Spänningen att äntligen ha samlat mod övervägde min rädsla när jag ropade hennes namn och cyklade fram till henne. Efter lite ytligt snicksnack tog jag mod till mig och ställde frågan. Hon sa tvekande ja, exakt samtidigt som en vit Nissan Patrol med ett brett grönt streck på sidan tvärstannade bakom mig – en tydlig avvikelse från trafikflödet på Shariati-gatan. Ur bilen steg två gigantiska män (jag är knappt 1,70 i strumplästen nu). En av dem kom fram till mig, tittade ner på mig och frågade om hon var min syster. Jag ville säga nej, att vi bara var grannar, men jag hann bara säga nej innan örfilen fick mitt öra att ringa och sänkte mig till marken. Jag reste mig snabbt upp, men rädslan och skammen satt kvar. Med tårarna nästan rinnandes och gråten i halsgropen försökte jag ljuga att hennes familj var vän med vår och att jag bara ville lämna ett meddelande om att de skulle komma hem till oss imorgon kväll. Men han lyssnade inte, han drog mig i håret medan han skrek okvädningsord, vars innehåll jag inte längre minns. Han avslutade med att rycka loss en tuss av mitt hår vid tinningen och drog ner hennes slöja framför ansiktet för att sedan slå henne på hjässan med något hårt innan de åkte sin väg till nästa samhällsviktiga uppdrag. Den dagen blev det ingen glass, och inte heller någon annan dag. I stället fick jag känna och lära mig godtycklighet och underkastelse in på bara skinnet.

Tvingades sluta

Islam sägs betyda underkastelse, och det är precis vad själva religionen handlar om. År 1979 blev Iran en islamisk republik. Allt skulle bli så bra, hävdade Imam Khomeini, den andlige ledaren, och det blev bra för somliga. Vi skanderade “självständighet, frihet, Islamisk Republik” på gatorna, men islam som ideologi och statsskick hade en annan definition av frihet. Först var det frivilligt med hijab, sedan blev det obligatoriskt att bära islamisk hijab, eller som de sa, klä sig enligt islamisk sed, på myndigheter och senare överallt på offentliga platser för att inte hetsa upp män och skydda sig. Min syster tvingades sluta simträna på elitnivå. Min gymnastiktränare lämnade landet när tjejerna inte längre fick vara med i laget och träna. Alkoholhaltiga drycker och kassettband med oislamisk musik beslagtogs, och överträdelser kunde leda till arresteringar, örfilar eller piskstraff. Skräck och terror var det vi kände.

Ni kanske tänker att jämförelsen med Iran haltar, eftersom vi lever i Sverige. Visst, jag håller med, men jag vill ändå påminna er om att tänka efter. Känner ni igen vissa av dessa restriktioner på vissa håll även i Sverige? För 15 år sedan, hur många av er kände till eller brydde er om begrepp som omskärelse, haram, halal, niqab, hijab, hedersmord, moralpolis, oskuldsintyg, oskuldsoperationer, barnäktenskap och sharialagar?

Vår regering i världens mest sekulära land utnämner koranen som helig och överväger lagändring

Vi måste förstå att Sverige sannolikt är det mest toleranta och vänligaste landet för muslimer. Både ni etniska svenskar och vi med muslimsk bakgrund måste komma ihåg de anpassningar som det svenska samhället har gjort för att få alla att känna sig välkomna, och inte minst allt stöd och bidrag som har getts till olika samfund. Jämför detta sedan med hur sunniter har det i Iran eller shiiter i Saudiarabien. Fråga troende inom den islamiska grenen ahmaddiya hur många moskéer de har i Kuwait, Saudiarabien och Iran sammanlagt jämfört med Sverige och England. Ändå har man mage att kräva ännu mer underkastelse från just Sverige. Ändå är det just Sverige man fördömer.

Ni som vill förändra den svenska lagen. Ni vill väl. Men innerst inne börjar ni känna skräck. Kanske inte in på bara skinnet men likväl fruktan. Vår regering i världens mest sekulära land utnämner koranen som helig och överväger lagändring. Det är ett tydligt tecken på skräck. Kom ihåg att islam är på riktigt. Inte utspädd på gränsen till oigenkännlighet som den kristendom vi känner genom Svenska kyrkan. Om man är muslim på riktigt så vill man förbjuda all kränkning av allt som har med Islam att göra. Den franske läraren Samuel Paty hade inte kränkt någonting.

Omöjligt att avgränsa

Men var snälla och sluta låtsas att det ni gör handlar om att värna om muslimer och inse att det i själva verket handlar om skräck. Ni vet att det är omöjligt att på ett förutsägbart sätt avgränsa vad som inte är heligt, var gränsen går för skändning och ta höjd för religiösa känslor och förbli sekulär samtidigt. Det är med andra ord omöjligt att stifta lagar baserade på vidskepelser. Ändra lagen om ni vill, men det kommer aldrig att räcka – aldrig. Det är total underkastelse som gäller.

Pouya Movahed, överläkare och forskare i psykiatri vid Lunds universitet

NewsVoice gjorde flera intervjuer med Virapen varav några ännu är opublicerade. Torbjörn Sassersson hjälpte även honom att ett år före hans bortgång redigera och ge ut boken i ny upplaga. Inledningen nedan har kortats ner och försetts med artikellänkar. Referenser i texten återfinns i boken som kan beställas på Amazon. 

John Virapen:

Natt efter natt samlas skuggliknande väsen vid min säng. I gryningen smyger de in i rummet. De slår sina huvuden mot väggarna, skär sig i armar och hals med rakblad. Jag vaknar helt genomsvettig. Jag vet att jag har bidragit till att dessa namnlösa människor, vars skuggor förföljer mig, har dött.

Jag har en del av ansvaret för att människor som jag inte kände har dött. Jag har inte dödat dem med mina egna händer, men jag var ett fogligt redskap för andra krafter – jag var ett verktyg för läkemedelsindustrin.

Jag var mer än så. Till skillnad från hammaren har jag en egen vilja, men handen på hjärtat, hur fri är man egentligen som människa i sina beslut? Läkemedelsindustrins manipulation av människors vilja spelar en stor roll i min berättelse och finns det farligare verktyg än människor vars vilja har manipulerats?

Idag är jag inte längre aktiv inom fältet. Jag var inte så viktig som person, utan i min funktion – som aktör. Det viktiga var att jag fungerade. Andra personer har idag ersatt mig – de fortsätter att göra vad jag inte längre gör. Men som patient är du fortfarande kvar i samma position på spelfältet. Du är den viktigaste figuren. Spelet är konstruerat för dig. Och för dina barn.

Då invänder du förmodligen att läkemedelsindustrin ändå gör bra saker:

• de forskar för att utveckla nya läkemedel som hjälper många människor till bättre hälsa. Det påstår de gärna och upprepar det ofta och högt.
• De producerar bilder mot en blå himmel och under denna himmel finns barn som leker och gamla som dansar. Människorna ler.

Denna bild är inte sann. Den behöver kompletteras:

• Visste du att de stora läkemedelskoncernerna varje år lägger ut 35,000 euro på varje praktiserande läkare i Tyskland för att få denne att skriva ut deras produkter?[1]
• Visste du att så kallade opinionsbildare – det vill säga erkända professorer, forskare och läkare – målmedvetet mutas med dyra resor, presenter och pengar för att producera positiva rapporter om läkemedel vars allvarliga eller till och med dödliga biverkningar är kända, allt i syfte att skingra läkares och patienters berättigade farhågor?
• Visste du att det bara finns korttidsstudier av många nya godkända och registrerade läkemedel, och att ingen vet vilka följder kortare eller längre användning av dem kan få för patienten?
• Visste du att forskningsrapporter och statistik, som de statliga hälsovårdsmyndigheterna kräver för att godkänna ett läkemedel, förskönas på så sätt att de dödsfall som orsakats av läkemedlet har tagits bort ur rapporterna?
• Visste du att mer än 75 procent av de ledande medicinska forskarna betalas av läkemedelsindustrin?
• Visste du att det finns läkemedel på marknaden där mutor spelat en avgörande roll för deras godkännande?
• Visste du att läkemedelsindustrin konstruerar sjukdomar och genomför riktade marknadsföringskampanjer för att öka avsättningen för sina produkter?
• Visste du att läkemedelsindustrin i allt större utsträckning inriktar sig på barn?

Mycket av detta känner du naturligtvis inte till eftersom läkemedelsindustrin har intresse av att hålla allt detta hemligt. Men om någon läkemedelsskandal ändå skulle nå allmänhetens kännedom, så händer det bara när det inte går att undvika. Som i fallet med skandalen kring den tyska läkemedelstillverkaren TeGeneros kliniska försök i London 2006 [2].

En rubrik i en tidning löd ”Exploderande huvuden”. Efter intag av ett nytt potentiellt mirakelmedel hände något märkligt. Inom två timmar svällde huvudena på de mänskliga försökskaninerna upp till mänsklig elefantstorlek. Någonting hade gått allvarligt snett för TeGenero. Ur tillverkarens synvinkel var det allvarliga inte att huvudena svällde upp. Det bryr sig en läkemedelstillverkare inte om. Det allvarliga var att skandalen kom till massmedias kännedom och blev offentlig – det är ett äkta problem. ”Nybörjare!” skulle jag ha kallat dem på den tiden jag var aktiv i branschen. Men TeGenero gick under, rapporterade insolvens och lämnade in konkursansökan. En global aktör råkar inte ut för sådant.

Läs mer: UK drug trial disaster – the official report

Sådana fall är alltid “undantag”. Det påstås inte sällan att testpersonerna ändå varit svårt sjuka. Man lägger skulden på dem som drabbades av njursvikt eller avled. Och hela tiden framhålls vilken hjälp många andra människor har av läkemedel. I denna bok kommer jag att visa hur felaktiga och falska dessa påståenden är.

Jag var en global aktör

Jag talar inte som en utomstående, inte som en avslöjande journalist. Jag har sannerligen inte någon moraliskt fläckfri bakgrund och pekar inte med ett sterilt finger på ondskans maktsfär. Jag vet vad jag talar om, därför att jag deltog aktivt. Jag var en av dem. En insider.

Sedan 1968 har jag arbetat inom för läkemedelsindustrin. Jag började som läkemedelskonsulent, som det officiellt heter, vilket egentligen betyder att man åker runt som dörrförsäljare av läkemedel hos läkarna. Jag arbetade mig upp. Varje nivå på karriärstegen präglades av egen okunskap som respektive chefer låter de anställda sväva i.

Men allt eftersom jag avancerade fick jag veta allt mer. Jag lämnade ett läkemedelsföretag för att börja på högre nivå i nästa. För varje firma jag arbetade för blev jag alltmer en förövare. På så sätt gick det snabbt uppåt. Jag lärde känna några multinationella koncerner inifrån, till exempel en global aktör som Novo Nordisk, den stora danska läkemedelskoncernen med diabetesinriktning, och blev själv verkställande direktör i Sverige för en annan global aktör, Eli Lilly & Company, ett av de största läkemedelsföretagen på marknaden.

Produktsortimentet omfattade allt möjligt: Ena gången var det fråga om ett mirakelmedel mot reumatiska sjukdomar, en annan gång handlade det om humaninsulin och bedrägeriet som är förknippat med det. Det handlade om marknadsföring av föryngringskurer (tillväxthormoner), och slutligen om den nyare sortens antidepressiva läkemedel (SSRI-preparaten), som man felaktigt också kallar för stämningshöjare eller lyckopiller. Dessa är dock något helt annat. De kan driva människor till att begå självmord eller till och med att ta livet av andra. Dessa farliga läkemedel spelar inte en undanskymd roll. Tvärtom. Ett enda läkemedel omsätter flera miljarder euro om året. År efter år.

Märklig marknadsföring och mutor

För dessa farliga och vitt spridda produkter utvecklade jag och genomförde marknadsföringskampanjer. Marknadsföringen omfattade hela fältet, allt från dyra prydnadsföremål till läkare, resor för opinionsbildare, pengar för köpta och därmed oseriösa artiklar i vetenskapliga facktidskrifter, planering och genomförande av vetenskapliga kongresser, till bordellbesök för chefer med särskilt stort behov av vård och omsorg.

Och slutligen hörde också bestickning av myndigheter till min bedrövliga repertoar. Ett av dessa fall gör mig i efterhand särskilt upprörd, eftersom det medförde oanade konsekvenser. Det var bestickningen av en oberoende [svensk] expert vid läkemedelsnämnden.

Denna verksamhet är en tung börda som plågar mig på ålderns höst. Pyjamasar genomvåta av ångestsvett – det är drivkraften till självkännedom. Jag var ett svin. Jag forcerade tillstånd för läkemedel, trots att jag visste att de var skadliga för människor.

Idag [2007] är jag 64 år och bor i södra Tyskland, i landskapet Schwaben. Jag är gift och har en liten son som är det viktigaste för mig här på jorden. Läkemedelsindustrin är hela tiden på jakt efter nya, lönsamma marknader – nu är det läkemedel för barn som står på tur.

Jag har blivit rädd. Inte för mina tidigare chefer, även om jag vet att andra som kom med avslöjanden satte sitt liv på spel. Läkemedelslobbyn har stor makt. Den tar kontakt med politiker och domare och utövar påtryckningar mot regeringar och hotar med nedläggningar av fabriker och indragna investeringar, vilket gör att ministern blir medgörlig. Läkemedelsindustrins inflytande är oftast osynligt.

För en tid sedan samtalade jag med en lektör för ett känt tyskt vetenskapligt förlag. Redaktören var väldigt intresserad av min berättelse. Detta måste få publicitet, sa hon ivrigt, detta måste komma till allmänhetens kännedom. Hon var eld och lågor.

Jag svarade: ”Bra, då förlägger ni alltså boken.”

Hon skrattade hjärtligt och sa att det var omöjligt – när allt kom omkring levde förlaget på annonser från läkemedelsindustrin. Förlaget ifråga ger ut medicinska standardverk. Men damen bad mig enträget att skicka ett exemplar av boken, om den någonsin skulle komma ut, till sin privata adress – hon ville inte gå miste om tillfredsställelsen att vara den förste läsaren.

Läkemedelsförsäljaren Alfredo Pequito [3], angreps 2002 med kniv för att han avslöjade sanningar som var obehagliga för läkemedelsindustrin. Han blev ihopsydd med 70 stygn. Och detta inträffade inte i ett land i tredje världen eller i Los Angeles, inte ens i 1800-talets Vilda Västern. Det inträffade mitt i vår civilisation och trots ett omfattande personskydd. Mannen hade arbetat som läkemedelskonsulent i Portugal för den tyska Bayer-koncernen – på samma nivå i hierarkin där jag själv började för trettio år sedan. Han var en av alla dessa dörrförsäljare som ständigt dyker upp hos läkarna med gratisprover och annat smågodis.

“Pequito’s lawyers have criticised the apparent failure of the police to protect him and his family, as it was claimed that there was a £1.5 million price on his head. But Luis Patrao, of the Internal Affairs Ministry, said: ‘Only the Prime Minister and the President have tighter security than Alfredo Pequito.’”  – The Guardian, Drugs scandal whistleblower stabbed again

Min bakgrund och min sons framtid

Sådana fall skrämmer mig inte. Men jag är rädd för att även min son ska formas så som läkemedelsindustrin helst vill ha människan; en villig konsument av läkemedel mot påhittade och inbillade sjukdomar. Dödliga biverkningar ingår i priset. Läkemedelsindustrin förändrar tänkandet för människor i nästa generation.

Verkligheten är redan här. Diffusa diagnoser som ADHD, ibland benämnt som damp eller hyperaktivitet hos barn, är enligt läkemedelsindustrin svåra sjukdomar som ska behandlas medikamentellt. Barn som inte kan sitta stilla, som ständigt pratar och som ständigt avbryter, som stör undervisningen – barn som helt enkelt inte uppför sig som normala och anpassade barn måste läkemedelsbehandlas.

Dessa barn lider nämligen enligt läkemedelsindustrin av en svår sjukdom, ADHD. Naturligtvis finns det läkemedel mot detta. Annars skulle det ju inte produceras så mycket aggressiv reklam för denna sjukdom. Ritalina är ett av de mer kända läkemedlen i sammanhanget. Strattera är en nyare variant som kommer från Eli Lilly, det företag jag arbetade för i många år. Ingen vet för närvarande något om de långsiktiga skador som Strattera orsakar. Ändå ordineras dagligen detta läkemedel till tusen-tals barn som sägs vara hyperaktiva.

Att så sker ser läkemedelsindustrin till. Det har jag själv medverkat till – inte i fråga om Strattera, men i fråga om Prozac, en föregångare till Strattera. I Tyskland får från och med 2007 Prozac ordineras även till barn (märkesnamnet för Prozac i Tyskland är Fluctin (i Sverige Fontex). På fackjargong kallas det marknadsutvidgning (line-extension). När ett marknadssegment är uttömt och förbrukat tar man itu med nästa. Barn är i detta sammanhang ett nytt marknadssegment. Barn ska nu äta Prozac – ett läkemedel som gör att man blir livstrött och aggressiv. Något sådant borde inte vara tillåtet överhuvudtaget. Men det är det, och jag vet hur man fixar det.

Förstå mig rätt. Att maximera omsättningen är inget dåligt i sig och jag är den siste att göra enbart kapitalismen ansvarig för alla de smutsiga affärer med vår hälsa som jag berättar om i denna bok. Industrin får gärna vara vinstorienterad när den säljer bilar, skruvar eller yoghurt, gärna för mig. Men i detta sammanhang handlar det om människors fysiska och psykiska välbefinnande. Läkemedelsindustrin bidrar helt medvetet till att ödelägga unga människors hälsa. Det ingår i kalkylen och syftet är att tjäna ännu mer pengar. Dold död blir obemärkt död.

Ta en bil där bromsarna inte fungerar eller där vindrutan bryts loss från chassit vid en hastighet över 60 km/tim eller där avgaserna leds in till passagerarna – sådana fordon släpps inte ut på marknaden. Men så sker med läkemedel som har liknande defekter. Hur är det möjligt? Varför skyddas konsumenterna bättre mot fusk med bilar än med fusk när det gäller deras kropp, hälsa eller liv?

Naturligtvis är inte hela läkemedelsindustrin korrupt. Redan det faktum att jag inte känner till varje företag gör att jag inte kan påstå det. Men sökandet efter läkemedelsföretag som är etiskt oklanderliga liknar sökandet efter en nål i en höstack. Farmakologer började en gång i tiden på annat sätt. De var underleverantörer av medicin. Då var motivet att bota en sjukdom, idag är det kapitalomsättningen som styr.

Vilket ny verksam läkemedelssubstans kan ge mer pengar? Så lyder frågan. I synnerhet som det kan säljas till ett högre pris. Om dessa läkemedel har någon effekt, om skadan de gör är större än den nytta de gör. Vem bryr sig om det?

Allt är en fråga om priset

Allt är en fråga om priset. Det är det viktigaste budskapet i denna bok. Du kan uppnå vad du vill, du kan kröka varje ryggrad och kringgå varje lags gränser bara du känner till priset – och är beredd att betala det. Det behöver inte röra sig om astronomiska belopp, vilket kommer att framgå av mitt exempel med Prozac. Även i andra fall var beloppen visserligen höga, eller varorna var värdefulla – men inte enormt. Men för bestickning krävs stor fingertoppskänsla. Det får inte ske på ett klumpigt sätt. Kultiverat småprat är lika viktigt som själva priset.

Statliga myndigheter kommer inte att rädda vare sig dig eller min son från de kriminella strukturer som läkemedelsindustrin bygger på. Myndigheter är mottagliga för mutor, experter går att muta och läkare likaså. I viss utsträckning låter sig varje människa korrumperas. Varje pappa, varje mamma vet det. Pappa och mamma manipulerar barnet med löften om att barnet kan titta på teve längre på kvällen – om barnet bara äter upp allt på tallriken. Å andra sidan slutar ett litet barn genast att gnälla så snart det får vad det vill. Detta hör vardagen till. Men de händelser som jag här ska berätta om är strategiskt planerade och en del av den statliga verksamheten. De ingår också som en del i en läkemedels-koncerns affärsplan. Det är inte tillfälligheternas spel.

Många tror att det är bättre idag än förr. Min uppfattning är att det mesta är sig likt. Särskilt när det gäller de moderna lyckopillren, som är en vidareutveckling av den substans till vars genombrott jag bidrog.

Den 7 februari 2004 hängde sig en nittonårig kvinnlig student i sam-band med en klinisk studie. Det skedde i ett av läkemedelskoncernen Eli Lillys laboratorier [4]. Detta fall var bara ett i raden av självmord, och ett av de få som allmänheten fick veta något om. Den unga kvinnan var vid inledningen av studien helt frisk.

Deltagandet i försöket skulle bidra till att finansiera den unga kvinnans egna studier. För att vara på den säkra sidan uteslöts till och med människor med något som helst tecken på depression från försöken. Och detta trots att läkemedlet som skulle testas skulle godkännas för just behandling av depression.

De inträffade självmorden hölls som alltid hemliga så länge det gick. Om man i någon sekt med hjälp av kemiska eller andra former av hjärntvätt skulle driva unga, friska människor till psykiskt vansinne, ur vilket självmordet framstod som den enda lösningen – så skulle man omedelbart förbjuda denna sekt. Och det med rätta. Men dylikt gäller inte för läkemedelsindustrins forskningslaboratorier. Och inte heller för det större laboratorium som samhället i sin helhet utgör. Där förskrivs dessa dåligt testade och livsfarliga droger med lovande namn till miljontals patienter. Du är en del av detta laboratorium, och du betalar för att få vara det. Ibland också med ditt eget liv.

Har man informerat dig om det?

Det finns alltså all anledning till oro. Min önskan är att du som läser detta inte ska låta det stanna vid denna oro, denna vaga olustkänsla, men att du ska aktivera dig. Till detta kan också alla de unga människor i läkemedelsindustrin bidra, som liksom jag, har fått nog av chefers lögner och sitt eget självbedrägeri. För detta krävs att vårt samvete vaknar.

Efter att ha läst boken kommer du förmodligen att få en annan bild av dina läkarbesök, läkarnas utskrivningspraxis, de senaste nyheterna från vetenskapens värld, forskningsrapporter och symposier, facktidskrifter, statliga rekommendationer, liksom av säkerheten i samband med godkännandeprocessen av nya läkemedel. Du kommer att se på allt detta med nya ögon.

Bokens uppbyggnad

Boken handlar till en del om tyska förhållanden, vilket är naturligt eftersom jag bor där just nu. Särskilt när jag berättar om de senaste årens kampanjer för psykofarmaka till barn utgår jag mycket från tyska erfarenheter. Jag berör även utvecklingen i USA, men inte minst viktigt, det svenska perspektivet har en framträdande plats i boken.

Bokens första del handlar om hur ett barn från ett avlägset hörn i tredje världen avancerar till den globala arenan hos en läkemedelsjätte.

Andra och största delen handlar om läkemedelsindustrins förvandling till en korrupt drömfabrik under de första åren på 1980-talet. Dessutom beskriver jag vidareutvecklingen av läkemedelsindustrins oetiska försäljningsstrategier fram till i dag.

I bokens tredje del finner du mina förslag till förbättring av patientskyddet och en ordlista med de viktigaste begreppen. Allmänhetens uppmärksamhet – det finns inget läkemedelsindustrin fruktar mer än det. Negativ press.

Allmänheten, det vill säga du, är den kraft som kan få en förändring till stånd. Hjälp till att stoppa dessa manipulationer. Du har makten att göra det.

Text: John Virapen

PCR-testerna har bestämt vilka som får gå till jobbet, om vi får skicka barnen till skolan, gå på restaurang, träffa våra vänner, åka på semester eller delta i politiska manifestationer. PCR-testerna har tvingat oss att andas genom filterpapper, drivit företag i konkurs och ibland stängt ner hela länder. Den av PCR-tester fastställda smittspridningen övertygade 2020 rikets styre att begränsa antalet riksdagsledamöter som får närvara vid riksdagens omröstningar till 55. Fast grundlagen säger 349.  

Jag kan inte komma på något diktatoriskt system som inskränkt så många människors frihet, även om vi i Sverige kommit förhållandevis lindrigt undan. Innan vi lägger ödet i händerna på PCR-tekniken och dess förespråkare, bör vi därför granska dess ”legitimitet”. Är PCR-testerna kapabla att avgöra om friska symptomfria människor utgör en fara för allmänheten? 

PCR-testet uppfanns 1983 av Kary Mullis, som 1993 belönades med Nobelpriset. Metoden går ut på att fördubbla antalet DNA-strängar i ett prov med hjälp av enzym, värmebehandling och en ”primer” (vilken identifierar det DNA som ska fördubblas). Om fördubblingen sker i tillräckligt många cykler kan några få DNA-strängar bli åtskilliga miljoner, för att därefter detekteras med vanliga analysmetoder. Metoden har fått stor användning inom exempelvis kriminaltekniken, men användes även diagnostiskt under svininfluensan för att klargöra vilket virus som låg bakom influensasymptomen. Det nya med covid-19 är att några symptom inte längre behövs, utan PCR-testet avgör ensamt om någon drabbats av sjukdomen.  

Med den blygsamma kunskap jag inhämtat från nätet, kan jag identifiera minst tre problem med denna utvidgade definition av ”sjukdom”.   

Första problemet är att testerna inte levererar ett tydligt JA eller NEJ. Istället får vi ett Ct-värde, som visar hur många cykler som krävs för att identifiera det virusgenom som primern kodar för. Ju högre Ct-värde, desto färre virus i ursprungsprovet och desto osäkrare diagnos. Enstaka virus kan finnas som förorening på mätinstrumenten, i luften eller på slemhinnor. Efter många cykler blir även själva testet mindre pålitligt, genom utveckling av så kallade ”dimers”. Folkhälsomyndigheten förklarar begreppen här.  

En fransk studie jämförde några tusen positiva PCR-svar med mer sofistikerade analysmetoder, och fann att vid Ct-värden över 35 var överensstämmelsen bara tre procent. Från den studien kommer den ofta citerade uppgiften att 97 procent av PCR-svaren skulle vara falskt positiva. Sänker man Ct-värdet till 25 ökar dock överensstämmelsen till 70 procent, så allt beror på hur många cykler som tolereras inom det positiva svaret. Märkligt nog finns ingen fastlagd standard, utan det är upp till tillverkaren av testet eller laboratoriet att fastställa ett så kallat ”cut off-värde”. Den franska studien föreslår ett cut off-värde på 30, och tillägger att enbart patienter med Ct-värden under 25 borde räknas som smittsamma. Sebastian Rushworth skriver i sin bok ”Varför det mesta du vet om covid-19 är fel” att PCR-tester i praktiken ofta körs i 40 cykler (ibland till och med 45). Om det är sant bör alla uppgifter om smittspridning grundade på PCR, tas med en nypa salt. 

Andra problemet är att PCR-tester bara identifierar en knapp tusendel av virusets arvsmassa. Testet kan alltså reagera på genetiskt material från döda virus som oskadliggjorts av immunförsvaret, efter varje genomgången virusinfektion gör sig kroppen av med sådant skräp. Testet kan heller inte avgöra om viruset infekterat några celler eller bara fastnat på slemhinnans yta. 

Tredje problemet är att ett test aldrig är bättre än det protokoll som beskriver hur det ska utföras. Testprotokollet för covid-19 utvecklades under extrem press, och publicerades av en forskargrupp i Berlin bara tre veckor efter att viruset första gången påträffades i Wuhan. Redan någon vecka senare hade det granskats av WHO och godkänts som standard för hela världen. Först i november 2020 hade en oberoende forskargrupp hunnit granska testet i detalj, och fann tio skäl att underkänna det som diagnosinstrument för covid-19 (läs sammanfattningen på slutet). Bland annat kritiserades det faktum att forskarna inte hade tillgång till levande virusmaterial, utan bara en digital datasekvens från ett laboratorium i Kina.       

Kanske testprotokollen förbättrats sedan dess, men det var under första halvan av 2020 som världen anammade tanken på ”lock down”, som svar på den galopperande smittspridningen. En strategi som senare visat sig ge långsiktiga skador på samhället, utan att nämnvärt minska sjukdomsfallen. 

Å andra sidan hade det aldrig gått att utveckla vaccin mot covid-19 på så kort tid som ett år, utan masstestning. Den höga smittspridningen blev ett effektivt politiskt argument att förse branschen med de resurser den behövde och att snabba upp processen genom villkorat godkännande. 

De flesta som är positivt inställda till covid-vacciner är också positiva till PCR-tester. Att kritisera PCR-testerna brukar å andra sidan förknippas med ”antivaxxare”, vilket är det skamligaste man kan vara år 2022. Nästan lika skamligt som att vara invandringskritisk 2014.  

Jan-Olof Sandgren

Under närmare tio års tid som direktör vid Granskningsnämnden för radio och TV hade jag anledning att fundera över hur journalister arbetar, och över vikten av en fri och granskande journalistkår. Jag lämnade min tjänst med en betydande respekt för kåren, och inte minst för dess betydelse för att hålla makten i schack.

I en tid när Google, Twitter och Facebook censurerar till och med vetenskapliga magasin och Österrike och Australien beter sig på ett sätt som skulle få mången gammal diktator att jubla över kreativiteten, då behövs den modige, granskande journalisten mer än någonsin.

Den systemkollaps vi sett under covid-19-krisen kunde jag dock inte föreställa mig att behöva uppleva.

När staten, makten, etablissemanget och läkemedelsindustrin pekat har de etablerade journalisterna följt som en enda hen. Man har framställt det som att en enig läkarvetenskap står bakom massvaccineringslinjen, och att de enda som är tveksamma är några ensamma galningar.

Så är det förstås inte. Tusentals läkare och välrenommerade forskare över hela världen har satt frågetecken för den ”enda” linjen, och de är långt ifrån några galna ”anti-vaxxare”. Vetenskapen är bara inte enig. Det har den aldrig varit, och tur är väl det. Om regeringar och Folkhälsomyndigheter fick slå fast vad som är vetenskap, då skulle det inte göras mycket forskningsframsteg.

När staten, makten, etablissemanget och läkemedelsindustrin pekat har de etablerade journalisterna följt som en enda hen.

Precis som kritikerna förutspådde har massvaccineringen inte lett till någon minskad smittspridning, och precis som de förutspådde har viruset muterat till en smittsammare men mildare form.

Ann-Cathrin Engwall, doktor i molekylär cellbiologi och specialiserad på immunologi och virologi, förutsåg till exempel Omikron redan för två år sedan. Under tiden har massvaccineringens förespråkare fortsatt att ändra sitt budskap; från att vaccinet ger ett 95-procentigt mångårigt skydd till att det ger visst kortvarigt skydd mot sjukdom och död, i varje fall hos unga.

Om vaccinet gjort stor nytta för någon enskild har faktiskt ingen betydelse. Budskapet var att vi genom massvaccinering skulle få bukt med sjukdomen. Det var det som var grunden för repressionen. Den vetenskapliga grunden för varför den strategin var dömd att misslyckas kan andra förklara bättre. Mitt syfte är ett annat. Jag vill peka på det absurda i att en nästan enig journalistkår tar som sin utgångspunkt att makten har rätt. Alltid?

I en kris, verklig eller upplevd, sluter människorna upp bakom ledaren och regeringen; vare sig hotet kommer från en främmande makt, yttre rymden eller en farsot. Regeringen måste agera, även om den inte vet hur. Då är det bättre att göra något meningslöst eller till och med skadligt, för medborgarna bestraffar regeringar som inte gör något mycket hårdare än regeringar som gör något galet. På det viset får vi nedstängningar av samhället – en åtgärd som nu hävdas vara höjden av vetenskap men som inte fanns i någon vetenskaplig manual före 2020.

Men, åtgärder i all ära, till slut tröttnar folket. Regeringen måste då komma med Lösningen med stort L. En atombomb kan ju fungera mot en komet från yttre världsrymden, men inte mot en farsot. Aha, ett vaccin! Perfekt, låt oss framställa ett supervaccin, och tänka sig, så snart man bestämt sig för att det är lösningen så kommer ett åtföljt av två, tre och fyra …

Budskapet var att vi genom massvaccinering skulle få bukt med sjukdomen. Det var det som var grunden för repressionen.

Det spelar inte längre någon roll om lösningen; atombomben eller vaccinet, verkligen fungerar. Alla regeringens åtgärder är ändå framgångsrika fast det inte riktigt märks. Går smittspridningen ner så beror det på regeringen, inte på att virus sprids sämre på sommaren, och när den går upp efter sommaren är orsaken att folk börjat slarva.

Det här skulle ju förstås inte fungera om vi hade en fri och granskande press, men det har vi inte.

Om människor till slut ändå blir otåliga hjälper bara Den Inre Fienden. Vi har haft judar och kulaker – och nu den nya folkfienden: Den ovaccinerade. Den moderna versionen av juden som förgiftade brunnar under Digerdöden.

Men, invänder kanske journalisten, om han eller hon mot förmodan hängt med så här långt – ”Vi är inga experter”. Har vi ställt oss bakom makten för att vi lyssnar på expertisen?

Ja, säger jag. Journalister behöver inte vara experter, men de ska vara en ”pain in the ass” för dem som påstår sig vara det. Det är så man utför sin uppgift att granska makthavarna, inte genom att vika ner sig för en professorstitel, och förresten, hur kom ni fram till att vaccinförsäljare Sällberg eller Pfizers vd är experter?

Den här farsoten är på väg att försvinna, på samma sätt som tidigare farsoter har gjort. Trots att det visat sig att det inte gått att vaccinera bort ett virus av influensatyp, precis som de kritiska vetenskapsmännen förutsett, så fortsätter kompositörerna till den här operan att sjunga sitt eget lov. Politiker, WHO och Folkhälsomyndigheter världen över påstår redan att pandemin är på väg att upphöra tack vare deras kraftfulla agerande, eller att skadorna av den begränsats av deras kloka åtgärder. För även om länderna har agerat olika så har alla regeringar och makthavare gjort rätt. Just deras åtgärder har varit framgångsrika. Så är det alltid.

Människorna jublar och tackar regeringen för att de återfått del av sin frihet, utan att reflektera över vem som en gång tagit den, eller om det gjort någon nytta. Det måste det ju ha gjort, annars har vi ju genomlevt det här eländet i onödan, och den tanken är för svår att tänka. Flertalet orkar ens fundera över vad det gjort med samhället. Politiker i hela världen har fått eller tagit sig mer makt än de tidigare haft över våra liv. Tror ni att de kommer att vilja lämna tillbaka den?

Etablissemanget har gissat i två års tid, och för varje felgissning har repressionen ökat – medan journalisten tittat åt andra hållet. Det är ju för en god sak! Men journalister som anpassar sitt budskap efter ett högre mål; partiets väl, krigsinsatsen eller vaccineringsviljan, sviker sitt uppdrag, och förvandlar sig själva till propagandister. Historien visar att när så sker försvinner först den fria debatten, så sanningen och till sist vår frihet.

Finns det ändå ett litet hopp? Vågar jag trots allt hoppas på ett aldrig så litet journalistiskt uppvaknande? Det finns ju inte längre någon vaccineringsvilja att ta hänsyn till. Eller har vi för evigt accepterat principen att makten granskar sig själv?

Greger Lindberg

https://www.israelnationalnews.com/news/321238

…och ledarna inom svensk kristenhet fortsätter på den inslagna vägen, med lugnande besked, om att vi kan lita på Big Pharmas mantra, att dess avsikter är att rädda mänskligheten från en pandemiklassad virus, undan massivt lidande och död.

Nu är väl sanningen den att dom allra flesta av kristenhetens ledare är tysta för att inte sätta båten i gungning. Men inte alla ledare är tysta. Vissa är mycket bra på att fixa till halmgubbar som man sedan lätt bränner upp. Generella påståenden som att “konspirationsteorier riskerar kristnas trovärdighet”, gör att alla nyanser försvinner och att samtalet lätt kan avslutas. Dom som trots det vill fortsätta med att gå till botten med problematiken framställs som mindre vetande.

Apologeten Stefan Gustavsson skrev för över ett år sedan: ”På rekordtid har forskarvärlden tagit fram flera fungerande vaccin mot covid-19. Det har skett genom ett unikt samarbete världen över, där politiker, vetenskapsmän och läkemedelsindustri har samarbetat på ett sätt som vi knappast sett tidigare.” Med ett leende bakom masken, vill Gustavsson få oss att tro detta.

Men detta är inte bara naivitet utan motstycke, utan också ren lögn. För det första har “vaccinerna” visat sig i stort sett vara verkningslösa, och för det andra är det fråga om prevacciner, nödgodkända preparat, vars innehåll inte kommer att tillkännages för allmänheten på ett bra tag, vi lär få vänta 55-60 år på den infon.

Gustavsson fortsätter att påstå att ”När det gäller vaccin har vi en sällsynt framgångsrik historia att se tillbaka på. Det gäller alltifrån den engelske läkaren Edward Jenner, som 1796 ympade en pojke med kokoppor, vilket visade sig skydda mot smittkoppor, till det vaccin vi i dag väntar på mot covid-19. Miljontals människor har räddats till liv av vaccin mot polio, difteri, stelkramp, mässling, kikhosta och kolera.”

Denna jämförelse håller definitivt inte måttet (se nedan), om man ska uttrycka sig sansat. Vaccinet mot dessa angivna sjukdomar har ingenting med de experimentella preva@@iner som dagens läkemedelsföretag tillåts kränga till naiva och uppskrämda människor världen över. Och givetvis är det fråga om big business, enorma belopp, som satsas på att förstöra människors immunförsvar, allt i avsikt att främja den Great Reset som är på gång via Klaus Schwab och kompani. Vad jag vet, har Gustavsson aldrig offentligt backat från sina uttalanden.

Den inslagna vägen har redan visat sig vara katastrofal för miljontals människor, och då är vi bara i början av en utveckling som ser ut att sluta med förskräckelse. Det vilar ett tungt ansvar på dom människor som aktivt propagerat för prevaccinets härjningar i människokroppar. Förhoppningsvis får vi se dom vända om. Från djupet av mitt hjärta önskar jag det! Men det är aldrig lätt att säga förlåt mig, jag hade fel. Mycket egen prestige finns oftast med i bilden.

Till sist vill jag rekommendera läsning av den svenska virologen/immunologen Ann-Chatrine Engwall: “Efter förra gången vi vaccinerade befolkningen på bred front vet vi nu att skadan anses vara större än nyttan. Många var de unga som fick sina liv förstörda. Eftersom det inte är de unga som blir svårt sjuka av covid-19 så vaccinerar de sig nu för att skydda de äldre och det är just de äldre som oftast är svårt sjuka och inte har så många levnadsår kvar. Det är en stor sak att be de unga om!Ju fler som vaccinerar sig desto mer mottagliga och sårbara blir vi som population för coronavirus i framtiden. Det går absolut inte att jämföra med smittkoppor, TBC eller polio då detta är helt andra patogener. Ju fler som får naturligt bred T-cellsimmunitet desto mer skyddade från framtida coronautbrott blir vi, även muteringar. Den som vaccinerar sig får inte det långsiktiga skyddet. De riskerar dock att få biverkningar som man ju redan ser är många.”

Jan Johansson

Rekommenderad läsning/video på engelska:

Dr. Robert W Malone, a virologist well known for inventing the mRNA va@@ine.

Dr. Luc Montagnier, a French virologist and recipient of the 2008 Nobel Prize in Medicine. Montagnier refers to the mass va@@ine program as an “unacceptable mistake” and are a “scientific error as well as a medical error.”

Michel Yeadon, a former vice president of Pfizer.

För många år sedan kom de rikaste i världen på en plan för att ta över hela jorden, de kallade den ”the great reset” och i detta ingår Agenda 2021 samt 2030, som de flesta länder skrivit på helt ovetande om vad det innebar. FN och WHO är med i det. Vi skulle inte få äga någonting och vara lyckliga ändå… våra tillgångar skulle beslagtas. OCH jordens befolkning skulle minskas till 500 miljoner. De ville ha mycket mindre folk att styra över så det skulle bli hanterbart. De som de kallar för ”useless eaters” skulle bort.

Dr Anthony Fauci och Bill Gates hade lösningen. Fauci och hans kolleger på Wuhan institute of virologi i Kina forskade på virusar… särskilt för att manipulera virus som inte gick på människor för att genom ”gain of function”-forskning kunna få ett sådant virus att också smitta människor. De tog ett virus från naturen och fick det till att även smitta människor vilket gjorde att de också kunde ta patent på detta virus eftersom det inte förekom naturligt i naturen. Sedan ”läckte” viruset ut och man skyllde på att det hade infekterat fladdermöss på en matmarknad i Wuhan. Där börjar lögnerna! Fladdermöss ingår INTE i det kinesiska köket och det finns alltså ingen möjlighet att viruset kunde ha spridits den vägen.

Virusets namn är Sars Cov2 som sedermera kallades Covid19 efter året det kom ut. Däremot kan viruset som de experimenterade med ha kommit från fladdermöss i labbmiljön. Bill Gates och hans fru Melinda Gates övergav fullständigt sina affärsintressen i Microsoft för att helt ägna sig åt vaxen som är oerhört mycket mer lukrativt och som stod färdiga för leverans långt innan själva viruset kom ut. De bildade ”Bill och Melinda Gates foundation”. Bill Gates har till och med skrutit om hur mycket pengar de har tjänat på denna investering. Astronomiskt mycket pengar. Sagt och gjort, viruset spred sig över världen och det var egentligen mildare än en vanlig säsongsinfluensa med en dödlighet på ca 0,03%.

Så milt kunde ju inte Gates och co ha det så de spred till gammelmedia om hur farligt detta virus är. För att skrämma upp folk ordentligt. Allt för att bereda vägen för de ”vaxer” som stod färdiga långt innan viruset ens släppts ut eller fått sitt namn. Folk skulle längta efter och be om dessa vaxer. För folk MÅSTE vaxa sig för att de skulle uppnå depopulationen. (Jag har en video där GATES helt öppet säger att jordens befolkning måste minska och han tänkte åstadkomma detta med hjälp av vax). Det utlystes en pandemi (ja de ändrade kriterierna för en sådan också för att det skulle passa bättre med agendan).

I och med att det var utlyst en pandemi så kunde Gates bl a få igenom ett nödgodkännande för sina vax och de fördes ut på marknaden. De är fortfarande ”bara” nödgodkända eller villkorade och kan inte bli godkända fullt ut förrän tidigast 2023. Så första vågen kom och de stora förlorarna blev de äldre där det blev insatt palliativ vård så snart de kunde klistra Covid19-diagnos på patienten oavsett om de hade det eller inte. (Via telefon kunde en läkare fastställa att en person hade Covid19). Därför dog de som flugor när testningen påbörjades. Fanns hos dem också många bakomliggande sjukdomar. Då dog folk AV Covid19, efteråt ändrades texten till att folk dog MED Covid19! Hösten 2020.Sedan kom andra vågen och vaxandet var i full gång. För att folk inte skulle bli misstänksamma så finns det 3 olika innehåll i vaxen. Ett som nästan är ofarligt, ett med allvarliga biverkningar och ett med svåra biverkningar och död som resultat. Ingen fick veta vilket av dem de fick!

MEN läkemedelsföretagen hade sett till för många år sedan att bli friskrivna från allt ansvar vad gäller biverkningarna av vaxet! Allt vilar på medias lögner, mörkning av, för dem, ofördelaktig statistik samt PCR-tester. (Ett exempel är statistiken för dödligheten under dessa år som inte är märkbart större än alla andra år med säsongsinfluensan som också skördar människoliv).

PCR-testet i sig själv är en mörkning då det inte kan få fram något svar på en specifik infektion, varken positiv eller negativ. Kary Mullis (en kemist) utvecklade detta test för att användas inom kriminaltekniken avseende DNA, han fick Nobelpriset 1993 för detta. Han sa själv , innan han dog 2019 att detta test inte kunde användas för att påvisa Covid19. Det bevisas t ex av att folk skickat in PCR tester på exempelvis frukt och fått ett positivt svar. Media då som är köpta och ägda av de företag och människor som vill genomföra depopulationen har serverat oss århundradets lögner bara för att alla ska vaxa sig, så snart en ”våg” avstannar så dyker strax en ny variant upp och skrämselpropagandan är igång igen!

Vad är det då för biverkningar vaxet ger? Jo det gör att kroppen själv börjar producera spikproteiner. Dessa sätter sig fast på insidan av blodkärlens väggar och därmed försvårar blodflödet. Resultatet blir i många fall blodproppar. Sitter dessa blodproppar på ”fel” ställen kan resultatet bli fatalt. Myocarditis, hjärtinfarkter, lunginfarkter, hjärnblödningar är några exempel. Dessutom förändrar vaxet de röda blodkropparna i blodet från att ha varit runda till att bli ovala. Spikproteinerna binder också trombocyterna och ökar därmed risken för blödningar i kroppen. Samt att risken för svåra, autoimmuna sjukdomar ökar betydligt = kroppen bildar antikroppar mot sig själv. Ni kan tänka er riskerna om dessa vax ges till barn och gravida!….

Ulla Johansson

https://karlektillsanningen2239.live-website.com