOSTICISMENS KÄNNETECKEN

Människan är av samma natur som Gud
Så snart som människan genom ”gnosis” (självkännedom) upptäcker och frigör den instängda gudomliga gnistan (anden) påbörjar hon en mystisk upphöjelse till gudomlig natur och vidare in i ”ljusets rike”. Genom gudomlig uppenbarelse- kunskap som hon upplever invärtes, blir människan medveten om sitt ursprung hos Gud, sitt gudomliga väsen och sitt upphöjda slutmål helt och hållet Gud. Människans omedvetna inre (den oväckta inre anden) är jämställt med Gudomen, dvs har samma natur eller väsen. Detta är kärnan i den gnostiska tanken, vilket har lett till att den skapade varelsen har blivit gudomliggjord, ärad och tjänad mer än Skaparen.

Elitism

Den mystiska ”gnosis” (eller kunskap) är endast utlärd till eliten de som har en speciell kapacitet utöver förnuftets. och den mänskliga naturens kraft. Enligt gnostiska skrifter blev denna speciella kapacitet meddelad genom en bud- bärare som hade med sig en ”ljus-gnista” från ”ljusets rike” redan före världens skapelse. Gnostikernas mål är frigörelsen av den inre människan i kraft av gnosis (inre kunskap) och hennes återvändande till sitt ursprungliga ”ljusrike”. Det tycks finnas en speciell ”plats” för ett speciellt ”folk” som är utkallade eller utvalda. På detta viset uppstår den andliga elitismen. Det är denna gnostiska tanke som finns bakom Latter rain-rörelsens villfarande undervisning. (Detta kommer att tas upp mer omfattande i kap 3).

Intuitiv

Det gnostiska konceptet av Gud fastställs genom djupgående upplysning och en subjektiv (genom sinnet eller känslorna) uppenbarelse som upplevs ”om Gud”. Konceptet avvisar en yttre tro på Guds person. Referenspunkten för gudomlighet är i dig själv. Gnostisk uppenbarelse måste särskiljas från kristen uppenbarelse pga den inte är rotad i historien och överförd genom Bibeln. Den är snarare insikten i jagets mysterium. Mysticismens mörka moln som överskuggar den kristna Församlingen kan med lätthet spåras tillbaka till gnostikernas ”insikt i jagets mysterium”.

Självinsikt

Gnostikerna tror att gnosis (självinsikt) är återlösande (frälsande) och som sådan måste upptäckas och bli erfaren. Som ett resultat av gnosis, upptäcker människan subjektivt* som en del av skapelsen, sin förening med den upphöjde Guden. Hon upptäcker att hennes liv är odödligt och att hon är en fortlöpande manifestation av det ljus och den gud som bor i hennes inre jag. Man anser att denna kunskap har en återlösande kvalitet som tar anden i människan till det ursprungliga ljusrike som är fullheten i Gud.

Omdefiniering av den nya födelsen

Kärlek och frälsning anses vara uppenbara följder av ”gnosis”. Endast kunskap utan *subjektiv verklighet ger intellektuell upplysning som kommer från förnuftets styrka och måste undvikas därför att den trycker ner den gudomliga verklighetens gnosis. Det enda verkliga beviset på gudomlig frälsning kommer inifrån människans egna självmedvetande. Det är i upplevelsen av den inre gnosis som gnostikern ”föds på nytt”. Den återlösande kvaliteten i människan får inte sökas i Guds inkarnation i Kristus genom Jesu Kristi offer, i Bibeln eller i tro genom nåd, utan snarare i den självmedvetna platsen som är hennes egen gudomlighet. Med andra ord, djupet av gudomlig självmedvetenhet är källan och beviset för gnostikerns ”nya födelse”. *Subjektiv: Baserat på inre upplevelse och tolkning i motsats till yttre fakta och verklighet.

Gudomlighet

För gnostikern blev mysteriet i Gud avslöjat (åtminstone i hemlighet) redan före Jesu Kristi födelse och tom före det att Bibeln blev nedtecknad. I själva verket påstår man att det var uppenbarat och nedlagt i människan redan före världens skapelse. Därför är gnosis (självinsikt) det enda sättet för människan genom vilket hon kan erfara Gud. Som ett resultat kommer hon att uppleva och erfara den Gudomliga gnistan inom henne själv och veta att hon är en medlem av Eliten — en ”Guds uppenbarade Son”.

Sammanfattning

Den som upphöjer och lovar den gudomliga gnistan inom sig själv över allt annat och uppriktigt tror att evigt liv endast finns i det gudomliga elementet inom sig kan vara förvissad om att komma i harmoni med hela livet och därigenom medvetandegöra den gudomliga gnistan och på detta sätt odödliggöra sin själ…Genom lydnad till den gudomliga lagen uppnår människan Kristuslikhet, blir en Guds son (Jaques Lacarriere, The Gnostics, Peter Owen, London, 1977, s.43). Gnostikern strävar efter att finna Gud inom det skapade, dvs i ”jaget” i stället för i Personen, Kristus Jesus, som är Skaparen. Detta strävande slutar i *panteism.
*Panteism :Ingen åtskillnad mellan Skaparen och det skapade.

Förvirrande trender

Tyvärr gör gnostiska trender framsteg på ett alarmerande sätt inom den kristna Församlingen. Så tidigt som under andra århundradet infiltrerade gnosticism den kristna teologin. Sedan den tiden har den gradvis trängt in i Församlingen och nu, i denna sena tid, exploderar den inte bara inom Församlingen, utan också inom profana institutioner.

Världen håller på att förberedas för en förhärskande gnostisk religiös form, ett Nytt Andligt Stånd, som kommer att härska över en stor del av världen före Kristi återkomst. Därför att vissa ”populära” teologiska koncept inte kollas upp och underställs strikt biblisk granskning, får gnosticismen fäste. Som ett resultat av nya teologiska tankar ändras ursprungliga bibliska lärosatser kraftigt till såbäddar för gnosticism. Nedanstående påståenden (ursprungligen i tabellform) är bearbetade från: Which Jesus do you follow? av M. Dauer.

Ursprunglig Biblisk kristendom

Baserat på : Guds Ord

Erkänner : Jesu Kristi Gudom

Tror : Människan är i grunden syndig, och endast Gud kan göra någonting åt ondskan i henne.

Ger äran till: Gud

Tro på : En personlig Gud som är helt igenom Gud.

Frälsning : Andlig pånyttfödelse som äger rum när en individ kommer till tro på Jesu Kristi Gudom, erkänner synden i sitt liv och väljer att följa Kristus och omvänder sig från sin synd enligt Bibeln
.
Tro baserat på : Guds Ord.

Svaret : Jesus Kristus enligt Bibeln.

Kristus : Jesus Kristus, den ende sanne Guden och fullkomlig människa.

Bibeln : Ingenting får läggas till och ingenting får tas bort ifrån Bibeln. Den är Guds fullständiga Ord.

Tillhörighet: Herren Jesus Kristus enligt Bibeln.

Gnostiska/New Age-tankar

Baserat på : Människoord

Erkänner: Människans gudomlighet

Tror : Människan är god och på rätt väg

Ger äran till : Jaget

Gud : Tro på gud eller en stor kraft eller energi eller Ett Sinne.
En opersonlig gud som är både god och ond.

Frälsning : Andligt uppvaknande som inträffar när en individ
upplever ”sin egen gudomlighet”.

Tro baserat på : Erfarenhet

Svaret : Att finna jaget eller guden inom sig själv och sträva med ”gärningar”.

Kristus : En ställning för alla deltagare som förtjänar det. Uppnås genom ”jaget”, ”erfarenhet”och ”gärningar”.

Bibeln : Man väljer och vrakar bland Bibelord som passar ens syften. Man säger att Bibeln kan ”tolkas” på många olika sätt. Esoterisk, för att säga vad man än vill
.
Tillhörighet : Till jaget eller en gud genom en passiv eller känslomässigt upplevd form av religion.

….som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda, såsom de och göra med de övriga Skrifterna, sig själva till fördärv (2 Petr 3:16).