Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som trosrörelsen för fram.

Det är många ledare inom Trosrörelsen tillsammans med ett växande antal karismatiker, som påstår att Jesus Kristus behövde dö andligen för att fullborda vår frälsning. En av dessa är Kenneth Copeland, och här följer ett utdrag ur en av hans predikningar, vilket kommer att ge läsaren mer insikt i ämnet:

”Jesus Kristus dog inte enbart en kroppslig död. Om det enbart hade rört sig om en kroppslig död så skulle Abel ha betalat människan syndaskuld. Han var den första människan som dog p g a att han ärade Gud i Hans Ord….Alla profeter som vandrade här på jorden under det Gamla förbundet kunde ha betalt mänsklighetens syndaskuld, om det endast rört sig om en kroppslig död.” (20)

Att Jesus dog andligen, är en nyckellära som är så viktig för Trosrörelsen att dess ledare uttalat domar ifrån Gud över dem som vågat ifrågasätta den. Kenneth Copeland sade så här om en lärare som förnekat denna lära att: ”Den mannen är död idag. Detta säger jag som en varning till er. Kritisera ingen för vad de predikar. Om du inte förstår dem, håll tyst och bed.” (21) Jag föreslår att du beder och sedan noggrant studerar Guds Ord för att se om det stämmer (Apg. 17:11). Förandligandet av Jesu död slår mot själva hjärtat av det sanna evangeliet och man måste se det för vad det är – en villfarelse.

Både Copeland och Hagin är starka förespråkare för den andlig-död teorin vilket följande uttalanden bevisar. Först säger Kenneth Hagin : ”Han (Jesus) smakade den andliga döden för varje människa och Hans ande och inre människa gick till helvetet i mitt ställe. Ser du det? Kroppslig död tar inte bort din synd. Han smakade döden för varje människa. Han talar om den andliga döden.” (22) Genom att Hagin säger att kroppslig död inte tar bort synd så är han i konflikt med allt som Bibeln talar om när det gäller blodsförsoningen (3 Mos. 17:11; Hebr. 9:22). Copeland håller med sin mentor: ”Det var inte den kroppsliga döden på korset som betalade syndaskulden. Om det hade varit så, kunde varenda profet som dött de föregående tusentals åren ha betalat det priset. Det var inte den kroppsliga döden. Det kunde vem som helst ha gjort.” (23)

Med detta makabra uttalande går Copeland stick i stäv med allt som Bibeln talar om när det gäller vår Herres död. Han struntar också i vad kyrkan trott och undervisat i snart tvåtusen år när det gäller Kristi död. För att inte nämna den stora grupp av vittnen i Bibeln som bekänner det faktum, att det enbart var Jesu syndfria offer som gjorde frälsningen möjlig (Apg. 4:12 ; Apg. 10:43; 1 Tim. 2:5,6). Copelands hädiska uttalande berövar Herren Jesus på Hans unika roll i historien.

En av orsakerna till att Trosrörelsen tror på Jesu andliga död, är deras tro på att all sjukdom har andligt ursprung och därför måste Guds metod att hela också vara andlig. Slutsatsen av detta är att försoningen måste vara en andlig och inte en kroppslig handling. Konceptet om att fysisk sjukdom har ett andligt ursprung är taget direkt ifrån metafysiska kulter.

Det finns många verser i Skriften som vittnar om att vår frälsning blev fullbordad genom Jesu kroppsliga död. Ta till exempel…”Och i kraft av denna vilja, hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi kropp en gång för alla har blivit offrad.” (Hebr. 10:10; Rom. 7:4; Kol. 1:22; 1 Petr. 2:24; 3:18; 4:1). Det står ingenstans i Skriften om denna myt att Kristus dog andligen. Galaterbrevet 3 undervisar också om att det var Hans kroppsliga död på korset som tog bort förbannelsen.

En annan vers som talar starkt om vad Kristi kroppsliga död på korset utverkade är Kol. 1:20-22. I vers 20 kan vi bl a läsa…”sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid.” I vers 22 kan vi läsa att ”också åt eder har han nu skaffat försoning i hans jordiska kropp…”.

Vilken annan död än en kroppslig död kan en kropp av kött och blod gå igenom? När man läser denna vers kan man inte missta sig om vilken död det var som Jesus led. Hur kan någon som säger sig vara kristen av hjärtat tro att det inte var en kroppslig död som försäkrade oss om frälsning, efter att ha läst dessa verser?

En av verserna som Kenneth Hagin lyfter fram som stöd för teorin om en andlig död är Psalm 22:7; ”Men jag är en mask och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.” Hagin påstår att orden…jag är en mask och icke en människa… hänvisar till Kristi andliga död. I en artikel som han kallar ”Christ our Substitute” ifrån marsnumret 1975 av tidningen ”The Word of Faith” skriver Hagin att, ”Han uttalade de märkliga orden: ”Men du är helig”. Vad betyder det? Han blev till synd…Hans försmäktande läppar utropade ‘Jag är en mask och icke en människa’. Han är andligt död – en mask.”

Orden i psaltaren har inte alls den betydelsen! Här har vi ett typiskt exempel av *eisegesis till motsats mot *exegesis. Betydelsen av detta stycke är helt enkelt att Jesus blivit hånad och ansedd som en mask under sitt jordeliv, och då speciellt när Han var på korset. Om vi läser vidare i Ps. 22 så ser vi att verserna 7 och 8 innehåller ord som vi även hittar i Matteusevangeliet 27:39, 43 (se även Mark. 15:29, 30; Luk. 23:35). Jesus var baktalad, Han var utstött och anklagad för att vara i förbund med Belsebub (Mat. 10). Han blev t o m hånad och förbannad under sitt lidande på korset. ”Ibland blev David hånad för att han litade på Gud; men i Kristi lidande blev detta bokstavligen och fullständigt uppfyllt.” (24)

*exegetik (att läsa ut textens mening) och aldrig eisegetik (att läsa in en mening i texten). Sekterister har i alla tider använt eisegetik i sin tolkning av Bibeln. De förvrider bibeltextens innebörd till den grad att den kommer att säga någonting fullständigt annorlunda än det som var författarens avsikt.

Snarare än att handla om Kristi andliga död så är Ps. 22:6 faktiskt ännu en vers som talar om Hans kroppsliga död. Henry M. Morris ger oss en fantastisk insikt i det hebreiska ordet för mask (tolath) i sin bok ”Sampling the Psalms”. Det används ofta i Gamla Testamentet med betydelsen purpurrött ( t. ex 2 Mos. 25:4) eller högröd (Jes. 1:18). Orsaken menar Morris, är den att ur purpurmaskarna fick man i gamla tider färgämnet till purpur. Den profetiska versen i Ps. 22 är Kristi egen bild av sin kropp som blivit rödfärgad av korset (se Kol. 1:20). Morris förklarar:

”…Det är ingen tvivel om att den djupare innebörden i varför Kristus identifierade sig med purpurmasken ligger i dennes märkliga livscykel. När modersmasken är redo att föda sina ungar så tränger hon in ett träd eller träbit eller liknande. Hon tränger in så djupt att hon aldrig kan komma därifrån igen. Efter det att ungarna är födda så utgör moderns kropp både skydd och näring till de små, ända tills de är stora nog att klara sig själva. Då dör modern. Under det att hon dör så framträder purpurvätskan ur hennes kropp och målar både henne själv, hennes avkommor och träet där hon givit liv.” (25)

Vilken fantastisk liknelse av Kristi rödfärgade kropp på träet. Trosrörelsen påstår också att när Jesus uttalade dessa gripande ord, ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt 27: 46), så talade Han om en separation mellan sig och Fadern. Man menar att Gud var tvungen att dra sig bort ifrån Sonen när Han blev gjord till synd. I nästa kapitel ska vi titta på Trosrörelsens vilseledande undervisning om när Jesus bokstavligen blev synd, och att Han då antog satans natur i sin ande. De menar att det var vid den stunden som Gud vände sig ifrån Honom, och att Jesus då utropade orden vi hittar i Matt. 27:46 och därmed förkunnade sin andliga död.

Det finns många andra bibelförkunnare utanför Trosrörelsen som också lär ut att Gud dolde sitt ansikte för sin skuldtyngda Son. Psalm 22: 25 å andra sidan visar tydligt att så inte var fallet. Lägg märke till att den säger raka motsatsen: ”Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade lyssnade han till honom.” Jesus blev inte övergiven i den bemärkelsen att Han inte fortfarande var den andra Personen i Treenigheten, för Han och Fadern är ett (Joh. 10:30). Kristi andliga relation med Fadern kan aldrig brytas ”…under det att Gud öste sin vrede och dom över Jesus, så kände Han (Jesus) att detta bröt Han och Faderns gemenskap fullständigt.” (26) Jesus blev inte hjälpt på korset så som Han tidigare blivit både på Frestelsernas berg och i Getsemane. (Matt. 4:11; Luk. 22:43).

Innebörden av den undervisning som påstår att Kristus dog andligen ska vi titta närmare på längre fram Nu räcker det med att veta att Jesu ord inte betyder att Han upphörde att vara Gud, varken före, under eller efter sin tid på korset. Trots att vi med vårt begränsade förstånd har svårt att förstå den fulla innebörden av Jesu ord på korset, så kan vi i alla fall med full säkerhet säga att de inte markerade stunden för Hans andliga död, och inte heller att Fadern hade övergivit Honom (Joh.16:32).

Det finns lärare i Trosrörelsen som menar att Kristus inte dog andligen på korset. Frederick K. C. Price tror att hans andliga död skedde i Getsemane. Han säger: ”Någonstans mellan att Jesus naglades fast på korset och då Han var i Getsemane- någonstans där emellan- dog Han andligen. Personligen så tror jag det var i Getsemane.” (27) Det är intressant att notera att Price blev fostrad inom Jehovas Vittnen. Det är också värt att notera att denna lära om Kristi andliga död, är densamma som James E. Talmage (en apostel inom mormonkyrkan) lär ut i sin bok, ”Jesus the Christ”!

Det är helt uppenbart för den som studerar Bibeln, att Jesus genom att dö fysiskt gjorde allt det som behövdes för människors frälsning. I Ef. 2:15 kan vi läsa…”Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag…” och vidare i Hebr. 10:10 står det ”…hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi kropp en gång för alla har blivit offrad.” Detta är bara två av alla de verser som bekräftar detta faktum. Trosrörelsen håller fram en annan vers för att bekräfta sin teori om den dubbla döden. De har skapat en villfarelse genom sin tolkning av Jes. 53:9, ”Och bland de ogudaktiga fick han sin grav – bland de rika kom han först när han var död…”. Det hebreiska ordet för död i denna vers är i pluralform. Detta tar de som ett bevis för att Jesus led döden två gånger, både fysiskt och andligt på korset. Det finns mycket fel med denna tolkning, inte minst det att man grundar sig på ett enda ord i en enda vers av Skriften. McConnell förklarar användandet av det hebreiska pluralordet i denna text:

”Substantiv i pluralform är mycket vanligt i det hebreiska skriftspråket. De används inte bara för att visa på antalet, utan även för att betona något speciellt. I hebreiskan visar pluralsubstantiv på att något är majestätiskt, står högt i rang, är intensivt. I Jes. 53:9 står död i pluralform, vilket här menas att det var en mycket våldsam sådan. Lika lite som man menar att kungen av Tyrus dog två olika sorters död, lika lite dog Messias två olika sorters död.” (28)

Ett annat exempel på detta ser vi i Hesekel 28:2-10. Där skildras den våldsamma döden som kung Tyrus skulle komma att lida: ”…såsom de oomskurna dö så skall du dö…”. Keil och Delitzsch skriver i sin gammaltestamentliga kommentar (vol. 7, Jesaja) att i både Hesekiel och Jesaja så är pluralformen för död ett exempel på pluralis exaggerativus: ”Den uttrycker en mycket våldsam död. En död där smärtan gör att det känns som att dö gång på gång.” Jag är säker på att läsaren är bekant med det österländska talesättet ”Du kommer att dö en tusenfaldig död”. Med det menar man ju inte att någon kommer att dö tusen gånger, utan man menar att någon kommer att dö en mycket intensiv död.

Sanningen om vad som hände med Kristi ande ser vi klart i stycken som Luk. 23:46: ”Fader, i dina händer befaller jag min ande.” Se även Matt. 27:50; Joh. 19:30. Han gav upp sin ande till Gud innan Han tog sitt sista andetag. Han gav sin kropp för oss och befallde sin ande till Gud. Hans ande dog inte.

Gloria Copeland säger följande angående Kristi andes död: ”Han (Jesus) betalade priset för Adams synd. Han led i sin egen kropp, och vad viktigare är, i sin egen ande. Jesus genomlevde samma andliga död som människan fick gå igenom i Eden.” (29) Detta uttalande är minst sagt lummigt. Människans andliga död kom genom att hon syndade och Jesus var ju ingen syndare, det är jag säker på att Mrs Copeland håller med mig om. Han led bara en enda död, vilket var en kroppslig död. Jesus talade ofta om sin förestående kroppsliga död, men Han nämnde aldrig något om en andlig död (Mark. 9:31). I Gloria Copelands uttalande ser vi att hon hänvisar till Kristi andliga lidande som att det är av större vikt än Kristi fysiska död. När villfarelse blandas med sanning slutar det alltid med att villfarelsen blir den förnämsta av de två. Lite surdeg syrar hela degen.

Jesus själv sade till oss att vi skulle ta del av Hans kropp och blod, dessa är bägge fysiska ting och inte andliga (Luk. 22:19, 20; 1 Kor. 11: 24-26). I 1 Kor. 11 läser vi att genom att ta del av Kristi kropp och blod så förkunnar vi Hans död tills Han kommer åter. Här ser vi att det bara talas om en död och inte om två. Detta skriftställe talar om Hans fysiska död. Det är genom denna död vi ska komma ihåg Honom. Han led bara den kroppsliga döden på korset och det är endast denna död Han var lydig till (Fil. 2:8).

När vi tänker på läran om Jesu andliga död så är det intressant att se, att det inte finns någonting som symboliserar denna död i Herrens måltid. Brödet symboliserar Kristi kropp och Vinet symboliserar Hans blod. Dessa bägge är tydliga påminnelser om Kristi kroppsliga död. (1 Kor. 10:16; Hebr. 10: 19-20). Vi finner ingenting i Herrens måltid som skulle symbolisera Kristi andliga död av den enkla anledningen att vår Herre inte dog andligen. Jesus talade i Joh. 15:13 om att lägga ned sitt liv, inte om att lägga ned sin ande.

I Joh. 6:51 beskriver Jesus sig själv som… ”Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd, som jag skall giva, är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.” Detta är Bibelns Jesus som talar! Han talar inte om att ge sin ande vilket Trosrörelsens jesus gör. Han talar om att ge sitt kött för att världen ska få liv. Det grekiska ordet för kött betecknar kroppen, i motsats till själen eller anden.

Här följer bara några av de ställen som återfinns i Skriften som bevisar att Jesus dog en rent fysisk död på korset: Joh. 2: 19-21; Ef. 2:15; Kol. 1:22; Hebr. 10:10; 1 Petr. 2:24; 3:18; 4:1.

Noter

20. K. Copeland, audiotape #00-030, sid. A, op.cit.

21. K. Copeland, ”How to Receive Revealed Knowledge”, ljudkasett (n. d).

22. K. Hagin, ”How Jesus Obtained His Name, Tulsa, OK; K. Hagin Ministries n. d. Ljudkassett #44HO1, sid. A.

23. K. Copeland, ”What Satan Saw on the Day of Pentecost”, Forth Worth, Texas, K. Copeland Ministries n. d. #02-0022.

24. M. Henry, Commentary in One Volume, Zondervan, 1960, s. 598.

25. H. M. Morris, Sampling the Psalms, Masterbooks, 1978, s. 131-32.

26. M. Moriarty, op.cit. s. 367.

27. F .K. C. Price, ”Identification # 3″, Inglewood, CA: Ever Increasing Faith Ministries, 1980 ljudkassett, op.cit. s. 367.

28. D. R McConnell, op.cit. s.128.

29. G. Copeland, ”God’s Will For You”, Forth Worth, Texas, K. Copeland Ministries, s. 5.

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som Trosrörelsen för fram.

Trosförkunnarna beskyddar sina läror eftersom de tror att lärorna är Guds eget Ord. De har t o m annonserat Guds vrede över den som vågar kritisera dem eller som står emot de ”smorda” troslärorna. Kenneth Hagin delgav en gång sina efterföljare något som han påstod var Guds egna ord till honom: ”Domen måste börja på Guds hus, och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, hur går det då med den ogudaktige och syndaren? Om församlingen inte vill acceptera denna tjänst, då accepterar de inte Guds ord och Han kan inte hjälpa dem.” Hagin gav också varningen att om någon församling inte skulle acceptera hans tjänst så skulle Gud flytta ljusstaken. (92) Ännu mer rakt på sak är Hagin i sin bok ”I Belive”, där han påstår att ”Herren sa till mig, ‘Om du ger ett budskap till en individ eller en församling eller till en pastor och de inte tar emot det du säger så bär inte du ansvaret. De får ta ansvar för det. Det kommer att finnas tjänare som inte accepterar budskapet och som kommer att falla döda ned i talarstolen.”

Det stannar inte vid hot ifrån Hagins sida. Han påstår i samma bok att åtminstone en tjänare har dött i talarstolen, två veckor efter att Hagin avslutat sitt sista möte i den kyrkan. Hagin säger: ”När jag lämnade den församlingen så grät jag. Jag sa till pastorn i nästa församling som jag besökte för att hålla möte att ‘Den mannen kommer att falla död ner i talarstolen’. Bara en kort tid därefter så gjorde han det. Varför? För att han inte accepterade budskapet som Gud bad mig framföra ifrån den helige Ande.” Vilket annat val har en efterföljare av Trosrörelsen, än att helt och fullt acceptera och omfatta allting som Hagin och de andra bekänner?

Är detta vad Gud säger till sin församling idag? ‘Gör och tro allt vad broder Hagin säger, annars kommer du att dö’. Jag tror knappast det. Den här formen av andlig skrämsel har länge varit ett redskap som extrema kulter och sekter använt sig av för att skrämma sina anhängare till trohet. Den romersk katolska kyrkan är också bekanta med detta tillvägagångssätt.

Trosförkunnarna påstår också att de är ofelbara. Robert Tilton har t ex skrivit flera böcker, som han tror, inte bara innehåller hans egna ord, utan också den helige Andes. I sin bok ”Solving the Mystery of the Miracle Money” skriver Tilton: ”Orden i den här boken är inte mina ord; de är den helige Andes ord…” I en annan av Tiltons ”heliga” skrifter som heter ”God´s Laws” skriver han: ”Guds Ande är över mig på samma sätt som Guds Ande var över Herren Jesus Kristus”.

Trosförkunnarnas ofta använda uttryck ”Rör inte Herrens smorde och kom icke vid Hans profeter” är ett missbruk av Skriften, 1 Krön. 16:22. Det är en varning till alla som vågar ifrågasätta trosförkunnarna. Jag har faktiskt hört Copeland säga att man inte ska tro något för att han har sagt det, och så har han uppmuntrat åhörarna att själva söka i Skriften. Men jag undrar hur många som verkligen söker i Skriften och kollar. Och vad skulle förresten trosförkunnarnas efterföljare göra om de sedan hittade något som var felaktigt i troslärorna!

Kanske skulle efterföljarna börja söka noggrannare i Skriften efter att ha läst följande uttalande ifrån Kenneth Copeland som han gjorde under en söndagspredikan den 12 juli, 1992: ”Jag vet faktiskt inte så mycket. Det enda jag vet är det jag lärt mig och det är detta jag predikar…Jag har inte 100% rätt. Käre Herre, jag vet inte hur många procent jag har rätt eller fel men jag är rätt säker på att det väger över tungt på felsidan….det finns saker jag har fel om helt enkelt för att jag inte vet bättre.” Trosrörelsens efterföljare uppmanas att pröva noga allt de läser och hör, och framför allt, allt som de hittills anammat som sanning ifrån trosförkunnarna. De är inte ofelbara budbärare från Gud och måste även de få sina budskap bedömda med Bibeln som måttstock.

Eftersom så många trosförkunnare påstår sig ha direkt kommunikation med Gud så fruktar man att få av deras efterföljare ens är villiga att testa och värdera utifrån ett kritiskt sinne, vad de undervisar. Varför tror då så många att Gud talar till Kenneth Copeland och andra trosförkunnare? Jag tror att den primära orsaken är att människor väljer att tro det. Människor vill tro att talarna som de lyssnar på inte bara är Guds talesmän, utan också har en direkt kommunikation med Gud. På ett sätt känner då åhörarna att de också tillhör en liten elitskara som har direkt kommunikation med Gud.

Följden av detta blir att man avskiljer sig ifrån andra ”normala” kristna som inte har en sådan direkt kommunikation med Gud, sådana som inte hör Gud med en hörbar röst Det finns många seriösa efterföljare till kulter över hela världen såsom, mormonerna, Jehovas Vittnen och Adventister som i sin blinda nit har anammat undervisningen ifrån sådana grupper som börjat på samma sätt som Trosrörelsen, med ledare som bekänner sig få uppenbarelser direkt ifrån Gud.

Vad betyder det när trosförkunnarna uppmanar sina åhörare att ‘förbli i ordet’? Är det Guds ord dom menar, eller är det vad dom säger att Guds ord betyder, som de menar? I ljuset av deras hot om Guds domar och deras ”slogan” ‘gör inte mina profeter något ont’ , så är det nog snarast det senare som dom menar.

Genom sina påpekanden om att ‘gör inte mina profeter något ont” eller ”kom icke vid Herrens smorde”, närmar de sig den romersk katolska kyrkan, vilken menar att deras lära är den enda lära som är från Gud och den får inte ifrågasättas. Ett tydligt kännetecken på en sekt är när en grupp bekänner sig ha den enda sanna läran och sedan delar ut hot till var och en som vågar ifrågasätta den lära. Trosförkunnarna kanske inte erkänner att de tror sig ha monopol på sanningen, men det är exakt det som ligger bakom alla deras hot om domar. Trosrörelsens efterföljare är övertygade om att det som de får höra är äkta och att det är så sann kristendomen är. Jag har hört en av trosrörelsens efterföljare säga: ”Om du inte håller med om det Copeland säger så håller du inte med om det som Bibeln säger!”

Så här skriver D. R. Connell om trosrörelsens skrämseltaktik:

”Att Hagin uttalar Guds domar över dem som inte tar emot hans undervisning, gör att hans efterföljare inte vågar tänka självständigt. De här uttalandena har stor påverkan på Trosrörelsens lekmän. Har Hagins vision av Jesus bara fått fäste som äkta lära så utropas Guds dom över var och en som motsäger den läran och det anses helt OK . Om nu Gud har gett ”profeten Hagin” en uppenbarelse så är det väl inte konstigt om Gud tar hand om dem som står emot Hans profet också? Det är inte ofta som Hagin uttalar sådana domar. Det behöver han inte eftersom de finns i tryck, och brukas ofta av hans supportrar. Skrämseltaktiken avhåller människor ifrån sund urskiljning av teologin. Hagins domar har resulterat i att hans teologi blivit upphöjt till att fungera som en regel för hur man rätt tolkar Guds ord. Människor läser Bibeln genom Hagins teologiska glasögon och ser bara i Bibeln det som de blivit undervisade att se.” (93)

Det här är väldigt likt den romersk katolska kyrkans undervisning, där efterföljarna och även prästerna enbart får läsa den Bibel som har romersk katolska kyrkans fotnötter. Det som den romersk katolska kyrkan lär ut om Ordet, i motsats till vad Ordet själv lär – är det man måste tro för att undgå evigt straff! Om inte Trosrörelsen har nått till denna nivå riktigt än, så är de åtminstone väldigt nära. Skriften uppmuntrar studium av Skriften. Inte en trångsynt studie utifrån ett partiskt sinnelag utan en studie utifrån seriösa metoder för bibelstudier, vilka försäkrar om att det bli en rätt tolkning av Skriften (Apg. 17:11; jämför 1 Joh.4:1).

Om vi går tillbaka till det missbrukade ordet ”Kommen icke vid mina smorda och gören ej mina profeter något ont” (1 Krön. 16:22) så märker vi om vi tittar närmare att detta inte handlar om församlingsledare och deras undervisning. Under det Gamla Förbundet står beteckningen ‘Herrens smorde’ för Israels kungar (1 Sam. 12:3, 5; 24:6, 10; 26:9, 11; 16:23; 2 Sam. 1:14, 16; 19:21; Ps.20:6; Klag.4:20) och på andra bibelställen är de betecknande för de som tillhörde Davids kungliga släktled (Ps.2:2; 18:50; 89:38, 51). När det står om profeter är det utan tvekan en hänvisning till patriarkerna. Ps. 105:8-15; 1 Krön. 16:15-22), och till Abraham i 1 Mos.20:7.

Att det står ‘Kommen icke vid’ eller ‘gör icke något ont’ så är inte det ett förbud mot att urskilja rätt lära. Det handlar om att inte fysiskt skada någon av Guds profeter eller de som är smorda av Honom. Bibelversen i fråga har alltså inget alls att göra med att ifrågasätta någons undervisning. Om stycket verkligen handlade om att inte få ifrågasätta läran av en man som säger sig vara sänd av Gud, hur ska vi veta vilken man som verkligen är sänd av Gud och vilken som inte är det?

På tal om att vara smord så står det i Bibeln att vi alla har fått en smörjelse ifrån Gud (1 Joh.2:20). Många av trosförkunnarnas påståenden är inte långt ifrån de som Naassenes-anhängarna (en gnostisk sekt) påstod. De menade att de hade en speciell smörjelse och var de sanna kristna.

Vi ska gå till Skriften för att bevisa sanningshalten av det vi predikar för Bibeln är källan för undervisning och predikan. Vi ska också gå till Skriften för att pröva vad andra predikar och lär för Skriften ska också användas för tillrättavisning (2 Tim.4:2). Vi varnas gång på gång för falska lärare med sina falska läror (Rom. 16:17, 18; jämför 1 Tim.1;3, 4; 4:6, 16; 2 Tim. 1:13, 14; Titus 1:9; 2:1). Bibeln uppmanar oss att noggrant pröva varje lära som vi ställs inför.

Bibeln tala om att man kan predika en annan Jesus, ett annat evangelium och en annan Ande (2 Kor.11:4), och Paulus uttalar en förbannelse i Gal. 1:8, 9 över alla som predikar ett annat evangelium. Det är trosförkunnarna som måste ta varning, istället för att tala ut gudomliga domar över var och en som verkligen söker sanningen! De är då inte de enda som är ‘smorda ‘ här på jorden. Gud har sagt att vi inte ska frukta falska profeter (5 Mos.18:20-22; jämför 5 Mos.13:1-5.

Det aposteln Paulus säger i 1 Kor. 14:38, är ett perfekt exempel på hur man ska ställa sig till någon som inte anser att det man lär ut är ifrån Gud. Han säger: ”Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.” Paulus kommer inte med hotelser till sina lyssnare utan accepterar om någon inte tar emot det han säger, och låter denne vara kvar i sin okunnighet. Om någon väljer att vara kvar i sin okunskap så säger Paulus att det är hans ensak, men var och en får stå till svars inför Gud. Här finns inga varningar om att falla död ned i talarstolen. Kristna ledare får aldrig dominera eller skrämma Guds folk (Mark. 10:42; se Luk. 22:25-26; 1 Petr.5:1-3).

De flesta inom Trosrörelsen anser att Hagin, Copeland och de andra, är Guds profeter och sanna lärare av Guds Ord. De som vågar ifrågasätta någon av deras profetior blir genast tillrättavisade för att ha vågat gå emot Guds Ord. Likaså om någon ifrågasätter det som undervisas, då kommer varningen ‘kom icke vid Herrens smorde’ ”Inom Trosrörelsen är Hagins undervisning oemottaglig för kritik på alla plan” (94) Albert Barnes skriver:

”Det finns ingen predikant med rätt syn på sin tjänst, och väl grundad i sanningen, som skulle vilja förhindra någon från att fullt och fritt undersöka allt som han sade.”(95) (2 Kor.1:24). En riktig prövning kommer alltid att avslöja falskhet och föra fram sanning.

Ronald Enroth skriver i sin bok The Lure of the Cults,

”Ett styvnackat karismatiskt och auktoritativt ledarskap är kärnan i så gott som alla sekteristiska rörelser.” (96)

En kristen ska lyda Gud och de lärare och andra som har en ledande position, så länge som de undervisar i enlighet med Guds Ord. Vår lydnad ska aldrig vara en blind lydnad som inte ifrågasätter någonting. Den kristne ska verkligen kontrollera och bedömma allting (se Gal. 2:11-16; Matt. 18: 15-17; Hebr. 13:17).

Många människor i Trosrörelsen och inom den karismatiska rörelsen, fördömer var och en som ifrågasätter någonting. De menar att det är obibliskt, splittrande och kärlekslöst. Den här attityden har öppnat vägen för en ändlös rad av olika ‘bibellärare’ som kan ha kommit med de mest tokiga idéer. Hur tokigt den än kan låta så accepteras deras påståenden för att vara kristna. John MacArthur, Jr. gör följande iakttagelse:

”Kärlek som är skiljd ifrån sanningen är inget annat än en hycklande sentimentalitet. Sådan sentimentalitet finns det gott om i evangeliska kretsar idag.” (97)

Trosledarna anser att de kristna som är utanför deras egna sammanhang är, världsligt sinnade och undervisar otro och falska människotraditioner, och som upphäver Guds kraft och Hans Ord. Människor som den här artikelns författare klassas som ”tvehågsna” troende, vilka förespråkar ‘kraftlösa trossystem ‘ vilka kommer ifrån djävulen. Vi kallas lögnare och ‘dödsbringare’. (98)

I motsats till den populära trenden ibland kristna så är inte biblisk enhet byggd på kärlek och fördragsamhet, utan har sin grund i kärlek och sanning (Ef. 4:13-15). Den enhet som basuneras ut i kyrkorna idag är inte en biblisk enhet alls. Det är en enhet som kommer ifrån världen och som bedrager fler och fler kristna. Den sanna läran är av vikt för en sann enhet. Enheten som kommer att vara i himmelen har sin grund i kärlek och sanning och inte i kärlek och tolerans av alla falska läror. Paulus talade om att tala sanningen i kärlek (Ef.4:15), inte att acceptera falska läror (Hebr. 13:9). Någon har visligen sagt: ”En enhet som inte är baserad på sanningen har ingenting att göra med sanningen”.

De som ifrågasätter trosförkunnarnas läror varnas för allvarliga följder. Kenneth Copeland säger i ett inspelat budskap som heter ”Why all are not healed” (#01-4001): ”Det finns många människor som jag vet har kallat Trosfolket ifrån Tulsa för en sekt. En del av dem är nu döda. De har gått i graven för tidigt p g a det. Flera av dem fick cancer.” Å, ena sidan uppmanar trosförkunnarna sina åhörare att söka i Skriften. Men om de efter att ha gjort det, vågar ifrågasätta deras tolkning så hotas de med död eller i bästa fall cancer.

Trosförkunnarnas påståenden om att de får ord, visioner och direkta tilltal ifrån Gud måste alltid bedömas utifrån Skriften, även om de hotar med Guds domar. Då handlar det om att läsa Skriften utifrån ett objektivt sätt och inte såsom du lärt av trosförkunnarna. Det inkluderar också en studie av varför kyrkan under 2000 år inte har undervisat och trott på det sätt som görs inom Trosrörelsen. Tro inte något bara för att Trosrörelsen har sagt det, sök i Skriften!

Slutligen…

Jesus sa till sina lärjungar: ”Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas och saducéernas surdeg.” (Matt.16:6) Lärljungarna trodde att Jesus sa så bara för att de inte hade tagit med sig något bröd(Matt.16:7). Senare förstod dom att surdegen symboliserade falska läror (Matt.16:12). Falska läror gör för själen detsamma som surdegen gör för degen, den infiltrerar alltihop! (Gal. 5:9). Surdeg användes i allmänhet ibland judarna som en symbol för ondskan (Matt.13:33). I den symboliken ser man också att det räcker med lite för att allt ska genomsyras.

Många kristna är inte alls på sin vakt när det gäller Trosrörelsens läror. De tror att de är sunda och uppbyggliga, mycket p g a att deras icke ortodoxa läror kommer förklädda i en biblisk språkdräkt. Dan McConnell skriver:

”Trosrörelsen använder så mycket uttryck och termer ifrån evangelikala kretsar och ifrån Pingströrelsen, och så många bibelord att åhörarna vaggas in i en falsk säkerhet om att lärorna är ortodoxa.” (Renläriga) (99)

Det är många bekymrade kristna som på ett kärleksfullt sätt försökt att diskutera Trosrörelsens läror med trosförkunnarna. Men de har alltid blivit avvisade. Många har dömt Troslärorna som villoläror. Ordet villolära eller villfarelse kommer ifrån grekiskans hairesis, och det har tre olika betydelser i det Nya Testamentet. Det har använts för att beskriva fariséerna och saducéerna samt en del av de tidiga kristna (Apg. 5:17, 15:5, 24:14, 28:22). Ordet villolära eller villfarelse har också används för att beskriva en schism inom den kristna kyrkan (1 Kor. 11:19; Gal.5:20). För det tredje har det använts när det gäller läromässiga felaktigheter som kommit in i den kristna församlingen genom falska lärare och falska profeter (2 Petr. 2:1-3).

Trosrörelsen passar in på åtminstone den tredje av dessa beskrivningar. Deras falska läror när det gäller att Kristi död inte ensamt räcker till för att sona för människans synd, påståendet om att Kristus dött andligen och tagit på sig satans natur och att vår frälsning fullbordades i helvetet, dessa kvalificerar Trosrörelsen som villolära. Detta betyder nödvändigtvis inte att alla deras lärare är villolärare. En villolärare har beskrivits som en som hårdnackat håller fast vid villoläror utifrån ett ont uppsåt. Vi kan därför inte avgöra om någon av Trosrörelsens lärare kan kallas för villolärare eftersom vi inte vet vad en människa har i sitt hjärta, men det som undervisas kan vi däremot bedöma!

”Trosrörelsen är en villfarelse p g a deras förnekande av Guds person och Hans suveränitet, deras underminerande av Jesu Kristi fulla gudomlighet och deras invecklade förnekande av Kristi blodsoffer. Deras läror om gudomligande och dualism bör också i allra högsta grad ifrågasättas.” (100)

Vi vill på intet sätt slå ned Trosrörelsens anhängare. Det är ju många som aldrig hört någon annan undervisning och är okunniga, liksom jag var en gång, om vad ortodox kristendom är eller historisk kristen lära. I deras nitälskan för Gud vet dom inte att dom följer en lära som vikit av ifrån sund biblisk lära. Tråkigt nog har deras nit förblindat dem för sanningen. Ett sant och allvarligt menat sinne är ingen garanti för att det är sanningen man följer. (Ordsp.14:12; Rom.10:2).

Det intressanta är, att det är de sekteristiska inslagen istället för de kristna, som är i fokus i Trosrörelsen, d v s, tro, positiv bekännelse, helande och framgång. Detta är förmodligen orsaken till att Trosrörelsen växt så mycket som den gjort på den korta tid den funnits. Många inom Trosrörelsen tar själva avstånd ifrån de mest extrema idéerna medan ortodoxa kristna går till Trosrörelsens kyrkor för att få något annorlunda.

John McArthur Jr, har tidvis varit tveksam till att benämna Trosrörelsen, en sekt. Men han kommer på sig själv med att inte kunna bortse från de tydliga bevisen för att det är just det dom är. Han säger:

”Alla kännemärken för en sekt existerar inom Trosrörelsen: en förvriden kristologi, upphöjande av människan, tron på att nya uppenbarelser inom gruppen för fram hemligheter som varit dolda för kyrkan i åratal, utombibliska skrifter som har samma auktoritet som Bibeln och sägs vara inspirerade ifrån Gud, missbruket av evangeliska termer och en exklusivitet som förhindrar all kritik av rörelsen och dess lära. Om det inte blir en förändring i Trosrörelsens grundläggande lära så är rörelsen på väg att etableras som en falsk sekt på alla sätt . Jag är övertygad om att de är så nära man kan komma de sekter som fanns på apostlarnas tid och som de gav namnet villfarelser.” (101)

En del av Trosrörelsens läror och utövande skulle inte vara obekanta för Mormonerna eller inom Armstrongismen, eller ens för ockultister. Att tala ut saker så att de börjar existera t ex är vanligt förekommande inom österländska hednareligioner såsom ”Church Universal and Triumphant” eller Nichiren Shoshu Buddism. De som anser att positiva bekännelser är ett sunt utövande har inte insett att de som först lärde ut och utövade detta – New Thought Metaphysics – menade att kraften kom ifrån kosmiska principer och ockulta varelser!

Under en predikan på TV (TBN) den 6 november 1990 sa Benny Hinn att fattigdom är ifrån djävulen. Han sa också att ”bekännelse aktiverar himlen” och att ”bekännelser aktiverar den andliga världen”. Hinn säger hädiskt att den helige Ande sa till honom ”…om häxor och ockultister kan tala ut död genom ordens övernaturliga kraft, så kan kristna tala ut liv genom samma kraft.” (102) Hinn är mycket påverkad av Aimee Semple McPherson och Kathryn Kuhlman. Han besöker regelbundet deras gravar och säger att den ‘kraft’ han är smord med kommer ifrån deras ben!! (103).

Det är många kristna idag som är osäkra på hur de ska relatera till män som påstår sig tala ord direkt ifrån Gud, och de tecken och under som de påstår följer. Det fattas urskiljning till en farlig grad hos många kristna så de inte kan bedöma om vad som är rätt och fel. Om man tog sig mer tid framför Bibeln istället för framför T.V’n så kanske urskiljningen skulle öka. Att man inte har tillräcklig kunskap om sanningen är ingen ursäkt. Om en blind leder en blind så faller de bägge i gropen (Matt. 15:14). ”Det avgörande är”, säger Michael Moriarty

”att kristna ledare varnar sitt folk för falska läror och tränar dem i att kunna känna igen och urskilja dess villoläror i Bibelns ljus. Att förbigå Bibeln befallning om att Skydda sin flock (Apg. 20:28-31) är inte bara oansvar, det är synd.” (104)

Församlingen har aldrig förut behövt vara så mycket på sin vakt emot falska läror och falska tecken och under, som under denna sista tid. I Jer. 6:16 säger Gud till den falska profeten att ”…frågen, vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den…”. Michael Horton, grundaren av ”Christian United for Reformation” ger denna kommentar om falska profeter:

”De är egensinniga själar som försäkrar sina efterföljare om att deras direktinsikt och uppenbarelse står högre än visdomen, ortodoxin och kunskapen inom den historiska kristendomen. Sanna profeter kommer inte med nya teorier, speciellt inte sådana teorier som strider direkt emot Skriften. De kristna får gång på gång höra hur predikanterna hånar ‘tradition’ och ‘ortodoxi’. Men vi måste ta oss till vara för okunniga profeter som ger intryck av att få insides stoff som varit gömda för apostlarna, martyrerna, teologerna och apologeterna under de senaste tvåtusen åren.” (105)

Den kristne måste ta sig till vara för de falska läror som finns i Trosrörelsen och liknande grupper idag. Vi måste se upp så att vi inte har en syn på Gud som inte är sann och därför inte behagar Gud, även om vi tror att den ärar Honom (se 1 Kor. 15:15).

Den framlidne Dr. Walter Martin, grundaren av ‘the Christian Research Institute’ och en framstående föresläsare under ämnet sekter, summerar sin undersökning av Trosrörelsen på följande sätt:

”I tio års tid har jag varnat, det finns både i skrift och på ljudband, att vi ser början på sekternas rike med Trosförkunnarna. Nu ser vi inte bara början…nu är vi där!” (106)

Jesus sa: Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. (Matt 7:15)

Ett överdrivet motstånd emot kritiskt tänkande kan vara en indikation på att en församling inte innehar någon verklig känsla för sanningens värde, och att den har förlorat förmågan att förstå den gränslösa skillnaden i värdet mellan sanning och villfarelse. –James Stalker

”….Under det att fördragsamhet i personliga relationer är en dygd, så är tolerans när det gäller sanningen en parodi”. –Hank Hanegraaff

”Man har ofta sagt att en person som inte vet om båda sidorna i en fråga, i verkligheten inte vet någon sida. Inte förrän man vet vad sitt eget lärosystem säger och vad som kan sägas emot det, vet man vad man tror och varför”.-L. Boettner

”Det är underligt, att de kristna som mest håller före att det är denna generation som får se Herrens återkomst, och de förvillelser och avfall som associeras med Herrens återkomst, letar efter tecken på avfallet utanför församlingen, inom New Age, Mormonerna, Jehovas Vittnen och Kristen Vetenskap. Det vore kanske bättre att leta efter denna förvillelse och detta avfall där Jesus och det Nya Testamentet sa att det skulle komma: i församlingen, inom grupper som kallar sig själva för kristna men som i själva verket predikar ett annat evangelium”. -D. R. McConnell

”Falska läror måste alltid vara ett ämne för värderande i församlingen. Församlingen får inte underlåta att undersöka lärorna ifrån de som säger sig komma med något nytt”. –D. R. McConnell

”Dagens församling har svepts med i en våg av New Thought som nu kallas ‘positiv bekännelse’, positiv mental attityd och Inre helande. Vi är bekymrade över att denna gång kommer inte New Thought – vilka representerar samma sak inne i kyrkan som New Age gör utanför – kunna besegras utan kommer att kvarstå inom evangelikalismen och bidraga till den växande förvirringen och förvillelsen”. –D. Hunt & T. A. McMahon

”Jag har lärt mig mycket av att studera kulternas rike och detta är en av dem: Felaktigheter föder felaktigheter, villfarelse föder villfarelse och alltid i sanningens namn, alltid i evangeliets namn”. – Walter Martin

Noter

92. K. Hagin, The Ministry of a prophet, Tulsa, OK: Faith Library, 1984, s. 19.

93. D. R. McConnell, op.cit. s.73.

94. D. R. McConnell, op.cit, s.63.

95. A. Barnes, op.cit. s. 781.

96. R. Enroth, The Lure of the Cults, InterVarsity, 1987, s. 56.

97. J. MacArthur, Jr, Charismatic Chaos, Zondervan, 1982, s. 14-15.

98. E. G. K. Copeland, You Are Healed!, 1987, s. 18; G. Copeland, And Jesus Healed Them All, 1992, s. 3-12; G. Copeland, God’s Will for You, s. 88, 93.

99. D. R. McConnell, op.cit, s. XVII.

100. D. R. McConnell, op.cit, s. 56.

101. J. McArthur, Jr, op.cit, s. 268.

102. B. Hinn i en predikan den 1 dec. 1990 i Orlando Christian Centre, WACK-TV Channel 55. Citat ifrån The Facts on the Faith Movement, J. Ankerberg & J. Weldon, Harvest House, 1993, s. 23.

103. B. Hinn. ”Double Portion Anointing, del #3″, Orlando Christian Centre, n. d. Ljudkassett #A031791-3.

104. M. Moriarty, op.cit, s. 264.

105. M. Horton, ed. Agony of Deceit, s. 264.

106. W. Martin, The Warnings of God: K. Copeland’s False Prophecy, San Juan, Capistrano, CA: C. R. I., 1987, ljudkassett #C-210, sid. A.

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som Trosrörelsen för fram.

Många kristna tror att Trosrörelsen är en biprodukt av pingströrelsen och den karismatiska rörelsen. En del tror t o m att den är den karismatiska rörelsen, men det är inte historiskt riktigt. Trosrörelsens rötter kan härledas tillbaka till evangelisten, pastorn, bibelläraren och författaren E. W. Kenyon (1867-1948). Kenyon var starkt påverkad i sin tjänst ifrån kultiska källor såsom New Thought metaphysics. Han gick på Emerson college i Ontario, Boston vilket har sin grund i New Thought filosofi. Den största delen av New Thoughts läror skulle vara mycket bekanta för Trosrörelsens anhängare: Hälsa eller helande, överflödande rikedom, lycka och välgång. Dessa idéer syns tydligt i Kenyons skrifter och hos hans studenter. Dan McConnell förklarar New Thoughts system:

”New Thought var ett system av kultiska trosriktningar vilka lärde att den sanna verkligheten är andlig, att fysiska defekter orsakas av något andligt och att det mänskliga sinnet har genom positiv mental träning och positiva bekännelser, makt att skapa sin egen verklighet, antingen hälsa och välgång eller också sjukdom och fattigdom.” (84)

New Thoughts upphovsman var Phineas. P. Quimby. Hans idéer hade framgång under slutet av 1800-talet. Han studerade också spiritism, ockultism, hypnos och andra parapsykologiska uttrycksformer. Quimby försökte ge häxkraft gott anseende genom att använda ett vetenskapligt språk. (85) Kenyon studerade Quimby, vilken i sin tur kopierades av Hagin. Dan McConnell har i sin bok ”A Different Gospel” tydligt påvisat att Hagin kopierat av långa stycken ifrån Kenyon i sina böcker.

Kenyon som är Trosrörelsens sanne fader, förnekade också att Kristi fysiska död var tillräcklig som försoning för människans synd. Han förnekar t o m att Jesu död hade något med vår synd att göra. Det är ifrån Kenyon detta uttalande från början kommer ”varje människa som är född på nytt är en inkarnation, kristendom är ett mirakel. Den troende är lika mycket en inkarnation som Jesus ifrån Nasaret var.” (86) Du kanske känner igen detta som ett tidigare citat av Hagin.

Kenyons egen dotter Ruth Kenyon Houseworth känner lätt igen sin fars budskap i det trosförkunnarna predikar. Hon säger:

”De (trosförkunnarna) har alla kopierat min pappa. De har förändrat lite grann och lagt till lite av sitt eget…men dom kan inte förändra innebörden…De som varit i rörelsen ett par år och som säger att de kommit med något nytt gör så att man måste skratta litet. Det är mycket svårt för vissa att bli så stora så att de kan ge äran till någon annan.” (87)

En man som en gång tjänade ihop med Kenyon var John Kennington, pastor i Emmanuel Temple i Portland, Oregon. Han har det här att säga om kopierandet av Kenyons undervisning: ”Idag har Kenyons lära en uppgång. I böcker känner jag igen Kenyons lära och ibland ser jag ren kopiering. Jag kan säga dig vilken bok, kapitel och sida materialet kommer ifrån. Kenyon har blivit den s. k Trosrörelsens fader.” Längre fram under samma tillfälle fäller han denna kommentar:

”Det fanns en tid då jag följde Kenyon blint…När det nu gått en tid och jag förstår lite mer så ser jag att Kenyon ”låtit döpa” en hel del läror ifrån Kristen vetenskap. Genom att han gjort så har han fört fram en form av ‘Pingst-Kristen vetenskap’, även om inte Kenyon själv var en pingstvän.”(88)

Det är många som känt igen en del av Trosrörelsens lära för att vara kopierat ifrån Kristen vetenskap. Kennington var ofta fundersam över det. Vid ett tillfälle kommer han ihåg att Kenyon bekände sambandet. (89)

Genom Trosrörelsens obibliska samband med Kenyon och dennes associerande med metafysiska kulter så kan vi dra slutsatsen att Hagin, Copeland och co. omedvetet eller ej, faktiskt omfattar läror som varken är bibliska eller ortodoxa. Om roten är kultisk, så måste också frukten vara det. Även om den har mycket av evangelisk teologi och mycket av pingströrelsens teologi i sina läror så har Trosrörelsen kultiska rötter, och det kommer tydligt fram i olika grundläggande frågor.

Det blev en vändpunkt i Kenyons liv när han började upptäcka hur missnöjet växte hos kristna över den ortodoxa kristendomen. Han kände sig själv starkt missnöjd över den. Han ville hjälpa den kristna kyrkan att hålla jämna steg med de metafysiska kulterna och började därför ta ifrån deras idéer och praktiserande. I sin bok ”Två olika sorters liv” gör Kenyon följande observation: ”Sökande män och kvinnor har börjat fråga efter en ny typ av kristendom. Det är inte en ny filosofi de söker, eller ett nytt koncept för vem Kristus är utan de vill få uppenbarat den verklighet som vi ser i Kristus under Hans vandring på jorden.” En ny typ av kristendom, d v s ingen kristendom alls, är just det som Kenyon och Trosrörelsen har givit till millioner människor. Det finns mängder av nya sorters kristendom där ute, men det finns bara en som är den sanna.

Dan McConnell förklarar hur Kenyon försökte sammanfoga metafysiska och evangeliska tankar…

”för att försöka hjälpa den traditionella kyrkan att förse sina medlemmar med de övernaturliga inslag som de saknar och därför lämnar kyrkan och söker sig till kulter istället. Svaret på detta är Trosrörelsen, vilket är en märklig sammanblandning av biblisk fundamentalism och New Thoughts metaphysics.”(90)

Bibeln säger: ”Så sade Herren: Ställen eder vid vägarna och sen till och frågen efter forntidens stigar, frågen, vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.” (Jer.6:16)

Kenneth Hagins kopierande av Kenyons läror är ett bevis för att trosförkunnarna inte får sina läror direkt ifrån Gud utan ifrån människor. Att plagiera läror ifrån andra rörelser, såsom Hagin gör med Kenyons läror, är vanligt förekommande i rörelser. Historien lär oss att det är vanligt att ledare av nya religiösa rörelser anammar idéer som tidigare grupperingar gjort populära. De framför idéerna under lite nya former och lägger till några nya idéer som de själva kommit med. Salomo var vis när han sa: ”Intet nytt sker under solen”. (Pred. 1:9)

”Det är inte utan orsak som Trosrörelsen blivit beskylld för att vara kultisk och en villfarelse. Trosrörelsen är kultisk p g a sina rötter (sitt historiska ursprung) och den är en villfarelse p g a sin frukt (sin lära och sitt utövande).” (91)

Noter

84. D. R. McConnell, op.cit. s.41.

85. S. M. Burgess & G. B. McGee, eds. Dictionary of Pentecostal and Charismatic Movements, 1988, Zondervan, s. 719.

86. E. W. Kenyon, The Father and His Family, Lynnwood WA. Kenyon’s Gospel Publishing Society, 1964, s. 118.

87. R. Kenyon Houseworth, inspelad intervju Lynnwood, Washington, 19 feb. 1982. Citerat från ”A Different Gospel”, D. R. McConnell.

88. J. Kennington, ”E. W. Kenyon and the Metaphysics of Christian Science”, obublicerade skrivna uttalanden, Portland, Oregon, den 8 juli 1986. Citat från ”A Different Gospel”, D. R. McConnell, s. 5, 15.

89. J. Kennington, ibid.

90. D. R. McConnell, op.cit, s. 186.

91. D. R. McConnell, ibid, p.XVIII.

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som Trosrörelsen för fram.

Hittills har vi undersökt Trosrörelsens påståenden om att Kristi död på korset inte räckte som försoning för vår synd, att Kristus dött andligen för alla människor, att Han iklädde sig satanisk natur och att Han var tvungen att lida i helvetet och födas på nytt för att kunna frälsa mänskligheten. Enligt Copeland, resulterar allt detta i att ” Jesus var mönsterbilden för en ny ras.” (65)

Man måste alltid ta i beaktande varifrån en lära kommer och varthän den leder. Kanske är det så att den underliggande orsaken till trosförkunnarnas strävan bort ifrån all biblisk sundhet är – att göra människan till gud!

Benny Hinn illustrerar med det här uttalandet, vad trosförkunnarna lär ut angående pånyttfödelsen och vad den betyder för oss: ”När du föddes på nytt blev Ordet gjort till kött i dig. Du blev kött av Hans kött och ben av Hans ben. Säg inte till mig att du tillhör Jesus. Du är allting Han var och allt Han är och någonsin kommer att bli…Den (den nya människan) säger: ‘Jag är såsom Han är’. Det är just det den säger…. Som Han var, så är vi i världen. Jesus sa, ‘Gå i mitt namn, gå i Mitt ställe’. Säg inte, ‘Jag tillhör’. Säg ‘Jag är, Jag är, Jag är, Jag är, Jag är.” (66)

Jesus förändras och människan görs till gud!

Nyligen har Hinn sagt, ”När du säger ‘jag är en kristen’ så säger du att jag är ‘mashiach’ på hebreiska. Med andra ord så är du en liten messias som går omkring på jorden. Det är en chockerande uppenbarelse…. Får jag lov att säga det så här? Du är en liten gud på jorden som springer omkring.” (67)

Trosrörelsen och en del andra karismatiker har denna teori om pånyttfödelsen: Jesu himmelska natur återvände till Honom (vid pånyttfödelsen) och därför är det så att varje pånyttfödd människa har fått Guds eget väsen i sig. Den vers som citeras i detta sammanhang är 2 Petr. 1:4 ”…för att I skolen i kraft av dem bliva delaktiga av gudomlig natur…” Lägg märke till att Petrus här skriver att vi ska bli delaktiga av gudomlig natur och inte gudomligt väsen. Det versen säger är att vi ska bli delaktiga av gudomliga attribut och gudomliga kvaliteter, inte av gudomlighet. För Gud har sagt ”…det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.” (Jes.43:10).

För att exakt förstå vem Copeland säger att vi är, måste vi först se vem han säger att Adam var. Copeland hävdar följande: ”Gud skapade Adam utifrån sin önskan om att fortplanta sig själv. I Edens lustgård gjorde Han just detta. Adam var inte bara lite lik Gud, han var inte nästan lik Gud, han var inte ens underordnad Gud, Adam är lika mycket Gud som Jesus….I Edens lustgård var Adam Gud manifesterad i köttet.” (68)

Trosrörelsen håller sig inte till Bibelns undervisning när det gäller Adam och vad som hände vid fallet. De tror att Adam fick satans natur i sig vid fallet och att det är vårt tillstånd före pånyttfödelsen, där vi får gudomlig natur i oss. Kenneth Hagin förklarar den här texten ytterligare genom att säga att det inte bara var Adam som var Gud manifesterad i köttet. Han säger att vi alla är lika mycket inkarnerade Gudar som Jesus var! Hagin säger: ”Varje människa som är född på nytt är en inkarnation. Kristendomen är ett mirakel. Den troende är lika inkarnerad som Jesus av Nazaret var.”(69) I det här uttalandet uppenbaras satans lögn ifrån Eden, att vi ska bli som Gud (1 Mos. 3:5). Inkarnationen var unik för Jesus Kristus ( Joh. 1:14). Den skedde en enda gång och inte som Hagin säger, att det är något som sker dagligen.

Hank Hanegraaff observerar att hela idéen med en inkarnation, bara har betydelse om en person existerat innan han hade en fysiskt kropp. Han förklarar:

”Bibeln talar tydligt om att Kristus hade en tidigare existens (Joh.1:1; 8:58; 17:5), men ingenstans i Skriften finner vi att människan hade en tidigare existens. Ett sådan tänkande hör till sekter som mormonerna. Kristna har Fadern, Sonen och den heliga Ande inneboende i sig (Joh.14: 17, 23), men detta betyder på intet sätt att Bibeln menar att kristna kan bli inkarnerade.” (70)

Det är tillräckligt förvirrande att Trosrörelsen sprider dessa påståenden, men det blir ännu värre av att de så snabbt accepteras som kristen lära. Kristi lärjungar måste undra vad i all sin dar som händer inom kristenheten idag. Någon har sagt att Trosrörelsen infiltrerar den kristna församlingen på samma sätt som New Age gör i affärsvärlden. Om det finns några som tvivlar på att Trosrörelsen påstår att alla kristna är gudar så fortsätt och läs.

Kenneth Copeland gör detta uppblåsta uttalande: ”Du har inte en Gud som lever inuti dig, du är en!(71) Och vidare ”Gud har fortplantat sig i dig.” (72) Kenneth Hagin är på samma linje när han säger: ”Det eviga livet som Han kom för att ge oss, är Guds natur.” Sedan säger han ”Det är en verklighet att Gud inplanterar sin egen natur, sitt väsen i en mänsklig själ…Zoe betyder evigt liv eller Guds liv. Detta nya liv är Guds natur…Det finns även många ibland Full Gospel-folk som inte vet att den nya födelsen är en verklig inkarnation…Jesus var först gudomlig och sedan mänsklig. Han var alltså i köttet en gudomlig mänsklig varelse. Jag var, liksom du, först en människa. Men sedan vi fötts på nytt är vi människor som är gudomliga.” (73)

Hagin upphöjer sig själv till en gud. Han menar att vi alla är guda-människor på samma sätt som Guds enfödde Son, Jesus Kristus. Den här synen är lik Nestorianismens, vilket var en villfarelse under 400-talet som fördömdes av rådsförsamlingen i Efesus år 431 e. Kr. Michael Moriarty förklarar:

”Den här synen, vilken utvecklats av en lärd munk vid namn Nestorius (ca. 381-ca.452), lärde att Ordet inte i egentlig mening blev kött (Joh. 1:14) utan enbart förenade sig själv med en mänsklig varelse. Kristus var i själva verket en bärare av Gud istället för att vara Guda-människan. Summan av Nestorius lära blir att Kristus var en man i vilken den gudomliga och mänskliga naturen satts ihop (liksom siamesiska tvillingar) rent mekaniskt istället för i en organisk förening av två naturer till en. Hagins syn påminner mycket om denna nestorianska villfarelse ifrån 400-talet.” (74)

Läran om att vi vid pånyttfödelsen blir ande-gudar som bara bor i mänskliga kroppar, är en gnostisk lära. Gloria Copeland är också en förespråkare för denna syn. Hon skriver i sin artikel ”A Fast Brings New Direction” i tidningen ”Christian Life”: ”När vi blir födda på nytt blir vi andliga varlser i en kropp av kött.” Inom gnosticismen anser man att hela den skapade världen är ond, men att det finns en gudomlig gnista i vissa ‘andliga’ individer. Dessa är förutbestämda till frälsning.

Kenneth Copeland ger oss klarhet om sin syn när han säger: ”Du måste inse att du inte är andligt schizofren – hälften Gud och hälften satan – du är helt och hållet gud.” (75) Det är uppenbart vem det ytterst är som står bakom en sådan här lära, den håller helt och hållet fram satans lögn till Eva i Edens lustgård ”…ni ska bli som gud…(1 Mos. 3:5).

Vi har hittills inte analyserat den här läran i så stor utsträckning i det här kapitlet helt enkelt för att den avslöjar sig själv. Men vi ska i alla fall titta närmare på de mest populära bibelord som trosförkunnarna använder för att försöka rättfärdiga sin ”små-gudar”-teori. Joh.10:31-39. I v. 34 ser vi att Jesus talar till judarna och säger ”Det är ju så skrivet i eder lag: ‘Jag har sagt att I ären gudar.’” Här svarar Jesus sina motståndare med att ironiskt citera Ps. 82:6. Det är där Gud fördömer Israels orättfärdiga domare för deras självrättfärdiga och stolta attityd. Dessa domare tog parti för de onda istället för att understödja de svaga. Psalm 82:7 kommer du aldrig få höra citeras av en trosförkunnare.

Efter att ha kallat dessa domare för gudar så säger Gud i nästa vers, ”men I måsten dock dö, såsom människor dö.” Jesus påminner judarna om att Skriften kallade Israels domare för gudar, inte för att de på något sätt var gudomliga, utan föra att de såsom domare representerade gudomlig rättvisa. Moses och domarna i 2 Moseboken hänvisas också till som gudar, eftersom de liksom Gud, hade liv och död i sin hand (2 Mos.4:15, 16; 6:28-7:2; 21:6; 22:8, 9). Ordet gudar används symboliskt för att visa på att domarna representerade Gud. Gud sa till Mose i 2 Mos.4:16: ”…du skall vara för honom såsom en gud”.

Det är uppenbart att det menas att Mose ska vara liksom en gud här, och inte bokstavligt gudomlig. Walter Martin ger sin kommentar till Joh.10:34: ”Jesus gör narr av folket. Hans mening är ungefär så här ‘Ni tror alla att ni själva är gudar. Varför inte ännu en gud till ibland er?’ Ironi används för att provocera oss, inte för att informera oss. Den lägger ingen grund som man bygger en lära på.” (76)

De påfund som menar att vi eller någon annan skapad varelse kan bli som Gud, är inget annat än satans lögn. Det var just detta begär – att bli som Gud – som orsakade Lucifers fall (Jes. 14:14). Det finns bara en Gud och kommer alltid bara att finnas en Gud (5 Mos. 5:35, 39; 32:39; 2 Sam. 7:22; Jes. 43:10; 44:6; 45:5, 6; 21-22; 1 Kor. 8:8, 6; Gal. 4:8). Ingen kommer någonsin i närheten av att kunna jämföras med Gud.

Trosrörelsen lära som menar att när man föds på nytt så blir vi likadana som Kristus var, ett folk som är gudar- ett nytt människosläkte, har också funnits tidigare. Den Appolinariska villfarelsen fanns under 300-talet. Joh. 1:12, 13 är en text som används som bevis för att vi delar Guds gudomlighet. Den grundläggande skillnaden mellan Jesus som Guds Son och den kristne som Guds Son är, att Jesus Kristus är Guds enfödde Son och vi är adopterade söner. Copeland säger ”Jesus är inte längre den Enfödde Sonen”(77) medan Bibeln säger att Jesus är Guds Enfödde Son (Joh. 3:18; 1 Joh. 4:9). Jesus förblev den andra Personen i Treenigheten när Han blev Människoson. Vi är inte en inkarnation, vi är inte gudar i kötts gestalt. Det står ingenstans i Bibeln om oss, att vi är inkarnerade gudar. När det handlar om att människan vill bli gud så står det att det är hädelse och avgudadyrkan.

Copelands och andra trosförkunnares uttalanden hör mer samman med gurun Bhagwan Shree Rajneesh som bl a sagt ”När du åkallar Jesus så har du åkallat mig och när du åkallar mig så åkallar du Jesus”. (78) De passar också bra in hos TM´s Maharishi Mahesh Yogi, ”Var stilla och vet att du är Gud”. (79) Jim Jones är en annan av dess likar och han har sagt ”Det står skrivet att ni är gudar. Jag är en gud och du är en gud…fram till att jag ser att ni förstår vilka ni är så kommer jag i synnerhet att vara det jag är – Gud den Allsmäktige.” (80)

En del tycker nog att vi gått för långt när vi jämför lärorna ifrån Yogamästare och mördare med Trosrörelsens läror. Du ändrar nog uppfattning efter att ha läst följande hädiska uttalande ifrån Kenneth Hagin med studenter: ”Människan skapades jämställd med Gud och kunde stå inför Gud utan att känna sig underlägsen…Gud har gjort oss så lika Honom som det är möjligt….Han har gjort oss i klass med sig själv….De troende kallas för Kristus…Det är just det vi är: vi är Kristus!” (81)

Morris Cerullo har påstått sig blivit förflyttad till himlen för att möta Gud ansikte mot ansikte och han säger så här: ”när vi nu står här bröder så är det inte Morris Cerullo ni ser på, ni ser på Gud. Ni ser på Jesus. ”(82) till sist ska vi ta upp det kanske mest hädiska uttalandet av dem alla och det kommer ifrån Kenneth Copeland. Han sa så här till sina åhörare under ett korståg den 19 juli 1987: ”Jag säger detta och repeterar det för säkerhets skull… När jag läser Bibeln där det står att Han (Jesus) säger, ‘Jag Är’, då säger jag: ‘Ja, Jag Är också!”

”Små-gudar-teorin” som Trosrörelsen förespråkar är en typ av hednisk polyteism vilket innebär en läromässig villfarelse. Walter Martin är vis när han säger: ”Vår identitet är större än något mänskligt påfund om ‘gudomlighet’. Vi ärver hela evigheten, vi är mottagare av en ofattbar gåva. Låt oss inte förminska vår arvedel eller svärta ner den med en pervers teologi. Priset är alldeles för högt.” (83)

Noter

65. K. Copeland, ljudkassett §00-0303, op.cit.

66. B. Hinn, ”Our Position in Christ#2-The World Made Flesh”, orlando, FL; Orlando Christian Centre, 1991, ljudkassett #A031190-2, sid B.

67. B. Hinn, ”Praise-a-Thon”program på TBN, 6november, 1990.

68. K. Copeland, ”Following the Faith of Abraham 1″, sid A, Forth Worth, Texas, K. Copeland Ministries, 1989, ljudkassett #01-3001.

69. K. Hagin, ”The Incarnation”, The Word of Faith Magazine, 13, 12 (dec. 1980): 14.

70. H. Hanegraaff, op.cit. s. 176.

71. K. Copeland, ”The force of Love”, Forth Worth, Texas, K. Copeland Ministries, n. d. Ljudkassett BCC-56.

72. K. Copeland, ”The Force of Righteousness”, Forth Worth, Texas, K. Copeland Ministries, 1984, s. 12.

73. K. Hagin, Zoe: The God-Kind of Life, tulsa, OK. Faith Library, 1981, s. 40.

74. M. Moriarty, op.cit, s. 332.

75. K. Copeland, Believer’s Voice of Victory, mars 1982, s. 2.

76. W. Martin, ”Ye Shall Be As Gods” The Agony of Deceit, ed. M. A. Horton, Chicago: Moody, 1990, s.97.

77. K. Copeland, Now We Are in Christ Jesus, Forth Worth, Texas, K. Copeland Ministries, n. d. S. 97.

78. B. S. Rajneesh, citerad i Fear is the Master (Hemet, CA: Jeremiah Films, 1987).

79. M. M. Yogi, Meditations of M. M. Yogi, New York: Bantam, 1968. S. 178.

80. J. Jones citerad i J. Reston, Jr. Och N. Adams, ”Father Cares: The Last of Jonestown” programmet i National Public Radio, 23 april 1981.

81. K. Hagin, Zoe: The God-Kind of Life, s. 35-36, op.cit.

82. M. Curello, The End Time Manifestation of the Sons of God, ljudkassett 1.

83. W. Martin, op.cit. s. 105.

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som Trosrörelsen för fram.

Så här ser bilden ut som Trosrörelsen målat upp för oss så här långt: Det var när Jesus dog andligen på korset som han fick satans natur. Det var då han bokstavligen blev synd. När Jesus dog andligen blev han förvandlad från man till en dödlig och satanisk skapelse. Kenneth Copeland ger oss sitt ljus över detta, ”Du måste förstå att han (Jesus) dog, du måste inse att han gick ned i helvetets djup som en dödlig man gjord till synd. Men Gud vare tack, han stannade inte där. Han föddes pånytt i helvetets djup och uppstod.” (54)

Copeland berättar också för oss att medan Kristus var i helvetet såsom ”utmärglad, utspilld, liten maskäten ande” (55) och blev torterad av satan och alla helvetets demoner, så var han utan rättigheter. Att helvetet inte kunde hålla kvar Jesus berodde enligt Copeland på, att Jesus inte var någon syndare egentligen utan bara var gjord till synd p g a andras synder. Han menar att detta hade satan glömt. Copeland säger, ”Djävulen hade glömt att ta i beaktande att Jesus inte hade syndat själv utan hade blivit synd p g a andras synder.” (56) Jag har ingen aning om hur dum Copeland tror att satan är, men det är svårt att tro att den visaste av alla Guds skapelser kan glömma en sådan sanning. Var någonstans kan man finna stöd i Skriften till denna teori? Copeland och andra som kommer med nya sanningar hänvisar oftast till sina egna personliga samtal med Gud eller Hans Son.

Detta var uppenbarligen något Gud väntat på. Vi får höra att Gud talade ord av tro in i helvetet och Copeland säger ”…Ord från den levande Guden kom ned till helvetet och fyllde Jesu Ande med uppståndelsekraft! Omedelbart började hans förvridna, dödsmärkta Ande fyllas och komma tillbaka till livet. Han började se ut som något som djävulen aldrig sett förut. Han blev bokstavligt talat född på nytt inför djävulens ögon. Han började spänna sina andliga muskler…Jesus var född på nytt och den förste som fötts ifrån de döda.” (57)

Detta är inget annat än ren fantasi. Copeland förvränger betydelsen av förstfödd från de döda (1 Kol.1:18). Det betyder att Jesus har furstehöghet och inte att Han var född på nytt. Vilken nytta skulle Jesus, som var syndfri och den helige Gudens Son ha av att födas på nytt? Den här läran, mer än någon annan, tar bort sanningen om att Kristus är oföränderlig och att Han är gudomlig! (Hebr.13:8) Den här falska undervisningen avslöjar Copelands okunskap när det gäller biblisk terminologi, att han inte aktar vad bibliska lärare undervisar om, att han inte heller bryr sig om de främsta teologerna eller kyrkohistoria. Det kommer inte som en överraskning att höra Copeland och andra troslärare göra sig löjliga över sådana källor (Kyrkohistoria).

Den här fabeln är inte slut med detta. Charles Capps undervisar att resultatet av allt det här var kyrkans födelse. Han säger: ”Han startade församlingen av förstfödda i helvetet…Han gick nedför helvetets gångar och startade församlingen där. Församlingen startade när Jesus föddes på nytt i helvetet.” (58) Det var inte bara så att den allsmäktige Guden i kötts gestalt föddes på nytt i helvetet, även Kristi församling har sina rötter där! Den här läran är så befängd så jag ger bara ett kort gensvar som visar på sanningen. Församlingen föddes, som varje kristen vet, på pingstdagen, vilket står beskrivet i Apg. 2.

Den bästsäljande författaren Benny Hinn ger sina åhörare denna ”uppenbarelse kunskap”: ”Du skulle bara veta, woosh! Den helige Ande visar mig några grejor. Det svindlar för mina ögon! Jag säger som det är, det är tungt över mig just nu…Han (Jesus) är i underjorden nu. Gud är inte där, den helige Ande är inte där och Bibeln säger att Han blev född (begotten). Vet du vad detta ord (begotten) betyder. Det betyder född på nytt. Vill du ha en till chock. Har du blivit född på nytt? Han blev det. Låt ingen bedra dig. Jesus blev född på nytt. Du säger, ‘Vad pratar du om?’….Han blev född på nytt. Han var tvungen att födas på nytt…Om Han inte fötts på nytt skulle aldrig jag kunna födas på nytt. Hur skulle jag kunna vända mig till Jesus och säga att: Du har gått igenom allt jag går igenom förutom den nya födelsen?” (59)

Trots att Hinn menar sig ha fått uppenbarelsen från Gud så betyder inte ordet ‘begotten’ född på nytt. Den verkliga betydelsen av ordet ‘begotten’ är helt enkelt ‘född’ eller’att födas’. Det har ingenting med att pånyttfödas att göra. Det behövs bara en kort stund av grundläggande bibelstudier för att se att Jesus hänvisas till som ”…en enfödd Sons härlighet från sin Fader” (Joh.1:14, se också Joh.1:18; 3:16). Detta bibelställe framhåller Herrens unika natur. Ett ord som hänvisar till Kristi uppståndelse är Hebr. 1:5, ”Du är min Son, jag har idag fött dig.” Gud reste Kristus upp från de döda och gav liv till Hans kropp och, som Albert Barnes skriver,

”Genom sin egen makt uppreste Han Kristus och säger sedan bildligt att Han fött Honom från det döda.” (jämför Ps.2:7; Apg. 13:33). Uppståndelsen var en sorts födsel till liv ifrån det döda, eller dess början (Upp.1:5). (60)

Copeland utvecklar samma ämne genom att säga (lägg märke till hans diskreta förändring av ordet förstfödd till pånyttfödd), ”Det är viktigt för oss att förstå att det var en pånyttfödd människa som besegrade satan…Kol. 1:18 hänvisar till Jesus som den förstfödda ifrån det döda… Han var den förste som blev pånyttfödd under det nya förbundet.” (61)

Det grekiska originalordet för förstfödd (prototokos), talar inte om att födas på nytt utan om furstehöghet, överhet och eminence. Kol. 1:18 (jämför Rom. 8:29) betecknar helt enkelt Kristi upphöjdhet över hela skapelsen, vilket sammanhanget i Kol.1 visar (speciellt Kol. 1:15). I vers 18 står det ‘ifrån de döda’, och det hänvisar till Kristi kroppsliga uppståndelse, och inte till en mystisk andlig död ifrån vilken Han blev tvungen att födas på nytt. Michael Moriarty förklarar:

Termen ‘förstfödd’ i Skriften hänvisar helt klart till den fysiska födelsen av det första barnet i en familj, men också till en persons position, rank eller status. I Israel t. ex, hade den förstfödde en speciell förstfödslorätt och speciella privilegier. Han tog över ledarskapet i familjen efter fadern. Han fick också en större del av arvet. Detta var hans förstfödlorätt. Nationen Israel kallas också för Guds ‘förstfödda’ och har fått mottaga speciella välsignelser och förmåner om man jämför med hednanationerna (2 Mos. 4:22). På samma sätt kallas Jesus för den förstfödde (Rom. 8:29; Kol.1:15; Hebr.1:16).

Termen har absolut ingenting att göra med att Jesus skulle vara född på nytt. Det är en helt främmande förklaring till den bibliska texten och den står närmare Jehovas vittnens tolkning än den gör ortodox kristendom. Jesus Kristus är den upphöjde, den förste arvingen till hela skapelsen. Nya Testamentet kallar Jesus, den förstfödde och hänvisar med det till Hans upphöjda position och Hans förstfödslorätt när det gäller arvet. Han står främst i rang och har första platsen i allt. ‘Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.’ (Kol.1:18). (62)

Kenneth Hagin har vid ett tillfälle förnekat att han någonsin lärt ut sådana här saker. Men i det här uttalande gör han det klart och tydligt, ”Varför behövde Jesus födas? För att bli som vi är; separerad ifrån Gud. Han smakade den andliga döden för varje människa…Jesus var den första personen som någonsin fötts på nytt”. (63)

Gloria Copeland säger i sin bok ‘Gods Will’:”Efter att Jesus blev gjord till synd blev Han tvungen att födas på nytt..Alltså är Jesus en pånyttfödd man. Detta är de goda nyheterna som evangelium erbjuder varenda en som tar emot det.” Genom att undervisa om att Jesus behövde födas på nytt är detsamma som att undervisa om att Jesus före det hade en fallen, syndfull natur. Det är också precis vad dessa trosförkunnare vill få oss att tro. Det är detsamma som att förneka det faktum att Jesus är och alltid har varit den evige Guden. Enligt Hebr.13:8 så kan inte Jesus förändras till sitt väsen. Han är evig. Det finns ingen början, inget slut och inget avbrott i Hans gudomlighet! (jämför Mal.3:6; Joh.5:26; Fil.2:6).

När vi nu närmar oss nästa kapitel kanske någon undrar var all denna konstiga undervisning leder till? Följande citat ifrån Kenneth Copeland visar oss exakt vad den leder till. Den kommer att ta oss rakt ned i djupet och vidare med huvudet före in i den äldsta lögnen. Ormens lögn!! Copeland förklarar: ”Guds Ande talade till mig oss sa, ‘Min son, förstå detta. Följ mig i detta och låt inte traditioner hålla fast dig’. Han sa, ‘Tänk så här: en man som är född två gånger klådde satan inom hans eget område.’ Jag slog ihop min Bibel…så här. ‘Va, sa jag’ Han sa, ‘En pånyttfödd man besegrade satan, den förstfödde ibland många bröder och du är denne mans avbild, denne mans kopia’. Jag sa, ‘Min Gud!’ Och jag började förstå, jag sa, ‘Du kan väl inte mena att jag kunde ha gjort samma sak?’ Han sa, ‘Jovisst, om du haft samma kunskap i Guds Ord som han hade. Då hade du kunnat göra detsamma som han, om du är en pånyttfödd, liksom han.” (64)

Detta är en total villfarelse ifrån den mest grundläggande förståelse av vad Guds Ord lär. Kenneth Copeland inte bara menar sig ha kunnat försona mänskligheten med Gud genom att besegra satan i helvetet. Han vågar också påstå att han fått detta nonsens direkt ifrån den helige Ande !

Om Copeland hade kunnat frälsa oss, så hade vi kunnat göra samma sak. Vi hade kunnat vara våra egna frälsare, om vi inte saknat kunskap! Kristna måste vara på sin vakt emot falska läror, speciellt när de presenteras med ett leende och ett auktoritärt uppträdande. Oftast är dessa ‘nya uppenbarelser’ presenterade för den flitiga lyssnaren som om de vore Guds eget Ord.

Noter

54. K. Copeland, ljudkassett #00-0303, op.cit.

55. K. Copeland, ”Believer’s Voice of Victory”program, den 21 april 1991. Budskapet gavs första gången på Full Gospel motorcycle Rally Association 1990. Rallyt var vid Eagle Mountain Lake, Texas.

56. K. Copeland, ljudkassett #00-0303, op.cit. Sid B.

57. K. Copeland, ”The Price Of It All”, Believer’s Voice of Victory 19, 9 sept. 1991; 4-6.

58. C. Capps, Authority in Three Worlds, op.cit. s. 212-213.

59. B. Hinn, ”Our Position in Christ, del 1″, Orlando, FL; Orlando Christian Centre, 1991, vidéokassett# TV-254.

60. A. Barnes, op.cit. s. 461.

61. K. Copeland, ”Jesus our Lord of Glory”: 3 op.cit.

62. M. Moriarty, op.cit. s. 376.

63. K. Hagin, How Jesus Obtained His Name, Tulsa; Rhema, ljudkassett #44H01.

64. K. Copeland, Substitution and Identification, K. Copeland Ministries, 1989, ljudkassett #00-0202, sid. B

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som Trosrörelsen för fram.

Ledarna inom Trosrörelsen menar att frälsningen inte blev fullbordad på korset, utan i helvetet. Som vi tidigare skrivit så tror de på den gamla lösen-teorin tillsammans med egna tillagda idéer. De påstår att Jesus blev torterad i helvetet av djävulen och hans demoner och att detta var lösensumman som Gud betalade till Satan. Detta skulle göra det möjligt för Gud att återta sin plats i universum, den som Han tidigare blivit förvisad ifrån. Det var Kenneth Hagin som var först med att införa denna teori i Trosrörelsens läror, men han var inte dess upphovsman. E. W. Kenyon tog till sig denna teori efter att ha blivit påverkad av ett antal metafysiska kulter.

Kenneth Copeland började sin tjänst genom att memorisera Kenneth Hagins predikningar. Han ger sin version av vad som ‘verkligen hände’. ”När Jesus utropade ”Det är fullbordat” så talade Han inte om själva frälsningen. Det var fortfarande flera dagar och nätter kvar innan Han återvände till Tronen….Jesu död på korset var bara början av det fullbordade frälsningsverket.” (42)

Här konfronteras vi återigen med en direkt attack på verkningen av Kristi fysiska död på korset, ett ämne som Bibeln talar tydligt om. Hur många kristna är det som känner igen denna lära som en villolära och ett direkt angrepp emot församlingens centrala lära, när de hör den? När den predikas av människor som bekänner Jesus som Herre och som citerar Bibeln, då sitter de flesta tysta. Jag skulle påminna Copeland och hans gelikar att det är genom Kristi blod och Hans fysiska död som vi är frälsta (Kol. 1:14; Gal.3:13; Hebr. 9:12). Kristi fysiska död markerade slutet på Hans jordiska gärning.

Robert Tilton försäkrar oss om att frälsningen blev fullbordad i helvetet. Han säger ”I tre dagar och tre nätter var Jesus i helvetet. Han bröt ondskans makt för att vi skulle bli fria.” (43) Det farliga med denna typ av undervisning är att den för kristendomens fokus bort ifrån korset istället för emot det. Den antyder också att mörkrets makter inte blev besegrade på korset, vilket Bibeln klart säger (Hebr. 2:15). Följande uttalande är ett tydligt exempel på att den centrala punkten har flyttats från korset till helvetet. Frederick Price som har lagat sin egen blandning av Trosrorelse-teologi säger detta: ”Tror ni att straffet för vår synd var att dö på ett kors? Om det är så, skulle de bägge rövarna kunnat betala priset. Nej, straffet var att komma till helvetet och vara där skiljd ifrån Gud….Satan och alla demonerna trodde att de hade Honom fast. De la ett nät över Honom och drog Honom ända ned i helvetets djup för att ta vårat straff.” (44)

Genom att påstå att de två rövarna hade kunnat betala för vår frälsning så visar Price att han inte alls förstår omfattningen av vad som skedde på Golgata kulle. Denna Trosrörelse-lära visar utan tvekan att deras ledare predikar ett annat evangelium. Den framlidne Paul Billhemier var en annan tros-predikant som förespråkade denna lära. Han har en gång givit detta uttalande om vad som hände på korset, och senare i helvetet: ”Eftersom Jesus blev gjord till synd, blev helt igenom synd på korset, blev Han bortskjuten ifrån Guds ansikte som ett avskyvärt föremål. Han blev detsamma som synd…Det var inte nog för Jesus att offra sitt fysiska liv på korset, även Hans rent mänskliga själv blev tvungen att sjunka ned till helvetet…Inte bara till helvetet, utan ned i det allra djupaste av helvetet. Fadern utelämnade Honom, inte bara till dödens vånda på Golgata, utan även till satans tortyr av Hans rena mänskliga själ. Detta var en rättvis dom för mänsklighetens synd. Så länge som Kristus var synd så hade han nåd hos satan…men när Kristus identifierade synden så tog satan och helvetets horder makt över Honom som över alla förlorade syndare. Under den till synes ändlösa tiden i helvetets nedersta hålor så gjorde satan vad han ville och hela helvetet hade fest.” (45)

Om man ska kunna tro denna fabel så måste man ta bort stora stycken ur Bibeln, bl a den stora läran om Guds suveränitet och det faktum att Jesus är densamma igår, idag och för evigt (Hebr. 13:8). Billheimer presenterar oss för en allsmäktig satan med sitt helvete, där han mitt i all vånda kan tillsammans med sina demoner ha fest och fira! Han skriver också att korset inte var nog utan att det behövdes mer om mänskligheten skulle bli fullständigt förlåten. Om någon undervisar efter denna linje kan man vara helt säker på att han inte äger Jesu Kristi evangelium, hur starkt han än uttalar sin tro och hur ärlig han än må vara.

Charles Capps är en annan lärare inom Trosrörelsen som tror att det kan vara fest i helvetet. Han tror också att Jesus är resultatet av Guds positiva bekännelse. Så här uttrycker han det: ”På den plats där de ogudaktiga döda befinner sig, jublade satan och alla helvetets demoner över priset. Alla gångar i helvetet fylldes av glädje. Vi gjorde det ! Vi har besegrat Guds Son! Vi behöver inte längre vara på de fördömdas plats. Jorden och allt som finns på den, är vårt! Det är vårat för evigt! Glädjen i helvetet hade aldrig förut varit så stor. Men den blev kortvarig.” (46)

På Capps låter det som om det är glädje i helvetet varje dag. Min Bibel talar om det helvetet som en mörkrets och en fasans plats. Det är upp till var och en att gissa varifrån Capps fått denna kunskap. Det enda jag vet är att den inte kommer ifrån Bibeln. Jesus behövde inte gå ned till helvetet för att besegra djävulen, det hade Han redan gjort på korset (Kol. 2:15). Däremot Trosrörelsens jesus, han behövde gå till helvetet för att besegra satan. Den Sanne Jesus, Han som härskar över himmelens härskara (1 Petr. 3:22) Han besegrade fullständigt satan och hans demoner, på korset (Hebr. 2:14, 15). Jesus bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, inte ned i helvetet. Korset var inte bara det ställe där Jesus dog, det var även där som Han triumferade! Här kommer bara en del av de bibelställen som människor inom Trosrörelsen borde studera: Joh. 19:30, Kol. 2:13-15, Ef. 1:7, Kol.1:20-21, Matt. 26:28, Apg. 20:28, Rom. 3:25, 5:9, Ef. 2:13, Hebr. 9:22, 13:12, 1 Petr. 1:19, 1 Joh. 1:7, Upp. 1:5, 5:9.

Gick Jesus överhuvudtaget någon gång ned till helvetet? Nej, Han gick till Paradiset för att vara med Fadern (Luk. 23:46) och inte till helvetet med satan. Hades var en plats som var delad av ett brett dike. På ena sidan fanns de som plågades och på den andra sidan var de som vilade i Abrahams sköte (Luk. 16).

1 Petr.3:19 har ofta används som bevis för att Jesus verkligen gick ned till helvetet för att predika evangelium för de som var där. Vid en närmare titt ser man att det inte stämmer. Trots att det kan vara svårt att tyda vv. 18-20 så är en sak i alla fall klar – Jesus predikade inte evangelium för dessa fångar. Det grekiska ordet för predika i originaltextens v.19 är ‘ekeruxen’. Den korrekta översättningen är att Han proklamerade sin stora seger över djävulen, och att denna nyhet nådde ända ned till helvetets hålor. I

”Vines Expository Dictionary of Old & New Testament Words” står det att Han efter sin uppståndelse proklamerade sin seger för de fallna änglarna (se 2 Petr. 2:4; Judas 6).

”Sentida lärare undervisar att den uppståndne Kristus under sitt uppstigande proklamerar sin seger över döden för fångna andar. De menar att Han passerade genom de rymder där de otroende själarna är, eller där de fallna änglarna hålls i förvar. Där skulle Han ha proklamerat sin triumf över dem (se Ef. 6:12; Kol. 2:15).” (47) Det finns ingenting i detta skriftställe som beskriver dessa själar som mänskliga

Läran om att Jesus predikade evangelium för dem i helvetet kom så tidigt som på 100-talet genom Marcion och ”The Shepherd of Hermes”. Dessa förespråkade också lögnen om skärselden. Romersk katolska kyrkan predikar den falska läran om att Jesus gick till Skärselden, vilket är en tillfällig plats för straff, där Han befriade människors fängslade själar.

Både Copeland och Hagin vill få oss att tro att Kristus var en fånge i helvetet. Ändå talar 1 Petr. 3 enbart om att Jesus predikade för fångar, och inte att Han var en fånge själv. Detta stycke är svårt att tyda till viss del, men helt klart är att det inte finns något som antyder att Jesus led i helvetet eller att Han blev plågad av satan i mörkrets hålor.

Det finns en del forntida kristna påbud där det talas om att Kristus steg ned i helvetet. Dessa påbud är en av de källor som lärarna inom Trosrörelsen använder som stöd för sin teori om frälsning i helvetet. Att Jesus ‘nedsteg’ i helvetet står aldrig nämnt i apostlarnas eller Athanasians påbud förrän under 300-talet. De finns inte med i originalen. Man kan vara helt säker på att varken kyrkofäderna eller påbudens författare, inte för ett ögonblick trodde, att Jesus led i helvetet under satans makt.

En text som ofta används av Trosrörelsens lärare som bevis för att Jesus nedsteg i helvetet är Matt. 12:40. ”…så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.” Ordet ‘sköte’ användes av judarna för att ange insidan av något, eller att vara inuti det. I denna bibeltext hänvisar det till graven. Den här versen talar helt enkelt om Jesu kropp i graven. Den kan på intet sätt tolkas som ett bevis på att Jesus gick in i helvetet och led dess pina, inte om Bibeln tolkas på ett seriöst sätt.

Här en annan vers:Efes. 4:9″Men detta ord ‘han for upp’, vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?” Den här versen talar om Kristi himmelsfärd efter sin uppståndelse och 40 dagar på jorden tillsammans med att Han från början stigit ned på jorden ifrån himlen såsom inkarnerad Gud. En del ser detta som ett bevis för att Jesus ödmjukade sig intill döden (se Fil.2:6-8) En del menar att det hänvisar till hades (underjorden). Den mest troliga betydelsen är att Kristus kom ned till jorden såsom kött. Nyckeln till att förstå den här versen är att Hans nedstigande till jordens lägre rymder står i kontrast till Hans uppstigande över alla himlar (Ef.4:10, se också Jes.44:23). Det viktiga är att se att kontrasten är mellan himlen och jorden, inte mellan himmel och helvete (jämför Joh.3:13, 31; 8:23). Trosrörelsen tolkar jordens ‘lägre rymder’ som att det hänvisar till helvetet, och sedan lägger de in sin idé om att Kristus har blivit torterad av demoner.

David använder samma uttryck, ‘jordens lägre rymder’, i Psalm 139:15ff (1917 års översättning – ‘jordens djup’). Om Trosrörelsen har rätt i att denna fras hänvisar till helvetet så måste vi dra slutsatsen att David skapades i helvetet! Ingenting kan förstås vara längre bort ifrån sanningen. Stycket i Ps.139:15ff är helt enkelt en metafor för det allra innersta gömslet – moderlivet (se Pred.11:5).

En annan vers som används för att bevisa att Jesus gick in genom helvetets portar är Apg.2:31, ”…att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket och att hans kropp icke skulle se förgängelse.” (se även Apg.2:27). Denna vers är hämtad ifrån Ps.16:10. I King James version står det helvetet, men en mer riktig översättning skulle vara sheol på hebreiska och hades på grekiska. Sheol används 65 gånger i G. T, men då sällan för att benämna en plats av pina. Den vanliga betydelsen är ‘platsen för de döda’, vilket betyder dödens område eller graven (jämför 1 Mos. 37:35; 42:38; 1 Sam. 2:6; Ps. 141:7). Liksom i gammaltestamentlig hebreiska så är det nytestamentliga grekiska uttrycket för hades – dödens område. Enligt Luk. 16:23, 25 så kan hades vara en plats för pina, men det kan också vara en plats för vila i Abrahams sköte.

Apg. 2:27: ”… och icke låta din Helige se förgängelse.” Den här versen hänvisar klart till att gud inte utelämnade Jesu kropp till en normal förruttnelseprocess. Jesu kropp skulle inte återgå till att bli jord, utan skulle upprättas till liv. Första delen på denna vers säger oss: ”den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket..” Ordet själ här betyder inget annat än Jag eller Min. Med andra ord: Du skall inte lämna mig i graven. Ett bättre ord vore, andan, liv, en levande varelse. Det finns ingenstans i Bibeln där ordet själ betyder ‘ett avskiljt tillstånd eller att den skulle vara skiljd ifrån kroppen.

Apg. 2:24 är en annan vers som Trosrörelsen använder som bevis för att Jesus led kval i helvetet. Där står det: ”Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt, att han skulle kunna behållas av döden.” Betydelsen av dödens vånda på detta ställe, betyder i hebreiskan, dödens snaror (se Ps.18:5, 6; 116:3; 2 Sam. 22:6). Albert Barnes skriver:

”Ordet som är översatt med vånda betyder ordagrant, ‘ett extremt lidande under arbete och någon form av svåra plågor.’ Ett ofta använt ord för detta är band eller snara. Från början kanske det var just det man ville få fram med dessa ord. I hebreiskan uttrycker man någon form av svåra plågor med bilden av band eller snaror som dras åt, binder och håller fast lemmarna och ger hemska smärtor. Döden presenterades också som ett band eller en snara som snärjer människor och förhindrar all flykt och som ger hemska lidanden (se Ps. 119:61; Jes. 66:7; Jer. 22:23; Hos.13:13)… Vi får inte lägg in något i detta som tyder på att Herren led efter döden. Det som menas är att Han inte kunde behållas av graven, utan att Gud löste Honom från de snaror som höll Honom där. Gud har satt Honom fri, Han som varit innesluten av dessa smärtor och band ända in i graven.” (48)

Trots att många bekymrade kristna försökt samtala med Kenneth Copeland så står han fast vid sin tro på detta. Bibeln talar om att Jesus var lydig ända in i döden (Fil. 2:8). Copeland gör tillägg till denna sanning genom att undervisa att Jesus också var lydig satan, ”Han tillät djävulen att föra Honom ned till helvetets djup som om Han var den största syndare som någonsin levat. Han underkastade sig ända in i döden. Han lät sig själv komma in under satans kontroll…Han tillbringade tre dagar i jordens innandöme och led som om Han syndat varenda synd som någonsin existerat.” (49) Här ser vi återigen hur man blandar sanning med lögn på ett raffinerat sätt, och ”lite surdeg syrar hela degen.” Det bästa sätt för mig att svara på dessa absurda påstående är att låta Jesu egna ord få tala som försvar för sanningen, ”…ty denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till.” (Joh.14:30). Den här versen talar om Kristi renhet. Satan hade ingen möjlighet att komma åt Honom. Jesus upplevde en fysisk död på korset p g a att Han var villig att dö, inte p g a att satan hade några rättigheter. Enligt vad som står i Luk.22:53 hade satan tillåtelse att göra sitt allra värsta. Han hade tillstånd att utöva sin auktoritet för en tid. Men för den skull var inte Jesus neddragen i helvetet av satan, det finns det inget stöd för i Bibeln. Jesus blev lydig intill döden på korset, det var enligt Guds eviga plan och det var för att Guds ord skulle uppfyllas (jämför Jes. 63:16; Ef.1:3; 2 Tim.1:9, 10; 1 Per. 1:18-20; Upp.13:8).

Vems herravälde är det som framhävs på korset?
”Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv – för att sedan taga igen det. Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.” (Joh.10:17, 18 se också Joh.2:19)

Det var varken man eller djävul som tog Jesu liv – Han gav det frivilligt. Jesus sade att Han hade makt att lägga ned sitt liv, och makt att resa sig igen. Dessa ord visar oss klart att Jesus var Herre över sin egen död och att Han hade fullständig kontroll. Allting som satan gjorde på Golgata kulle hade han fått tillstånd att göra. Jesus var gudomlig och fortsatte att vara gudomlig även efter sin död på korset. Ingen människa har makten att uppväcka sig själv ifrån döden, endast Gud kan upprätta liv och resa upp de döda. Jesus visar oss här att Han har makt att ge liv till sin kropp och Han visade därmed att Hans evigt gudomliga natur var oförändrad.

Vi ska nu gå tillbaka och titta på det uttalande som Kenneth Copeland tidigare gjorde angående Jesu sista ord på korset – ”Det är fullbordat”. Copeland sade att när Jesus utropade att det är fullbordat på korset så var det inte frälsningsplanen som var fullbordad. Det var bara början på frälsningsplanens fullbordande menade Copeland. Är du uppmärksam så har du lagt märke till att Jesus utropade ”Det är fullbordat!” och inte ”Det har just börjat!”. Det grekiska ordet för detta ‘tetelestai’ betyder, ‘det är betalt, skulden är till fullo betald’. ”Att Jesus fullbordade frälsningsverket på korset är kristallklart genom att förhänget i templet brast. Förhänget skylde Guds jordiska helgedom, det allra heligaste, för människan, och att det brast var en bild för att människan just i den stunden fick fritt tillträde till Gud.” (50) (Mark. 15:38; jämför Heb. 9:1-14; 10:19-22). På samma sätt säger den uppmärksammade bibelläraren Merryl C. Tenney :”Att verbet står i perfekt form (något som är fullbordat) visar på att Jesu verk är fullbordat och färdigt och att grunden för tron har upprättats.” (51)

Copeland och en del andra karismatiker förnekar detta och tror att Jesu sista ord betydde att förbundet med Abraham nu var slut. Skriften å andra sidan talar inte om förbundet med Abraham, utan den talar om det mosaiska förbundet som innehöll lagen, och att det skulle fullbordas eller föras till ett slut genom Kristi offerdöd på korset. ”Lagen om offer, vilket krävde försoning för synden, hade blivit given till Mose på sinai och inte till Abraham. Det var det mosaiska förbundet med lagen och offren som blev fullbordat och borttaget på korset, genom Kristi försoningsoffer. Det är detta som Nya Testamentet klart talar om” (52) (Matt. 5:17-19; Kol.2:13, 14; Hebr.8-10).

Trosrörelsen lär helt klart ut ett annat evangelium. De lär om en frälsning som inte blev fullbordad på Kristi kors, utan i helvetets djup. Hank Hanegraaff skriver:

”Faktum är, att alla sekter på ett eller annat sätt förnekar läran om frälsning genom Guds nåd allena p g a Kristi syndfria offer på korset. Bibeln lär oss klart och tydligt att din eviga frälsning vilar på vad du personligen tror om Jesu Kristi blodsoffer. Det är på korset och inte i helvetet där din frälsning antingen är vunnen, eller förlorad. Det är just detta som är problemet med Trosrörelsens läror. Dessa läror har förflyttat Kristi frälsande verk ifrån korset ned i det djupaste av helvetet.” (53)

Noter

42. K. Copeland, ”Jesus Our Lord of Glory”, Believer’s Voice of Victory, April 1982, s. 10.

43. R. Tilton, ”Success-N-Life”program, 18 juli, 1991.

44. F. K. C. Price, Ever Increasing Faith Messenger, Nyhetsbrev Crenshaw Christian Centre, Inglewood, CA. juni 1980, s. 7.

45. P. Billheimer, Destined for the Throne, specialutgåva för TBN, Forth Washington, PA. Christian Literature Crusade, 1988 s. 83-84 (org. 1975) citerad av J. Crouch under ”Praise the Lord”program på TBV, 20 augusti, 1987.

46. C. Capps, Authority in Three Worlds, Tulsa, OK. Harrison House, 1982, s. 143.

47. S. J. Kistemaker, New Testament Commentary: Peter and Jude, Baker 1987, s. 145.

48. A. Barnes, op.cit. s. 162.

49. K. Copeland, Believer’s Voice of Victory, september, 1991, s. 3.

50. H. Hanegraaff, op.cit. s. 162.

51. M. C. Tenney, ”The Gospel of John”, ifrån ”the Expositors Bible Commentary serie”, gen. Ed. F. E. Gaebelein, Regency/Zondervan, 1981, 9:184.

52. M. Moriarty, op.cit. s. 373.

53. H. Hangegraaf, op.cit. s. 152.

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som trosrörelsen för fram.

Trosrörelsen påstår att Adam och Eva förlorade sin gudomliga natur vid syndafallet och istället blev uppfyllda av satans natur. I detta kapitel ska vi titta närmare på detta. Vi ska också titta närmare på påståendet om att Jesus iklädde sig satans natur när Han dog andligen.

I motsats till vad Trosrörelsen påstår, var Adam och Eva enbart människor på samma sätt som vi är. Deras natur blev inte utbytt mot satans vid syndafallet. Däremot blev deras natur förvrängd, men fortfarande säger Bibeln om människan att hon skapades till Guds avbild (1 Mos. 9:16; 1 Kor. 1:7; Jak. 3:9). Kalvin beskriver Guds avbild i människan som splittrad efter fallet. Den är som när man speglar sitt ansikte i en krossad spegel. Man kan fortfarande se en förvrängd bild av Guds härlighet i människan idag.

Kenneth. E. Hagin tror att ”andlig död betyder mer än att vara skild ifrån Gud. Det innebär också att ha satans natur….Jesus smakade döden, den andliga döden – för varenda människa.” (30) Hagin skriver också ”…när vi mottager det eviga livet innebär det att vi får Guds natur i oss, den andliga döden innebär att vi har satans natur.” (31) Betyder evigt liv att vi har Guds natur i oss? Betyder andlig död att vi har satans natur? Och var placerar vi den mänskliga naturen i allt detta? Vi vänder oss till Skriften för att få några ord vi kan lita på. Detta sade Paulus till dem som ansåg att han och Barnabas var gudar: ”I män, vad är det I gören? Också vi äro människor, av samma natur som I…” (Apg. 14:15). Här säger Paulus, en pånyttfödd man, att han var av samma natur (hade samma känslor och frestelser) som dessa opånyttfödda hedningar. Ingen satanisk eller gudomlig natur talas det om här. Enligt Paulus var de alla av samma natur – den mänskliga. Paulus sade att de inte skulle anse honom och Barnabas för gudar, de var ju alla av samma mänskliga natur. Det står också klart i Skriften att man avkläder sig den gamla människan när man blir född på nytt. Det står inte att man avkläder sig den sataniska naturen. Man ikläder sig inte heller gudomlig natur, utan man ikläder sig den nya människan. (Ef. 4:24; 2:10; 4:22). Lägg märke till att bägge dessa naturer är mänskliga naturer, den första är fallen, den senare är befriad.

Michael Moriarty, författare till boken ”The New Charismatics skriver:
”Även om människan är född i synd, eller född med en syndfull natur så finns det inga belägg för att hon är född med en satanisk natur. Inte heller är satans natur detsamma som den syndfulla naturen. Genom att säga att människor har satans natur, gör man dem till demoner som är fångade i mänskliga kroppar. Detta låter mer som scientologi än som kristendom. Människan föds med en syndfull korrupt natur, men trots det är hon ändå skapad till Guds avbild (1 Mos. 9:6; Jak. 3:9) och inte med satans natur…När Jesus sade till fariseerna i Joh. 8:44 att de hade djävulen till sin fader, så syftade Han på deras korrupta andlighet och etik och inte på något annat. Människan är född i synd, men är skapad till Guds avbild. Människan är inte en demonisk varelse som är iklädd mänsklig kropp. Läran om att människan har satans natur är totalt obiblisk och ett fantasifoster ifrån A. W. Kenyon. Den finns inte i Skriften.” (32)

Trosrörelsen använder 2 Kor. 5:21 för att bevisa att Jesus verkligen blev till synd på korset och genom detta iklädde Han sig satans natur. ”Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.” Det Hagin inte verkar inse är, att om Jesus hade iklätt sig satans natur hade Han också behövt en Frälsare. Hebreerbrevet 1:3 säger bl a detta: ”…sedan HAN hade utfört en rening från synderna…”. Hur skulle Han ha kunnat detta ifall Han själv bokstavligen blivit till synd? (se Hebr. 9:14).

Enligt Rom. 8:3 sände Fadern Jesus i syndig kötts gestalt, såsom en människa men utan synd. Han hade den mänskliga naturen förutan all dess syndfullhet. Albert Barnes kommenterar detta: ”Försoningsoffret kom liksom i syndig kötts gestalt, så att Han kunde bemöta synden på dess område för att förgöra det.” (33)

För att på rätt sätt förstå innebörden av 2 Kor. 5:21 behöver vi ta en titt på vad ordet synd betyder i detta sammanhang. Denna vers är ju central i Trosrörelsens lära om att Kristus tog på sig satans natur. Hank Hanegraaff hjälper oss med detta:

”…lärda män är eniga om att ordet synd i denna vers har en abstrakt betydelse. De är så gott som helt enade om att frasen ‘gjort till synd’ är en metonym (ett ord eller en fras som står istället för ett annat ord eller fras som hör ihop med ämnet) för ‘Kristus tog straffet på sig för vår synd’. Utredare T. J. Crawford hävdar att det inte finns några tvivel om att uttrycket är metonymt, eftersom det är en omöjlighet att Kristus eller någon annan person bokstavligen kan bli till synd.” (34)

Versen lär oss att Kristus blev bemött som om Han var en syndare. Precis som med lammet under det Gamla Förbundet så var synden tillräknad Kristus. Enligt Jes. 53: 4, 5 blev människans syndaskuld lagd på Kristus. Vår synd blev tillräknad Kristus och Hans rättfärdighet fick vi räkna oss tillgodo. Det levitiska begreppet om både ställföreträdandet och tillräknandet hjälper oss att bättre förstå den verkliga betydelsen av 2 Kor. 5:21. Anledningen till att Gud hade behag till Kristi offer var för att det var utan fläck, d v s utan synd. Den framstående kommentatorn Phillip E. Hughes skriver: ”Men Gud gjorde Honom till synd. Med det menas att Gud Fader gjorde sin oskyldige Son till föremål för sin vrede och dom, istället för oss . Resultatet av detta är att i Kristus på korset är världens synd dömd och borttagen. I denna sanning vilar hela rättfärdiggörelsens logik…Han slutar inte att vara rättfärdig för en enda minut, gjorde Han det så vore hela det radikala utbytandet – den rättfärdige för de orättfärdiga, 1 Petr. 3:18 – där vår synd är överförd på Honom och Hans rättfärdighet är överförd till oss, inte mer än en hallucination eller fantasi.” (35)

Gud bemötte Kristus som om Han var en syndare. På samma sätt bemöter Gud alla kristna, som om de aldrig har syndat. Om nu Kristus bokstavligen blivit synd, så hade Hans offer varit oacceptabelt inför Gud. Den engelska bibelöversättningen New International Version har en fotnot till 2 Kor. 5:21 där det står ‘eller blev ett syndoffer’. Michael Moriarty ger oss en ännu djupare insikt i ordet synd här:

”Den hebreiska termen för ‘synd’ och ‘syndoffer’ är en och densamma. Den hebreiska termen ‘hatt’t kan översättas med antingen ‘synd’ eller ‘syndoffer’ beroende på vilket sammanhang det står i. När hatt’t användes med syfte på det gammaltestamentliga djursubstituten (vilka fortsatte att vara heliga efter sin död) tolkade det judiska folket ordets betydelse som ‘syndoffer’. Detta gäller även den grekiska termen för synd – harmartia – i 2 Kor. 5:21. Aposteln Paulus, som var hebré ut i fingertopparna, hade helt klart syndoffer i tanken och inte bokstavlig synd, när han skrev detta….Syndoffret i det Gamla Testamentet förebildade inte något som blev till synd vid sin död som Hagin och andra karismatiker påstår att Kristus blev. Det var en förebild för judarna om ett felfritt offer för synden. Jesus blev inte ohelgad på korset. Han var ett heligt syndoffer som ”utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, Gud till en välbehaglig lukt.” ( Ef. 5:2). (36)

Trosrörelsens påståenden om Kristi syndfulla natur på korset är ett bevis för deras okunskap om att det levitiska ställföreträdande offret var en förebild av Kristi offer. Enligt det Gamla Testamentet var det ställföreträdande syndoffret tvunget att vara perfekt och utan fläck (3 Mos. 4:3, 28; 9:3; se också 5 Mos. 15:21). Enligt 3 Mos. 4:32 var det djur som blev utvalt till offer, ett felfritt lamm och i 4: 23 var det en felfri bock. Jämför det felfria lammet med Jesus som påskalammet i 1 Kor. 5:7. Den som förrättade offrandet skulle placera sin hand på djuret vilket symboliserade en överföring av synden till offerdjuret (3 Mos. 4:4, 24, 33, se också Jes.53:6 ”men Herren lät allas vår missgärning drabba honom” jämför Joh. 1:29). Sedan fick offerdjuret dö som en ställföreträdare (3 Mos. 17:11). Försoningen eller övertäckandet av synden var det som Gud såg istället för att se synden. Genom försoningen eller övertäckandet av synden, blev syndaren befriad ifrån sin synd. Om överförandet av synden till offerdjuret skulle ha gjort offret oheligt, så att det bokstavligen blev till synd, så skulle en helig Gud aldrig ha accepterat det. Syndoffret som skulle dödas kallades heligt, och var och en som kom vid det blev också helig (3 Mos. 6:25-27, 29). ”Offerdjuret blev inte till synd; synden var bara symboliskt lagt på det. Det var en ersättning för synden; ett heligt offrande som försonade för synden p g a sin felfrihet och att det var avskiljt åt Herren.”

Det fick inte finnas några fel på syndoffret!! Det var just för att Jesus var syndfri och helig som Gud accepterade Honom som offer. Det är omöjligt att Jesus skulle ha blivit till bokstavlig synd efterson Hebr. 9:14 säger oss att Jesus frambar sig själv som ”ett felfritt offer åt Gud”. 3 Mos. 6:25-29 visar oss klart att syndoffret var ”högheligt” inför Gud både för och efter sin död! 1 Petr. 1:19 beskriver Kristus som…ett felfritt lamm utan fläck. J. N. D. Kelly säger att ”felfritt (anomos) gör oss påminda om judarnas krav på att offret måste vara felfritt” och ‘utan fläck’ (aspilos) framhåller att i Kristi fall innebär felfriheten att Han var syndfri och heligt avskiljd.” (37)

Trosrörelsens jesus blev bokstavligen gjord till synd och iklädde sig bokstavligen satans natur. Hur kunde detta vara ett heligt offer till Gud (Ef. 5:2)? Kenneth Copeland har gjort detta korrekta påstående i en predikan: ”Guds Son gick till korset helt syndfri (38) Trots att Copeland gör detta fullkomligt sanna uttalande ger han sedan detta motsägande budskap på samma kassett ”Han accepterade satans natur i sin egen ande…” Det är uppenbart att Copeland tror att Jesus gick till korset syndfri, men att Han inte förblev så. Vad vi har här är en fullständigt horribel bild. En blandning av både satanisk och himmelsk natur i den evige Gudens Son. Detta är evangelium enligt Kenneth Copeland. Precis som med de gammaltestamentliga offren så var Jesus helig inför Gud både före och efter sin död. Det finns ingen tillstymmelse av något i Skriften som tyder på att det skulle vara tvärt om.

Om det fortfarande finns någon som tvivlar på att Jesus inte blev synd i bokstavlig mening, så kanske Jesaja 53:12 kan övertyga dig. Här säger Gud att Han ”… blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna.” I Jes. 53:11 säger Gud om sin Son att ”han bär deras missgärningar” (se 1 Petr. 2:24). Jesus bar våra synder, Han blev inte våra synder. I vers 11 hänvisas också till Jesus som Guds rättfärdige tjänare.

Kenneth Copeland lägger till ännu en dimension till sin perversa teologi genom att hävda att Jesus blev en symbol för satan på korset! Copeland förklarar: ”Guds rättfärdige var tvungen att bli synd. Han accepterade satans natur i sin egen Ande. I det ögonblick som han gjorde det så utbrast han . Min Gud, Min Gud, varför har du övergivit Mig? Du vet inte vad som hände där på korset. Varför tror du att Mose på Guds direktiv upphöjde en orm istället för ett lamm på pålen? Det hade jag svårt att förstå. Jag sade, varför i hela världen ville du upphöja en orm där – symbolen för satan? Varför satte du inte ett lamm på pålen? Herren svarade: ”för att det var symbolen för satan som hängde på korset.” Han sade: ”I min egen ande accepterade jag den andliga döden och då släcktes ljuset.” (39)

Det enda ljus som förmodligen släckts måste ha varit det inom Copeland. Inte nog med att han undervisar denna hädiska lära, han säger även att det är Gud själv som har sagt detta! Man använder 2 Mos. 21:8, 9 som stöd för denna oheliga lära. Copeland jämför Jesu upphöjande på korset med Mose upphöjande av ormen på pålen i öknen, och gör det till ett bevis för att Jesus iklädde sig satans natur, eftersom ormen är en symbol för satan. Detta är ju en helt felaktig jämförelse. Det enda man kan se i denna bild av ormen i öknen, är på vilket sätt Jesus skulle dö, att Han skulle upphöjas på ett kors. Jesus sade att Han skulle upphöjas ifrån jorden och Skriften säger: ”med dessa ord gav Han till känna, på vad sätt Han skulle dö.” (Joh. 12:32, 33). I Joh. 3:14 talar Jesus med Nikodemus och gör en jämförelse mellan upplyftandet av ormen, vilken Nikodemus som judisk lärare var bekant med, och sin egen död. Moriarty förklarar:

”I fjärde Mosebok 21 kan vi läsa om de upproriska israeliterna som blev stungna till döds av ormarna. Mose bad till Gud för alla dem som vände om ifrån sin synd och Gud sade åt honom att göra en kopparorm och sätta den på en påle. Alla de som blivit bitna av en giftorm kunde titta upp på kopparormen och leva (4 Mos.21:5-9). Kopparormen hade ingen makt att hela utan var bara en påminnelse för dem om deras synd, och domen Gud sänt för att straffa den. Det var Guds frälsande nåd som gav befrielsen. Den var ett gensvar på de omvända israeliternas genuina tro. De trodde Guds Ord och Hans befallning, och dom blev helade. Genom att omvända sig ifrån sin synd och sätta tro till Guds specifika erbjudande om befrielse så upplevde israeliterna som om de föddes på nytt. Jesus använder detta exempel på befrielse för att åskådliggöra på vilket sätt människan får del av Guds erbjudande om andligt liv. Ormens upphöjande på en påle mitt i israeliternas läger, är en bild av hur Jesus skulle komma bli upphöjd på ett kors (Joh. 3:14, 15)….Nikodemus skulle ha blivit mycket förvirrad om han trott att Jesus talade om att Han snart skulle bli förenad med djävulen på korset. Rent analogt, om Jesus hade blivit en orm till sin natur såsom Copeland och hans följeslagare påstår, skulle det vara satan som kom med helande, ormen i 4 Mos. 21, och inte Gud. Helandet kom ju under det att människorna tittade på den upphöjda ormen.” (40)

Vi sak nu ta en titt på 1 Tim. 3:16. Det blir det sista bibelord vi tar upp av dem som lärarna inom Trosrörelsen använder som stöd för att Jesus tog på sig Satans natur. ”…Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden…” Kenneth Copeland tror att dessa verser undervisar oss om följande ”I 1 Tim. 3:16 kan vi läsa att Gud var uppenbarad i köttet och rättfärdigad i anden. Nu är det ju så att man inte kan rättfärdiga någon i anden om han inte först varit orättfärdig. Guds rättfärdighet var tvunget att bli till synd.” (41)

Att Jesus blev rättfärdigad i anden betyder ingenting åt det håll som Copeland skriver. Det här skriftstället säger oss helt enkelt att Jesu påstående om att vara Guds Son blev rättfärdigat och bevisat av den helige Ande . En uppmärksammad auktoritet när det gäller det grekiska Nya Testamentet är Dr. Spiros Zodhiates. Han gör följande iakttagelser:

”Man måste se de två olika fraserna i 1 Tim. 3:16 tillsammans. Gud uppenbarades i köttet, det var Hans inkarnation. Efter det läser vi, rättfärdigad i Anden, vilket betyder att den helige Ande som kom över Honom, manifesterade att Jesus var den Han sade sig vara, nämligen Guds Son (Matt. 3:16, Rom. 1:4).”

Han visade också vem Han var genom sitt heliga liv och genom sin uppståndelse. The American Standard Bible säger att Han blev ”försvarad av Anden”. Teologen William Hendrickson, sammanfattar detta på ett utomordentligt sätt när han skriver:

”Alla såg inte Hans härlighet. Han var föraktad och förskjuten av människor” (Jes. 53:3). Hans fiender förnekade det Han påstod och de kastade ut Honom (Hebr. 13:12). Men Anden var Hans försvarare och Hans rättfärdighet, och sanningen i Hans påståenden blev stadfästa fullt ut.”

Alla läror som på något sätt rövar ifrån Kristi eviga rättfärdighet är anti-kristlig. Varje sann troende måste fly alla sådana läror.

Noter

30. K. Hagin, The Name of Jesus, Tulsa, OK: K. Hagin Ministries, 1981. S. 31.

31. 31. K. Hagin, Redeemed, Tulsa, OK, Faith Library, 1966, s. 29.

32. M. Moriarty. Op.cit. s. 361.

33. A. Barnes, Notes on the New Testament, Kregel, 1962, s. 603.

34. H. Hanegraaff, op.cit. s. 159.

35. P. E. Hughes, Paul’s Second Epistle to the Corinthians, från ”the New International Commentary on the New Testament series, ed. N. B. Stonehouse, Eerdmans, 1962, s. 213-14.

36. M. Moriarty, op, cit. S. 362.

37. J. N. D. Kelly, A Commentary on the Epistle of Peter and Jude, Baker, 1981, s. 74-75.

38. K. Copeland, ljudkassett #00-0303, op.cit.

39. K. Copeland, ljudkassett, ibid, 1990, s. B.

40. M. Moriarty, op,cit. S. 364.

41. K. Copeland, ljudkassett #00-0303, op.cit, sid. B.

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som trosrörelsen för fram.

Kristi kors är den mest centrala läran i den kristna tron. Det var där Jesu försoning för människan fullbordades, vilket Jesus bevisar med egna ord i Joh. 19:30, ”det är fullbordat”. Paulus skriver i Kol. 1:20: ”…sedan Han genom blodet på Hans kors hade berett frid.” ”Det är främst denna lära som regelbundet blir attackerad av icke-kristna sekter och falska religioner. Men idag kommer inte dessa massiva attacker enbart ifrån fienden utanför kyrkan, utan har även börjat komma inifrån det som kallas kristendom.” (10)

Trosrörelsen är en av dessa fiender som kommit fram och som presenterar en annan syn på vad som hände på korset. Kenneth Copeland fastslår eftertryckligt i en inspelad predikan som heter, ”Vad hände mellan korset och tronen?”:” …om det enbart hade varit en kroppslig död så hade det inte fungerat.” Konsekvensen av detta är att Copeland undervisar om att frälsningen inte fullbordades på korset utan i helvetet! (Mer om detta senare).

Trosrörelsen har en metafysisk syn på frälsningen. Den förandligar försoningen och gör människan gudomlig. Frälsningens fullbordan lokaliseras till helvetet istället för till korset. På så sätt tar de bort kraften att försona synd ifrån Jesu fysiska död, fast Bibeln säger att enbart Kristi blod kan försona synd (3 Mos 17:11; Hebr 10:10). Den kristna trons mest centrala lära har tagits bort.

Det finns många teorier om hur försoningen utfördes, men här är vi bara intresserade av Trosrörelsens syn och varför den är en falsk lära. De flesta kristna skulle hålla med om att våra synder blev fullständigt försonade genom Jesu fysiska död på korset. Trosrörelsen har andra idéer. I detta kapitel skall vi hålla oss till deras tro efter Kenneth Copelands påstående ”Eftersom Han (Jesus) blev gjord till synd, blev Han tvungen att ta syndens straff. Han blev tvungen att dö andligen, vilket förde Honom till de fördömdas plats innan Han kunde förlossa oss.” (11) Han säger också, ”..När Hans blod blev utgjutet så försonade det inte. Det tog bort den handskrift med förordningar som stod emot oss.” (12)

Den teologi som Trosrörelsen håller sig till var känd för den tidiga kyrkan såsom ”Djävulens lösen-teorin”, De tidiga kyrkofäderna som höll sig till denna teori trodde att människan p g a synd tillhörde satan. För att kunna rädda människan så offrade Gud sin Son Jesus som en lösensumma till djävulen. Detta står i skarp kontrast till Bibelns undervisning om att Kristus offrade sig själv för oss, som ett offer till Gud och inte till satan (Ef 5:2; 1 Kor 5:7; Hebr 10:12). Teorin om att Kristus är en lösensumma som betalats till djävulen, har inte sitt ursprung i Trosrörelsen. Den teorin talade Origen om redan år 230 e. Kr. Gregory av Nyssa betonade denna teori ännu mer. Det var år 370 e. Kr. Men teorin om en lösen till djävulen mötte alltid starkt motstånd och förnekades bl. a av Athanasius 370 e. Kr och Gregory av Nazianzum år 390 e. Kr. Den blev aldrig accepterad av kyrkan som helhet.

”Djävulens lösen-teori” försvann så småningom p g a brist på intelligent support. Anselm (1033-1109) var en teolog på 1000-talet och han utsatte läran för kritik i sin bok ”Cur deus Homo? (Varför blev Gud människa?).

En annan historisk teori om försoningen är ”Exempel-teorin”. Man kan dra paralleller mellan den och Trosrörelsen, i alla fall bitvis. Socinianerna var de som förde fram den teorin. Socinianismen var en rörelse som fanns under 1500-talet. Dess grundare var Faustus Socinus. Han blev senare Unitarianismens ledare. Socinianerna förnekade Treenigheten, Kristi Gudom, och att människan är fallen och de menade även att Kristi död på korset inte försonade människans synd.

Tvåhundra år senare kom en annan grupp fram som förnekade Kristi blods kraft i försoningen. Detta var Swedenborgianismen som grundats av Emanuel Swedenborg (1688-1772). De förkastade också läran om Treenigheten. Att Kristus dog som vår ställföreträdare på korset ses som en ”styggelse” och ett ”mänskligt påfund”. Man menar istället att Kristi död var ett ”klimax på ett tjänande liv” och inte en ”betalning med blod”. En mer sentida grupp som förvillat sig bort ifrån den bibliska undervisningen om att försoningen för vår synd fullbordades genom Kristi död på korset, är Sjundedags adventisterna. De undervisar om att försoningen är ett pågående verk! Ellen G. White som är gruppens ‘profetissa’ säger så här om Kristi dyra blod: ”Kristi blod skulle befria den omvände syndaren ifrån lagens fördömelse, inte upphäva synden. Blodet ska stå i helgedomen fram till den slutliga försoningen.” (13) Efesierbrevet 1:7 försäkrar syndaren om att hans synd har upphävts: ”I Honom hava vi förlossning genom Hans blod, förlåtelse för våra synder…” (se också Rom. 8:1).

Mary Baker Eddy, grundaren av Kristen Vetenskap, trodde att Kristi utgjutna blod var overksamt mot synden. Hon skrev i sin ‘gudomligt’ inspirerade bok ”Science and Health with Key to the Scriptures”: ”Jesu materiella blod var inte mer verksamt som rening ifrån synd när det blev utgjutet på det förbannade träet, än då det rann i Hans ådror.” Hon förnekade även behovet av ett fysiskt offer och menade att det är ett ‘hedniskt begrepp’.

De kristna som vet vad Bibeln lär ser snabbt att dessa påståenden är hädiska, och direkta attacker emot giltigheten av Kristi fysiska död som försoning för vår synd. Du kanske redan har lagt märke till ett visst släktskap mellan Copelands undervisning och en del av det vi nu nämnt. Vi ämnar på dessa sidor att med klara fakta bevisa, att Trosrörelsen är lika villfarande ifrån den bibliska läran om försoningen som alla de andra rörelser vi nämnt. Copeland och andra ”trosförkunnare” menar att Kristi blod har en viktig del i försoningen, men att det inte är Kristi fysiska död ENBART som fullbordar försoningen.

E. W. Kenyon som grundat de flesta av Trosrörelsens läror, menar att Kristi utgjutna blod inte påverkar synden alls! Kenyon fastslår att Jesu fysiska död aldrig kunde utrota synd och sjukdom eftersom de har ett andligt ursprung. Han deklarerar också, liksom Kenneth Copeland, att Jesu fysiska död bara var början på Hans försonande verk, och inte fullbordan på det: (14)

Låt oss nu vända oss till Skriften och se vad den har att lära oss när det gäller korset och försoningen. Paulus sade: ”Men vad mig angår, så vare det fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi kors…” (Gal. 6:14). Paulus hade inte sin berömmelse i någon myt om Kristi andliga död och han talade aldrig heller om att försoningen fullbordades i helvetet. Paulus riktade uppmärksamheten mot korset när han talade om sin berömmelse. Och det är i detta kors som kyrkan i alla tider har haft sin berömmelse. Det har med rätta blivit sagt att kyrkans rötter är i korset – i försoningen (se 1 Kor. 1:18).

I Upp. 1:5 beskrivs den renande och helgande kraften i Jesu utgjutna blod: ”…Honom som älskar oss och som har löst oss från våra synder med sitt blod.” I Upp. 7:14 står det: ”Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.” Det sätt på vilket ordet blod används i Bibeln bevisar att det är synonymt med uppgivandet av fysiskt liv genom död. Leon Morris förklarar:

” Av de 362 gånger som det hebreiska ordet för blod (dam) använts i G. T så hänvisar 103 st till blodsoffer och 103 st till brutal fysisk död av olika slag. I N. T används det grekiska ordet för blod (haima) 98 gånger. Av dessa hänvisar 25 st till brutal fysisk död, 12 st hänvisar till djuroffer och 37 st hänvisar till Kristi fysiska död.” (15) (se 1 Petr. 1:18; Hebr. 10:19, 20; Apg. 20:28; Ef. 1:7).

Alltså måste vi förstå att när Bibeln talar om Kristi död så talar den om Hans fysiska död. När Copeland talar om att Kristi fysiska död inte är tillräckligt som försoning för människans synd så tar han bort betydelsen av blodets kraft till att fullkomligt frälsa. Han förminskar även dess roll i Guds frälsningsplan. Att Kristi utgjutna blod försäkrar oss om syndernas förlåtelse är möjligt p g a att det blev blod utgjutet vid en våldsam offerdöd i vårt ställe (Rom. 5:8-9; 8:32; Ef. 5:2; Gal. 3:13; 1 Tess. 5:10; jämför Jes. 53). Många skriftställen som hänvisar till Jesus som Guds Lamm (Mark. 1:4; Luk. 1:77, Joh. 1:29) känner vi igen ifrån offerväsendet i det Gamla Testamentet där man bl a frambar lamm som syndoffer (3 Mos. 4:32, 33). Det är ett välkänt faktum att där det inte utgjuts blod finns ingen förlåtelse.

”Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa försoning för edra själar.” (3 Mos. 17:11, se också Hebr. 9:22). Det blir svårt att hitta ett klarare uttalande som stödjer det faktum att ordet blod i Bibeln handlar om fysisk död. I det Gamla Testamentet var det ett djurs fysiska död som försonade människans synd. Hebr. 9:14 säger oss att om det var så på den tiden ”huru mycket mer skall icke Kristi blod…rena våra samveten från döda gärningar….?”Med andra ord: Hur mycket mer bör icke Kristi fysiska död försona människans synd?

Offren under det Gamla Förbundet var bara en skuggbild av det Sanna offret som skulle komma. Det var främst för att försona för synd som det gammaltestamentliga offersystemet sattes i bruk. Blodet ifrån offren fördes fram inför Gud (Hebr. 9:6, 7; Hebr. 9:12) och var nödvändiga för att stilla Guds vrede. Det hebreiska ordet Kippur (blidka, gottgöra), betecknar övertäckande av synden eller syndaren genom en gottgörelse. Offrets blod placerades mellan människan och Gud och blev på så vis en sköld emot Guds vrede. På samma sätt var det med blodet på dörrposterna som skyddade de som var i huset emot dödsängeln i 2 Mosebok 12.

När vi läser Hebr. 4 så ser vi att djuroffren i sig själva inte hade något som kunde bringa försoning. Försoningen var möjlig enbar för att Gud valt detta sätt (3 Mos. 17:11). På vilket sätt som det gammaltestamentliga offersystemet var en skuggbild av Jesu offer i Nya Testamentet ska vi ta upp mer detaljerat i ett senare kapitel.

I det Gamla Förbundet offersystem krävdes det att djur dog en fysisk död för att bringa försoning ifrån synden. Det är det vi vill visa på när vi tar upp saker som rör det gammaltestamentliga offersystemet. Numera behövs det förstås inga djuroffer eftersom vi har Jesu fysiska död, det sanna och enda offer genom vilket människans synd kan bli försonad. Jesus sa själv detta när Han vid den sista måltiden deklarerade, ”..ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matt. 26:28). Lägg märke till att Han inte säger ”…detta är min ande…”. Återigen, med blodet menar Han här sin fysiska död. Jesus lyfter här fram att det är genom Hans död på korset som människans synd kommer att bli förlåten.

Kristi fysiska död på korset åstadkom att en universell förlåtelse blev möjlig. ”Det är fullbordat” utropade Jesus på korset. Försoningen var fullbordad. Uppståndelsen som följde var ett bevis på Guds bifall till Kristi försoningsverk på korset. Det finns många skriftställen som bevisar detta fakta. Här kommer några av dem: Mark. 8:31; 9:31; 10:32; Joh. 10:11-17; Apig. 17:1-3; 20-28; Rom. 8:1-3; 1 Kor. 6:9-11; 2 Kor. 5:14, 15; Gal. 3:13; 1 Petr. 3:18; 1 Joh. 1:7; 2:1-3.

Man kan ju försöka föreställa sig vad de heliga i Upp. 5 och 12 skulle säga om de hörde vad trosförkunnarna sade om att Kristi blod ensamt, inte räcker för att försona människans synd. Dessa som ropade så högt överkom satan genom Lammets blod, vilket tyder på Kristi försonande offerdöd. De var friköpta genom Kristi utgjutna blod (Hans fysiska död)) och p g a detta kunde de vinna seger.

”De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord…” (Upp.12:11)

Vi ska nu ta och titta på Trosrörelsens ”lösen-teori” som Copeland och Trosrörelsen så starkt håller fast vid. Den innebär att Kristi påstådda andliga död var priset till satan som Gud betalade för att få köpa tillbaka mänskligheten. D. R McConnell skriver klart och tydligt vem Jesus var ett offer till:

”Alla doktriner bör rikta sig mot att Kristi död var ett offer till Gud. Den rättfärdige och helige Gud är den av parterna som måste bli tillfredsställd genom försoningen och inte satan. Paulus skriver till efesierna: ”…Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, Gud till en välbehaglig lukt.” (Ef. 5:2). På ett annat ställe skriver Paulus: ”Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa Kristus Jesus, han som gav sig själv till lösen för alla…” (1 Tim. 2:5,6). Som medlare var Kristi lösen till Gud och inte till satan. (16)

Det är bara tre verser i Nya Testamentet som talar om ett ‘lösen’, 1 Tim. 2:6, Matt 20:28 och Mark. 10:45 (se 3 Mos. 5:14 – 7:1-7); 4 Mos. 5:5-8; Jes. 53:10). Bokstavligen så betyder ordet lösen, ett medel genom vilket man löser. Bibeln undervisar oss om att den lösen som skulle befria människan ifrån synd och död, var en syndfri mans offerdöd. Endast Gud kommen i köttet kunde uppfylla denna roll. Jesus gav sitt liv som en lösen för många. Han dog i syndares ställe och Gud accepterade Hans smärtfulla död i stället för syndares.

I Skriften är denna lösen oftare beskriven som försoningen (se Rom. 5:11; 11:25; 2 Kor. 5:18;19). Ordet försoning (atonement) är endast nämnt en enda gång i det Nya Testamentet (Rom. 5:11), oftast är betydelsen att en lösen eller offer har verkat fram en försoning mellan Gud och människan. Det talas aldrig om en lösen som betalats ut till satan. Skriften talar ju faktiskt inte om till vem denna lösen betalats ut, den säger bara att Kristus blev en lösen för många. Men i Efesierbrevet 5:2 kan vi läsa att Kristus…..utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, Gud till en välbehaglig lukt…..

Gud har aldrig varit skyldig satan en lösen. Faktum är att Gud aldrig har varit skyldig satan någonting, förutom att kasta ner honom i den brinnande sjön. Millard Erickson skriver:

”Det var inte betalningen av en lösen till satan som gjorde hans nederlag säkert, utan det var att Kristus tog vår plats för att frigöra oss ifrån lagens förbannelse. Genom att Kristus tog straffet för vår synd på sig och på så vis uppfyllde lagens rättvisa krav, så omintetgjorde Han satans kontroll över oss ända ned till roten – kraften att föra oss in under lagens förbannelse och fördömelse.” (17)

Korset har en central plats i det Nya Testamentet, för det är där som Kristus försonade människans synd. Det var altaret på vilket Hans kropp blev slaktad. Det var Messias fysiska död på korset som en gång för alla fullbordade försoningen för människans synd (Hebr. 9:26; 10:10).

Ef. 2:13 förkunnar: ”Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I som förut voren fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod.” Vi kan nu med frimodighet komma inför den levande Guden genom Kristi utgjutna blod, som står för Kristi kroppsliga död, vilket enligt Bibeln, ensamt är tillräckligt för att bringa försoning för vår synd (se Hebr. 10:19; 1 Joh. 1:7; Upp. 1:5).

Kenneth Copeland skrev ett brev i novembernumret ’93 av sin tidskrift ”The Believer’s Voice of Victory”. Han riktade sig till sina ‘partners’ i ett uppenbart försök att dämpa eventuella tvivel hos sina efterföljare, när det gäller hans syn på Kristi blod. Som huvudrubrik hade han skrivit ”Tron på Jesu blod kräver att man vördar blodet!”. Copeland säger stolt att ..”Jag tror på blodet för att försäkra mig om min frälsning och förlåtelse.” Detta uttalande stämmer inte överens med andra uttalanden ifrån honom, t ex ”…när blodet utgjutits så bringade det inte försoning…” och, ”Om det bara varit en kroppslig död så hade det inte funkat” (dessa uttalande är dokumenterade tidigare). Vid närmare efterforskningar kring Copelands uttalande om att tro på blodet för att försäkra sig om sin frälsning, visar det sig att i detta inkluderas Kristi andliga död. Dessa två kan inte skiljas åt enligt trosrörelsens läror. Mycket av det som kommer ifrån lärare inom Trosrörelsen låter som evangelium, men vid en närmare titt så finner man att det är ett annat evangelium.

På en kassettinspelad predikan hör man Copeland glädjefullt säga ”Du är fri, du är fri. Du är frigjord genom Jesu blod”. (18) Men frågar man efter fler detaljer kring detta så visar det sig att blodet bara är en del av Guds frälsningspaket. Språket är detsamma men betydelsen är en annan.

Kenneth Hagin har också gjort motsägelsefulla uttalanden när det gäller försoningen genom blodet. I sitt häfte ”The Precious Blood of Jesus” verkar Hagin inta en ortodox position. Men han missar att informera läsaren om sådan framstående trosförkunnelse som Kristi andliga död och att Han tog på sig satans natur. Dessa saker som är en så viktig del av Trosrörelsens syn på försoningen. Hagin har ofta undervisat om blodet och öppet förnekat fullkomligheten av Kristi fysiska död. I ett brev ifrån den 23 april, 1986 skrev Hagin att, ”eftersom Jesus blev gjord till synd med vår synd så var Han tvungen att betala syndens skuld….Detta kan ju naturligtvis inte enbart gälla Hans fysiska död, för då skulle varje syndare efter döden kunna säga sig ha betalat skulden för sin synd.” Hur skulle en syndares död kunna betala syndens skuld? Om det skulle vara så, varför behövde då Jesus komma hela vägen från himmelen och göra något som, enligt Hagin, varenda en av oss kan göra?

”Jesu, Hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1 Joh. 1:7) Blodsförsoningen är, enligt Skriften, kriteriet för den kristna tron, och den som fördunklar dess roll går in på mycket farlig mark (Gal. 1:9, 10). Som en avslutning på detta kapitel skriver Hank Hanegraaff denna varning till alla som är farligt ute:

”Jag kan inte nog betona hur avgörande (crucial) försoningen är för historisk kristendom. Det är intressant att ordet ‘crucial’ kommer ifrån det latinska ordet ‘crux’ eller ‘cross’ vilket betyder kors. Så när jag säger att försoningen är kristendomens crux, så säger jag egentligen att såsom korset står i historiens centrum, så står också vår förståelse för försoningen i centrum för vår tro. Att förvanska läran om försoningen är den närmaste vägen ifrån kristendom in i sekternas rike – och för vissa människor, in i den ockulta världen.” (19)

Noter

10. M. Moriarty, The New Charismatics, Zondervan, 1992, s. 358.
11. K. Copeland, (Från ett brev som sänts till dem som hade frågor angående hans syn på Kristi påstådda andliga död och Kristi försoningsverk, 12/3 1979 – vid frågor kontakta Christian Research Institute.)
12. K. Copeland, ibid.
13. E. G. White, Patriarch and Prophets, s. 357.
14. E. W. Kenyon, What Happened From the Cross to the Throne?, Lynnwood, W. A.; Kenyon’s Gospel Publishing Society 12th edition, 1969, s. 50.
15. L. Morris, The Apostles Preaching of the Cross, Grand Rapids: Eerdmans, 1980, ss.112-133.
16. D. R. McConnell, op.cit, s. 125.
17. M. Erickson, Christian Theology, 2:822, Baker, 1983.
18. K. Copeland, ljudkassett #00-030, op.cit.
19. H. Hanegraaff, Christianity in Crisis, Harvest House, 1993, s. 152.

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Kap 1: Teologi enligt Kenyon

Kap 2: Blodsoffret till försoning

Kap 3: Påståenden om en andlig död

Kap 4: Den sataniska naturen

Kap 5: Frälsning i helvetet?

Kap 6: Jesus – den första pånyttfödda människan?

Kap 7: Människan görs till gud

Kap 8: Trosrörelsen historiska rötter

Kap 9: Man hotar med Guds dom

M.D Bello

Bibliografi

Beyond the Cross, G. Bingham, New Creation Publications Inc. 1988.

Clash of the Kingdom, G. Bingham, N. C. P. I., 1989.

I Believe in Satan’s Downfall, M. Green, Hodder & Stoughton, 1981.

The Saving Work of Christ, G. Bingham, N. C: P. I., 1986

The Facts on the Faith Movement, J. Ankerberg & J. Weldon, Harvest House, 1993.

The Agony of Deceit, ed. M. Horton, Christian Art Publishers, 1990.

The Shadow and the Substance, I. Pennicook, N. C. P. I., 1985.

The New Charismatics, M. Moriarty, Zondervan, 1992.

Are Seventh-Day Adventists False Prophets?. W. D. Slattery, Presbyterian and Reformed Publishing company, 1990.

A different Gospel, D. R. McConnell, hendrickson, 1988.

The Life of Edward Irwing, A. Dallimore, Banner of Truth, 1983.

Charismatic Chaos, J. McArthur, Jr., Zondervan, 1992.

Roman Catholicism, L. Boettner, Presbyterian & Reformed, 1962.

Christianity in Chrisis, H. Hanegraaff, Harvest House, 1993.

Evangelical Dictionary of Theology, ed. W. A. Elwell, Baker, 1983.

Systematic Theology, L. Berkhof, Eerdmans, 1939.

The History of Christianity, organizing ed. Dr. T. Dowley, Lion Publishing, 1977.

Larson’s Book of Cults, B. Larson, Tyndale, 1982.

New Unger’s Bible Dictionary, M. F. Unger, Moody Press, 1988.

New Testament: The Complete Word Study Dictionary, Dr. S. Zodhiates, World, 1992.

Vines Complete Expository Dictionary of Old & New Testament Words. W. E. Vine; M. F. Unger; W. White, Jr., Nelson, 1985.

New Strong’s Exhaustive Concordance of the Bible, J. Strong, Nelson, 1984.

Sampling the Psalms, H. M. Morriss, Masterbooks, 1978.

The Expositors Bible commentarie, gen. Ed. F. A. Gaebelein, Zondervan, 1978.

Ephesians: The Mystery of the Body of Christ, R. K Hughes, Crossway, 1990.

Tyndale Old Testament Commentaries, Psalms 73-150, D. Kidner, JVP, 1975.

The New International Commentary on the New Testament: The Book of Acts, F. F. Bruce, Eerdmans, 1954.

The New International Commentary on the New Testament: The Gospel of Mark, W. L. Lane, Eerdmans, 1974.

Följande läsning rekommenderas

Christianity in Chrisis, H. Hanegraaff, Harvest House, 1993.

The New Charismatics, M. Moriarty, Zondervan, 1992.

A Different Gospel, D. R. McConnell, Hendrickson, 1988.

The Facts of the Faith Movement, J. Ankerberg & J. Weldon, Harvest House, 1993.

Counterfeit Miracles, B. B. Warfield, Banner of Truth, 1918 (åter i tryck 1986).

Slaying in the Spirit: The Telling Wondeer, N. Mikhaiel, Bruised Reed, 1992.

Thoughts on Religious Experience, A. Alexander, Banner of Thruth, 1844 (åter i tryck 1989).

The Agony of Deceit, gen. Ed. M. Horton, Christian Art, 1990.

Charismatic Chaos, J. McArthur, Jr., Zondervan, 1992.

A Search for Charismatic Reality, N. Babcox (f. D. Karismatisk pastor), Mutnomah Press, 1985.

The Charismatics and the Word of God, V. Budgen, Evangelical Press, 1985.

Do Demons Rule Your Town?, M. R. Tayolor, Grace, 1993.

The Healing Epidémic, P. Masters, Wakeman Trust, 1988.

Signs and Wonders, Dr. N. Geisler, Tyndale, 1988.

Prove All Things, Dr. M. Lloyd Jones, Kingsway, 1985.

All Roads Lead To rome?: The Ecumenical Movement, M. De Semlyen, Dorchester House.

The Cross in the New Testament, L. Morriss, Eerdmans, 1965.

The Subversion of Christianity, J. Ellul, Eerdmans, 1986.

Gå till artiklar

https://karlektillsanningen2239.live-website.com

Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som Trosrörelsen för fram.

Vi har gjort en biblisk analys av de många oroväckande påståenden som Trosrörelsen för fram. De påstår bland annat att Kristi blod inte räcker som försoning för människans synd, och att Kristus dog andligen och fullbordade människans befrielse i helvetet!

Villfarelse ser man aldrig klart och tydligt för då skulle den avslöjas direkt. Den är alltid ordentligt förklädd i en lockande dräkt, så att den till sin yttre form ska se ut att vara sannare än sanningen själv. (Irenaeus)

Normalt sett så skulle inte Trosrörelsen vara förtjänt av något gensvar. Men vi ska undersöka Trosrörelsen i denna artikeln p g a alla seriösa människor som fallit in i denna rörelse, och därför omedvetet accepterat en falsk syn på de händelser som leder fram till, och inkluderar Kristi död och uppståndelse. Det är först och främst till dessa människor som jag vill framhålla att det dyrbara blodet ifrån Jesus Kristus och endast det är försoningen vår synd!

Inledning

Trosrörelsen tog sin början år 1963 i Garland, Texas, hemma hos Kenneth E. Hagin. Han hade under ungefär tre års tid distribuerat kassetter och böcker ifrån sitt kontor i hemmet. Men som vi kommer att se så ha de flesta av Trosrörelsen läror en mycket längre historia än så.

Trosrörelsen är också känd under namn som ”The Word movement” och ”The Word of Faith movement”. ”Avhoppare” hänvisar ibland till rörelsen som ”The Faith- Formula movement” och ”The Hyper-Faith movement”. Kenneth E. Hagin är erkänd som rörelsens fader, han kallas också för ‘pappa Hagin’. Kenneth Copeland anses av många vara Guds man i tiden, han är också Hagins bröstarvinge. Andra ledande namn inom Trosrörelsen är Kenneth Hagin jr., Gloria Copeland, Fred Price, Jerry Savelle, Charles Capps, Norvel Hayes, John Osteen, Robert Tilton, Lester Sumrall, John Avanzini, Marilyn Hickey, Buddy Harrison och Morris Cerullo. I Skandinavium är Trosrörelsen väl utbredd och speciellt i Sverige och Norge. Ulf Ekman och Åle Ågeskär är två framstående representanter för rörelsen.

Många kristna tror att Trosrörelsen är en biprodukt av den karismatiska rörelsen, och blir förvånade när de får lära sig att det inte är så. Trosrörelsen kommer varken ifrån den karismatiska rörelsen eller ifrån pingströrelsen. Faktum är att den kan härledas tillbaka till de metafysiska sekterna, och då främst till ”New Thought”. Många karismatiker har varmt välkomnat och tagit till sig en del ”trosläror” och utövande, medan andra karismatiker förfasar sig över trosrörelsen och ser Hagin/Copeland´s evangelium som en stor förvrängning av den sunda bibliska läran. Dessa har varit motståndare till Trosrörelsen så gott som från dess början. Många tror att Trosrörelsen är en rörelse ifrån den helige Ande p g a de många övernaturliga händelser som påstås ske inom rörelsen. Många formar sin tro runt upplevelser och resultat på bekostnad av sann biblisk lära. Många tänker inte på att alla de stora religionerna i världen producerar ‘resultat’ och ‘upplevelser’. D.R. McConnell är författare till den utmärkta boken, ”A Different Gospel: A Historical and Biblical Analysis of the Modern Faith Movement”. Han förklarar så här:

”Man kan aldrig använda resultat som kriterium för hur sann en idé är. Om det vore så skulle karismatiker bli tvungna att erkänna Mary Baker Eddy som profetissa, och att ”Kristen vetenskap” (Christian Science) är ett sant evangelium. På samma sätt är inte alla helanden och mirakler inom Trosrörelsen nödvändigtvis tecken ifrån Gud på att Trosrörelsens evangelium är det sanna evangeliet ifrån Nya Testamentet. Karismatiker som naivt tror att mirakler är bevis för sanningen, ser förbi det faktum att alla större religioner och kulter som världen någonsin känt har producerat helanden. För varje gud så finns det en religion, och inom varje religion finns det helanden.”.(1)

Vi kommer att visa dig att de flesta lärorna inom Trosrörelsen är E.W Kenyons läror som Hagin har kopierat. Kenyon (1867-1948) tog mycket av sin teologi ifrån de tanke-vetenskapliga sekterna, främst ifrån de metafysiska. Han blandade dessa idéer med sin kristna tro för att som han uttryckte det, försöka tillfredsställa människors längtan efter en ny typ av kristendom. Hagin adopterade många av hans idéer, och lade till sin egen teologiska syn, som han fått ifrån sin tids klassiska pingstteologi och ifrån helandeväckelser. Trosrörelsens fem läror är: Uppenbarelsekunskap, Identifikation, Tro, Helande och Framgång. Dessa läror är alla tagna ifrån Kenyons skrifter, en man som ofta drack ifrån de metafysiska sekternas källor, och då främst ifrån Ny vetenskap (New Thought) och Kristen vetenskap (Christian Science).

På kommande sidor ska vi undersöka Trosrörelsens villseledande påståenden om att Jesus kom till jorden enbart som en man, att Kristus tog på sig satans natur på korset, att Kristi blod ensamt inte är tillräckligt som försoning för vår synd, att Jesus led två olika sorters död på korset – en fysisk och en andlig och att människans frälsning fullbordades i helvetet och där påstås det att Han blev den första pånyttfödda människan!

Det har blivit sagt att ‘Kristendomen är Kristus’!
”Kristendomen kretsar kring Jesus Kristus från Nasaret, Hans person och verk: Hans gudom, Hans människoblivande, och Hans ställföreträdande död för syndare. Att förändra innehållet i dessa trossatser såsom Trosrörelsen gör, är att vara delaktig i villfarelse på en nivå som leder till att gå evigt förlorad.” (2)

När vi nu går in i en biblisk analys av Trosrörelsens läror, så ska de som efterföljer dessa läror komma ihåg, att vi följer Herren Jesus Kristus och ingen annan. Den som är kristen behöver inte vara rädd eller tveksam när det gäller att analysera de läror som predikas. Vår frälsning gynnas inte av att vi är lojala mot en människa, utan av att vi accepterar sanningen. Låt oss påminna varandra om vad A. Lindsey har sagt med dessa ord: ”Den kristne har inget att frukta när det gäller att betänka och analysera”.

Kapitel 1 Teologi enligt Kenyon (kenotisk teologi)

”Varför talade Jesus aldrig om sig själv som Gud under sina 33 år på jorden? Därför att Han inte hade kommit till jorden som Gud, Han hade kommit som människa.” Kenneth Copeland (3)

Inom kenotisk teologi påstår man att Jesus Kristus avklädde sig sin gudomliga natur vid inkarnationen. Denna teologi är en villolära. Kenneth Copeland håller inte med om att Jesus inte var Gud, däremot tror han att Jesus inte kom till jorden som Gud. Han menar också att Jesus aldrig påstod sig vara Gud under sin tid på jorden. Copeland säger att han fått en direktuppenbarelse från Gud där Jesus själv säger till honom att ”Jag påstod inte att Jag var Gud, Jag sade att Jag vandrade med Honom och att Han var i Mig…” (4) Copeland har också försäkrat att ”denne man Jesus, var en karbon-kopia av den som vandrade i Edens lustgård.” (5) Han förklarar varför det måste vara så med orden ”Gud måste ha en likadan man som den förste. Det måste vara en man. En fullständig man. Han kan inte vara en Gud som kommer instormande i sin höghet med alla sina attribut. Det vore för främmande för människan. Han kan inte göra det. Det är olagligt.” (6) När Copeland fick sin påstådda uppenbarelse från Jesus blev många kristna bekymrade och undrande, bl a Walter Martin som är kultforskare. Han skrev till Copeland om sina bekymmer angående ‘uppenbarelsen’, men tråkigt nog, ”tog inte Copeland emot någon tillrättavisning. Han ville inte ens diskutera ämnet, istället upprepade han sin ståndpunkt med sin påstådda uppenbarelse som grund.” (7) I augusti-nummret 1988 av Copelands tidning ”Believer’s Voice of Victory”, gör Kenneth Copeland detta oroväckande yttrande:

”Jesus kom inte till jorden som Gud. Han kom som människa. Han hade lagt av sig sin gudomliga makt och hade antagit en mänsklig form – med alla sina begränsningar.” Och den Jesus levde på jorden,”…inte som Gud, utan som människa.” Han undervisade också att Jesus bad, ”…inte som den gudomliga, med gudomlig auktoritet, utan som en människa…” Och denne Jesus trodde aldrig att han var ”…allsmäktig Gud”.

I Evangelical Dictionary of Theology” kan vi läsa om den ortodoxa kyrkans syn på Kenyons teori: ”Inom all form av klassisk ortodoxi tar man avstånd ifrån kenotisk teologi, antingen direkt eller indirekt. Detta p g a att Gud är oföränderlig (Hebr 13:8). När en teori om inkarnationen innebär förändringar så betyder det att Gud inte längre är Gud.” .

Copeland menar att Jesus aldrig sa att Han var Gud under sin tid på jorden, men Bibeln undervisar oss klart och tydligt att Han gjorde det. I Joh 8:58 sade Jesus om sig själv: ”…Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.” Titeln Jag Är, är ett av Guds namn. Det visste judarna. (2 Mos 3:14, jämför Jes 44:6; 47:8). I Markus evangelium kan vi läsa om översteprästernas reaktion på det namnet. De ansåg att Jesus hädade genom att ta sig det namnet (Mark 14:61-63). Jesus gjorde det helt klart i Joh 8 att Han var Gud (Joh 3:13; 5:18; 10:33; 17:5). Den framstående amerikanska teologen A. A. Hodge skriver om ämnet Kristi person:

”Jesus av Nasaret var sann Gud, med gudomlig natur. Han hade alla gudomliga egenskaper. Han är också sann människa. Hans mänskliga natur härstammar ifrån Adam. Dessa bägge olika naturer fortsatte att finnas sida vid sida, sann människa och sann gudomlighet. Kristus var samtidigt i sin Person två olika väsen, var och en med alla sina egenskaper, ett mänskligt samvete, sinne, hjärta och vilja…men det är inte upp till oss att klargöra hur detta fungerade, hur dessa bägge väsen påverkade varandra, eller hur långt de möttes i samma samvete. Inte heller kan vi förklara hur två viljor samarbetade i en och samma aktivitet, förenade i samma person. Dessa bägge naturer är förenade i en enda Person, och alla dess attribut tillhör en enda Person.” (8)

Ett skriftställe som ofta används för att stödja teorin om att Jesus avklädde sig sin gudomlighet är Fil 2:7; ”…utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa.”

I ”The Revised Version” står det ”But emptied Himself, taking the form…” Grekiskan här betyder bokstavligt – att tömma. Frågan vi då måste ställa oss är, på vilket sätt tömde Jesus sig själv? En del påstår att kenosisen (tömmandet), helt enkelt betyder att Jesus Kristus gömde eller förtäckte sina gudomliga attribut. Det är på samma sätt som när solen är gömd bakom molnen. Den lyser fortfarande lika starkt, men för oss är skenet dolt till viss del. 1 Johannes brev visar oss tydligt att Jesus, den andra Personen i gudomen, fortfarande hade sina gudomliga attribut kvar när Han antog mänsklig gestalt. I ”Unger’s Bible Dictionary” kan vi läsa att ”den forntida kyrkan, förutom några få undantag, undervisade att Sonen inte behöll sin gudomliga härlighet för sig själv, till sin egen fördel. Han slutade inte ens under sina kötts dagar att vara det Han varit från begynnelsen..” ”Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke, att jag bör vara, där min Fader bor?” (Luk 2:49). Detta bibelställe visar oss att Jesus var medveten om sin gudomlighet både som barn och under de år som Hans verksamhet pågick (Joh 8:58; 10:30; 14:9-11; 17:25).

Filipperbrevet 2:6 talar om att Jesus var till i Guds-skepnad…Ordet skepnad definierar Gifford mycket bra i sin bok ”The Incarnation”. ”Skepnad (betydelsen av det ordet i denna vers) är den verkliga, inte abstrakta, naturen som en person har så länge han eller hon existerar. I versen ur Filipperbrevet betyder alltså Guds-skepnad (morph- Theou), den gudomliga naturen som är verklig, och oskiljbar ifrån Kristi Person.”

Den vers som kanske starkast bevisar Kristi gudomlighet är Kol.2:9: ”Ty i Honom bor gudomens hela fullhet lekamligen”. Denna vers visar tydligt att gudomens hela fullhet, d v s den gudomliga naturen, blev inkarnerad och tog sin boning i Jesu Kristi kropp. Det var inte enbart Guds vilja som var i Honom, inte heller enbart den gudomliga kunskapen, utan hela gudomen hade blivit inkarnerad och antagit mänsklig form. Jesus var inte en människa som Gud tagit sin boning i, Han var fullständig Gud och fullständig människa. Hebr. 13:8 är en ofta använd vers inom Trosrörelsen. Den bevisar att Jesus var fullständig Gud samtidigt som Han var till i mänsklig skepnad under sin tjänst på jorden, för Han är oföränderlig. Enligt Fil. 2:6-8 kom Jesus till jorden i Guds-skepnad och som en tjänare. ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss” (Joh. 1:1, 14).

Kenneth Copeland har klart motsagt sina påståenden vi tidigare nämnt genom att helt korrekt säga att Jesus ”…var och är Gud uppenbarad i köttet”. (9) Trots detta, som vi sett, förnekar Copeland annars att Kristus har kommit till jorden som fullständig människa och fullständig Gud. Vi hoppas att Copeland snart inser sin förvirring och inkonsekvens och börjar undervisa endast Sanningen, att Jesus kom till denna jorden såsom Gud uppenbarad i köttet (se Jes. 9:6; Rom. 8:3; 1 Tim. 3:16; Hebr. 2:14).

Noter

1. D. R McConnell. A Different Gospel, Hendrickson, 1988, s. 52.
2. R. Rosenbladt. Agony of Deceit, ed. M. Horton, Christian Art. 1990, s. 108.
3. K. Copeland, Believer’s Voice of Victory magazine, Aug. 8, 1988. s. 8.
4. K. Copeland, ”Take Time to Pray”, Believer’s Voice of Victory, Feb. 1987.
5. K. Copeland, ”Jesus our Lord of Glory”, Believer’s Voice of Victory, April 1982, s. 2.
6. K. Copeland, ”What Happened From the Cross to the Throne” (audiotape) Fort Worth, Texas, K. Copeland Ministries, 1990 #02-0017 eller 00-0303.
7. R. Rosenbladt, op.cit. p. 115.
8. A. A. Hodge, Outlines of Theology, New York, 1894, s. 380.
9. K. Copeland, Believer’s Voice of victory, September, 1991, s. 3.

Gå till innehållsförteckning

https://karlektillsanningen2239.live-website.com